- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:39

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lennstrand, Viktor Emanuel - Lénström, Carl Julius - Leopold, Carl Gustaf af

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Kristi gudom och andra af kristendomens grundläror,
och med sin något sekteriska anläggning
förvandlades han snart till en lika fanatisk fiende
till kristendomen, som han förut varit villig
att offra sig i dess tjänst. Under sin följande
vistelse i Uppsala till 1887 utgaf han en tidning
vid namn Sveriges Ungdom och några samlingar
af tendenser och aforismer, hvilka bära prägel
af ungdomlig omogenhet och föga utvecklad
originalitet. Ändtligen kände han sig mogen att
rikta det slag mot kristendomen, hvarefter han
länge längtat, och höll d. 27 sept. 1887 i Uppsala
ett religionsfientligt föredrag, som innehöll
föga eller intet nytt annat än våldsamheten i
angreppet och att L. vände sig ej till de bildade
utan till folkets bredare lager. Tack vare den
omständigheten, att stadens polismästare, frih.
Raab, förgäfves sökte få till stånd ett åtal mot
L., blef ock dennes namn med ens bekant, hvaraf
han ock begagnade sig för att drifva propaganda
för sina åsikter. Han drog nu landet omkring
med föredrag, öfverallt mötande kristendomsförkunnarna
å deras egen mark, och blef en
slags ateistisk bibeluttolkare med lättvunnen seger
mot alla motståndare, som ej ville eller kunde
lägga den historiska synpunkten å de kristna
urkunderna. Han fann sin publik företrädesvis
inom folkets djupa led, och den af honom startade
rörelsen var på god väg att blifva en verklig
folkrörelse, när L:s hälsa bröts af den
nervslitande kampen. Med stigande oro sågo ock
myndigheterna densamma, allrahelst sedan d. 1
april 1888 i Stockholm stiftats »Utilistiska samfundet»
med L. som. själfskrifven ledare. Sällskapet,
som i sitt program förklarade, »att detta
lifvet vore det enda, om hvilket vi veta någonting»,
angaf som sitt mål att bekämpa all tro på
något öfvernaturligt och agitera för statskyrkans
afskaffande. Det skaffade sig ock 1889 ett eget
organ Fritänkaren, som af L. redigerades till
dess nedläggande 1894. —

Som medel i kampen
mot L. sökte först motståndarna att om möjligt
hindra honom att få hyra lokaler och, när detta
ej lyckades, började man se sig om efter det
gamla medlet mot obekväma sanningssökare:
lagens straff, hvarvid man först drog fram
»hädelse»-paragrafen, och där denna ej kunde tillämpas,
den sedan 1821 ej åberopade straffbestämmelsen
för »förnekelse af den rena evangeliska
läran». Efter den sistnämnda dömdes L.
ock hösten 1888 af Svea hofrätt till 3 månaders
fängelse och liknande straff blef ock under den
närmaste framtiden honom tillmätt af åtskilliga
domstolar. Under föga mer en ett år blef han
sju gånger åtalad rundt om i landet, under hvilken
tid han visade sina bästa sidor med i bredd
med åtalen växande mod och hänförelse. Då
han kom ut ur ett fängelse, nästan på väg till
ett annat, höll han dessa nya föredrag, hvilka inbragte
honom ytterligare åtal: »Hvarför uppträder
jag mot kristendomen?», »Hvad ha myndigheterna
uträttat med sitt straff?», »Hvad jag sagt och
hvad jag icke sagt», m. fl. Ingen kan tvifla
på, att L. ärligt stod bakom sina ord, och med
martyrens fasthet trotsade han alla åklagare
och domare att kunna binda hans ord. Hösten
1889 insattes han å Långholmen, med en lång
fängelsesejour framför sig. Hans öfverretade
nerver försatte honom snart i ett tillstånd, hvarur
det snart blef nödvändigt att med användande
af kunglig nåd befria honom. Han frigafs våren
1890, men hans hälsa repade sig aldrig fullständigt.
Han fortfor dock att, ehuru vida mindre
hänsynslöst, hålla föredrag i hufvudstaden, hvilka
så småningom äfven började omfatta politiska
ämnen, i hvilka L. ställde sig å yttersta vänsterns
ståndpunkt. Han valdes ock till medlem af den
första »folkriksdagen» 1893. En ovanlig sjukdom,
svampbildning i höften, förlamade under hans
sista år fullständigt hans krafter och lade honom
slutligen i grafven i Gäfle d. 31 okt. 1895. —

Ogift.


Lénström, Carl Julius, estetiker, filos. och
teolog. författare. Född i Gäfle
d. 7 maj 1811. Föräldrar: sjökaptenen
Gustaf Lénström och
Anna Margareta Åberg. —

I Uppsala, där L. 1828 blef student
promoverades han 1833 till filos.
doktor och aflade året därpå
teologie kandidatexamen. Förordnad
1836 till docent i litteraturhistoria, bestridde
han någon tid följande året de till estetiska
professuren hörande föreläsningar och utgaf 1839—40
Eos, litterär tidning, i hvilken åtskilliga
unga förmågor då för första gången uppträdde,
såsom Louis De Geer, Malmström, Nybom,
af Sillén, Afzelius, m. fl. Efter att det sistnämnda
året ha gjort en vetenskaplig resa till Danmark och
Tyskland, prästvigdes L. 1842, utnämndes 1843 till
lektor i filosofi i Gäfle, men förflyttades redan 1846
såsom utnämnd kyrkoherde till Väster-Löfsta och
Enåkers pastorat i södra Fjärdhundra. 1860 utnämndes
han till teologie doktor. —

Få svenskar
torde hafva utöfvat en så mångsidig och omfattande
författarverksamhet som L. Hans poetiska
original äro dock föga betydande. Viktigare voro
på sin tid hans många arbeten i estetik samt
litteratur och konsthistoria, i hvilka han gjorde
den stora allmänheten bekant med dessa ämnen.
Häribland märkas: Konsttheoriernas historia
1839; Svenska poesiens historia 1839—40;
Sveriges litteratur- och konsthistoria i utkast
1841; Handbok i sköna konsternas historia
1848. L. har vidare utgifvit litterära monografier,
andliga sångböcker, antologier, läseböcker,
teologiska handböcker, kyrkohistoriska arbeten, tal,
predikningar, en mängd öfversättningar m. m.
Död i Väster-Löfsta d. 6 april 1893. —

Gift 1845 med Margareta Eufrosyne Fellström.


Leopold, Carl Gustaf af, skald. Född i
Stockholm d. 23 nov. 1756. Föräldrar:
tullkontrollören Carl Adam Leopold
och Märta Kristina Hobel. —

Kort efter hans födelse flyttade
föräldrarna till Norrköping, där
sonen, endast fjorton år gammal,
fick det förtroendefulla uppdraget
att å rådhuset hålla ett festtal
på prins Gustafs födelsedag. Student i Uppsala
1773, anställdes han någon tid såsom informator
hos hofmarskalken grefve Douglas på Stjernorp

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:22:50 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free