- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:49

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lidman, Sven Fredrik - Lidner, Bengt - Lidströmer, Jonas - Liedbeck, Per Jakob

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lagerkransen och utnämndes 1811 till docent i arabisk
litteratur. Sedan han antagit prästerlig ordination,
förordnades han sistnämnda år till legationspredikant
i Konstantinopel, hvilken befattning han
innehade i sex år eller till 1817, då han befordrades
till filosofie lektor i Linköping. Sedan han
beklädt denna plats till 1821, utbytte han den mot
lektoratet i grekiska, men lämnade sin lärarebefattning
vid gymnasium 1824, då han utnämndes till
domprost i Linköping. Under sina studieår i
Uppsala var L. en verksam medlem af sällskapet
»Vitterhetens vänner», liksom senare i Götiska
förbundet, hvars tidskrift Iduna innehåller några
uppsatser af hans hand. Såsom domprost valdes
han af sitt stift till fullmäktig vid de två första
riksdagarna på 1830-talet och gjorde sig därunder
bemärkt såsom »en nitisk riksdagsman på den
ministeriella sidan». Teologie doktor. Död d.
9 mars 1845.

– Gift med Ebba Margareta Annerstedt.


Lidner, Bengt, skald. Född i Göteborg d. 16
mars 1757. Föräldrar: organisten
vid domkyrkan därstädes Bengt
Liedner
– hvilket stafningssätt
af namnet sonen ännu begagnade
på sin exercitii-disputation – och
Elisabet Margareta Boethius.

– Det är en sägen, att L. som
barn skulle ha varit ovanligt trög
och haft svårt att fatta, men vid elfva års ålder
en gång erfarit en hastigt öfvergående, smärtsam
»knäppning» i hufvudet, och därefter röjt en
utmärkt fattningsgåfva och ett ganska godt minne.
Efter förberedande undervisning i sin födelsestad
skickades han till universitetet i Lund, där han
disputerade pro exercitio men för öfrigt hängaf
sig så åt utsväfningar, att han togs därifrån
och skickades till sjös. Han afvek dock från
fartyget i Kap och återvände hem. Sedan
lyckades han erhålla understöd att resa till
tyska universitet, däribland Rostock, hvarest
han möjligen blef magister. Hemkommen till
Sverige, inskrefs han i krigsexpeditionen af
konungens kansli och blef bemärkt af Gustaf
III, som för att rädda honom undan farorna af
hans förra lättsinniga lif skickade honom som
sekreterare till svenske ministern, grefve G. F.
Creutz i Paris. Denne kunde emellertid icke
länge behålla honom, utan sände honom tillbaka
till Stockholm, där han tillbragte några år i
största betryck, lifnärande sig dels genom vänners
och beundrares understöd, dels med att författa
tillfällighetsvers, grafskrifter o. d. –

Under ett besök i Finland ingick han 1788 äktenskap med
fröken Eva Jacquette Hastfer, som icke allenast
med det största tålamod bar sin mans många
svagheter och den mest tryckande fattigdom,
utan alltid och ännu in i sin senaste ålderdom
talade om honom med den största beundran.

Nedtyngd af armod, mot hvars bekymmer han
alltför ofta sökte sin tröst i glaset, och söndersliten
af ånger och själfförebråelser, nedsteg han
i grafven d. 4 jan. 1793.

– L:s Samlade arbeten
utgåfvos första gången 1788–89. Skaldens
glansår voro 1783–84, då Spastaras död, operan
Medea och Året 1783 utkommo.

– »Redan i ungdomen hade han förklarat
I tårar vällust. Senare sade han sig vara
till tårar född. Hans mannaålders stolthet
var att kunna gråta med ömkan och vara olycklig med
den faderlöse. Detta tårekval och dessa tårarnas
vällust var dock icke blott en hjärtats sak,
gråtmildheten ökades ock genom hans begär efter
drufvan och detta ju mer han gaf efter för sin
passion. Så drunknade slutligen hans sublima,
praktfulla poesi i en öfversvallande känslas och
i en vildt böljande deklamations vågor, och känslan
som var hans styrka, vardt tillika hans svaghet, i
dikt som i lif. Han behärskade icke sin diktning; – han
var dess slaf.» L. har emellertid skrifvit några
af 1700-talets mest storslagna, svenska dikter,
om han också i andra gör sig skyldig till svulst
eller pjunk.


Lidströmer, Jonas, mekaniker. Född på
Lagfors järnbruk i Medelpad d.
9 april 1755. Föräldrar: bruksinspektören
Jonas Lidström och
Anna Bång.

Af föräldrarna
bestämd för kyrkans tjänst, egnade
L. sig i Uppsala åt teologiska
studier, men drogs alltjämt
af sin håg till mekaniska sysselsättningar
och beslöt slutligen följa den bana,
hans naturliga anlag så tydligt anvisat honom.
Han begaf sig därför till Stockholm, där han
blef känd af Chapman, som, då ingen passande
plats för L. fanns ledig i Karlskrona, upptog
honom som lärare för sin son. Under tiden fick
L. tillfälle att ge prof på sin utmärkta mekaniska
skicklighet och erhöll 1782 plats som löjtnant-mekanikus
vid amiralitetet. Sedan han under
de följande åren uppgjort förslag till och
verkställdt en mängd hamnbyggnader, skeppsritningar
o. d., befordrades han 1787 till kapten-mekanikus,
blef 1792 chef för mekaniska verket
vid örlogsflottans skeppsvarf och kort därefter
major-mekanikus. 1797 kallades han till Stockholm
för att uppföra den redan af Gustaf
III beslutade obelisken på Slottsbacken och belöntes
vid dess aftäckande med adelskap. Bland
de många minnen L. efterlämnat af en berömlig
verksamhet må nämnas: hamnbyggnaden i Helsingborg,
kajbyggnaden omkring Gustaf III:s staty
vid Skeppsbron i Stockholm, större delen af
Norrbro i Stockholm, den nya mastkranen i
Karlskrona, stålsliperi-inrättningen vid Lyckeby,
iståndsättandet af sjökastellerna i Karlskrona o.
s. v. 1802 vann han sin sista befordran såsom
öfverstlöjtnant-mekanikus och afled i Stockholm d.
27 jan. 1808.

Led. af Vet.-akad., krigsvet.-akad.,
Fria konsternas akad. m. m. I många
afseenden påminner L. om Polhem, ej minst i
enkelheten af sina idéer och de genvägar han
alltid fann för att sätta dem i verket.

Gift 1785 med Anna Elisabet Öhman.

L:s son
Fredrik August Lidströmer, född 1787, död 1856
som chef för mek. departementet vid flottan i
Karlskrona, ledde sedan 1816 uppförandet af
kajerna vid Norrbro.


Liedbeck, Per Jakob, läkare, homöopat. Född
i Trosa d. 16 juni 1802. Föräldrar: handlanden
Per Liedbeck och Katarina Marschell.

I

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 15:43:11 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free