- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:54

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Liljencrantz - 1. Liljencrantz, Johan - 2. Liljencrantz, Gustaf Fredrik - 3. Liljencrantz, Johan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

söner, landshöfdingen Sven W. och riksrådet
Johan W., adlades 1768 med namnet Liljencrantz
och introducerades 1774. Om den senare
se nedan. Den äldre brodern blef 1778 friherre
och adopterades på broderns friherrevärdighet,
men tog icke introduktion. Hans ätt utgick med
en af sönerna 1798.


1. Liljencrantz, Johan, finansman. Född i
Gäfle d. 20 aug. 1730. Föräldrar:
prosten och kyrkoherden därstädes
Anders Westerman och Maria
Kristina Gyllenkrook
.

Efter fulländade studier i Uppsala
ingick L. såsom auskultant
i kommersekollegium, där han
1756 blef notarie. L. var därjämte
1755–56 sekreterare i ständernas sekreta
handels- och manufakturdeputation. Här vann
han inom kort ett så allmänt förtroende, att han
erhöll understöd till en utrikes resa för att vidga
sina insikter i handels-, manufaktur- och finansvetenskaperna.
För sin sällsynta skicklighet erhöll
han 1767 kommerserådstitel och tre år därefter
säte och stämma i kollegium. 1768 hade
han blifvit upphöjd i adligt stånd med namnet
Liljencrantz och blef 1773 af Gustaf III utnämnd
till det egentligen för hans skull inrättade
finansministerämbetet, under namn af statssekreterare
för handels- och finansärenden. Härpå
följde vidare friherrediplomet 1777, presidentsplatsen
i statskontoret 1778, utnämning till riksråd
1786, ordförandeplatsen i kommerskollegium
1789, och under de följande regeringarna serafimer-kraschanen
1809 och grefvebrefvet 1812.

Död i Stockholm d. 22 jan. 1815.

Konung Gustaf
III hyste till L. ett oinskränkt förtroende och
litade i finansangelägenheter helt och hållet på
honom. 1776 hade L. gifvit ett lysande prof
på sin förmåga genom den då genomförda sedelrealisationen.
Och vid sin resa till Italien 1783
ville konungen lämna honom oinskränkt fullmakt
att förvalta alla ärenden rörande banken och
statens finanser. Förordningarna af 1775 och
1780 om fri spannmålshandel för riket, hvilka
L. utverkat, väckte på sin tid stort uppseende
och lade i själfva verket grunden till svenska
jordbrukets senare utveckling. Såsom finansminister
afrådde han på det allvarligaste den
regala brännvinsbränningen, ehuru hans belackare
påstodo, att han tillstyrkt, eller åtminstone icke
afstyrkt detta olycksbringande monopol. Sedan
L. gjort flera allvarsamma, men fåfänga föreställningar
mot konungens slöseri och yppiga hofhållning,
tog han 1786 afsked från statssekreterareämbetet
och därmed från den mest lysande
delen af sin bana. Under de senare åren af
Gustafs lefnad samt de följande styrelseåren var
hans ställning till regeringen sådan, att han gemenligen
trädde i opposition emot dess finansåtgärder,
när han, hvilket mest skedde för syns
skull, rådfrågades. Skarpsinnighet, dristighet och
ihärdig kraft voro hos L. utmärkande egenskaper
såsom ämbetsman. Att äfven oegennytta hörde
till antalet af hans dygder, bevisas däraf, att,
ehuru många millioner årligen rullade genom
hans händer, han ändock efterlämnade en ganska
måttlig förmögenhet. Utom i Vet.-Akad., som
1767 inkallade honom till sin ledamot, var L.
medlem af Landtbruks-Akad., samt de flesta
ekon. och patriotiska sällskap i riket.

Gift 1:
1766 med Ottiliana Vilhelmina Transköld och
2: 1789 med friherrinnan Eleonora Stjernstedt.


2. Liljencrantz, Gustaf Fredrik, ämbets- och
riksdagsman. Född d. 7 nov.
1801; den föregåendes sonson.
Föräldrar: landshöfdingen i Västerås
län, grefve Johan Vilhelm
Liljencrantz
och Johanna Beata
von Engeström
.

Vid faderns
död 1816 ärfde sonen grefvetiteln
och ingick två år därefter såsom
kornett vid lifgardet till häst. Här avancerade
han genom alla graderna och hade hunnit till
öfverstlöjtnant i armén, när han 1845 tog afsked
ur krigstjänsten. Året förut hade han blifvit
tjänstgörande hofmarskalk hos Oscar I och förestod
sedan hofförvaltningen till 1849, då han utnämndes
till landshöfding i Stockholms län. Under
de aderton år, han innehade detta förtroendeämbete,
ådagalade han en berömlig verksamhet
för sitt län och en noggrannhet vid författningarnas
tillämpning, som stötte många för hufvudet.
Såsom ledamot af riddarhuset deltog han under
en följd af riksdagar i behandlingen af en mängd
viktiga samhällsfrågor, af hvilka bankfrågorna
ansågos utgöra hans specialitet, hvarför han brukade
insättas i bankoutskottet, där han flera år
var ordförande. Så väl här som i politiken
intog han en afgjordt konservativ ståndpunkt,
under det hans verksamhet och åsikter på det
religiösa området gingo i afgjordt frisinnad
riktning. I båda fallen var han – och har
blifvit kallad – »mannen med det oböjliga
sinnet, som utan öfvermod och vankelmod följde
sin öfvertygelse».

1867 begärde och erhöll
han afsked från sin landshöfdingbefattning och
afled i Stockholm d. 8 mars 1869.

Gift 1828
med friherrinnan Johanna Jakobina Eleonora
Stjernstedt
.


3. Liljencrantz, Johan, riksdagsman. Född
i Stockholm d. 11 aug. 1835;
den föregåendes son.

Vid nitton
års ålder utnämndes L. till
underlöjtnant vid Svea lifgarde
och blef tre år senare löjtnant
vid samma kår. På den militära
banan hade han 1863 hunnit
kaptensgraden, när han 1866 tog
afsked, och på samma gång lämnade han sina
befattningar såsom adjutant hos konungen och
tjänstgörande kammarherre hos drottningen. En
brytning hade nämligen inträdt mellan L. och Carl
XV, hvars gunstling han förut varit. Nyss blifven
politiskt myndig, uppträdde han som talare
på riddarhuset och ådrog sig så väl då som vid
de två följande ståndsriksdagarna en viss uppmärksamhet,
mera för den ungdomliga värma,
hvarmed han kastade sig öfver vissa frågor, än
för själfva den utredning, ämnet vann genom
hans behandling. Efter den af honom med ifver
främjade representationsreformens genomförande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:34:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free