- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:60

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Lilliehöök, Carl Bertil - 5. Lilliehöök, Johan Fredrik - Lillienanckar, Nils - Lillienberg, Johan Georg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hedersledamot af detsamma 1864. Ledamot af
Krigsvetenskapsakademien 1843, af Vetenskapsakademien
1844. Död d. 3 mars 1890 i Grenna.

Gift 1849 med Johanna Amalia Charlotta
Lembke
.


5. Lilliehöök, Johan Fredrik, militär, skriftställare.
Född på Känsö i Bohuslän
d. 19 nov. 1834; den föreg.
brorson. Föräldrar: kontreamiralen
Johan Lilliehöök och Maria
Fredrika af Funck
.

Efter slutad kurs vid Karlberg och aflagd
officersexamen, utnämndes
L. 1852 till underlöjtnant vid
Västgöta-Dals regemente. Sedan han under den
följande tiden genomgått Gymnastiska centralinstitutet
i Stockholm, ingick han 1858 i fransk
tjänst och erhöll anställning vid Andra zouavregementet
af franska armén i Algeriet. I april
året därpå åtföljde han samma regemente till
Italien för att deltaga i det nyss utbrutna kriget
mot Österrike. Under den blodiga stormningen
af Magenta lyckades L. med sina zouaver intränga
i byn, där han midt under striden tillfångatog
en afdelning tyrolerjägare och förde
dem fångna till franska reservtrupperna. För
detta välförhållande af Mac Mahon prydd med
hederslegionens kors, bevistade han under juni månad
s. å. bataljerna vid Marignano och Solferino,
hvarefter regementet erhöll order att återvända
till Afrika. Här deltog han sept.–dec. 1859 i
expeditionen till Marokko och bevistade striderna
mot kabylerna vid Kis och Col de Taffouval, hvarefter
han följande året följde regementet på
expeditionen mot östra Kabylien. Återkommen
till Sverige 1860, utnämndes han två år senare
till förste löjtnant, blef 1872 kapten vid Västgöta-Dals
samt 1875 major vid Närkes regemente, vid
hvilket han 1878 avancerade till öfverstelöjtnant
och 1882 till öfverste och chef. Denna post
beklädde han till 1897, då han afgick ur aktiv
krigstjänst och samtidigt utnämndes till generalmajor
i armén. 1864 företog L. som nygift en
resa till södra Europa och Afrika, där han deltog
i ett nytt krigsföretag mot de upproriska
kabylstammarna Flittas, samt bevistade flera
skärmytslingar och striderna vid Dar-Sidi-Ben-Abdallah
d. 4 och 5 juni 1864. Sedan många
år bosatt på sitt gods Körtingsberg i Närke.

Krigsminnena från sina ungdomsår har L. skildrat
i sina arbeten: Tvenne år bland zouaverna
1861; Två Reseskizzer 1867. Han har dessutom
skrifvit Bazaine fäld eller frikänd 1873; en del
artiklar i Krigsvetenskapsakademiens tidskrift
m. m. L., hvilken sedan 1891 är ledamot af
samma akademi, representerade Strängnäs stifts
lekmän vid 1898 och 1903 års kyrkomöten,
tillhörande den mera toleranta och moderata
fraktionen.

Gift 1: 1864 med Gerda Virginia
Wijk
, dotter af Olof Wijk, d. ä. (se nedan) och
2: 1891 med Elin Carolina Matilda Caspersson.


Lillienanckar, Nils, sjömilitär. Född i Karlskrona
d. 24 dec. 1695. Föräldrar: varfskaptenen
Johan Larsson Lilja och Annika Böös.

Vid fjorton års ålder kom L. i tjänst vid amiralitetet,
bevistade som lärstyrman 1710 sjöstriden mot danskarna
vid Kjögebukt samt som medelstyrman
1715 svenskarnas anfall mot ryska flottan vid Reval
och träffningen mot danskarna vid Radön. Befordrad
till amiralitetslöjtnant 1717, återtog han
såsom befälhafvare på brigantinen Göja följande
året tvenne priser, och tjänstgjorde 1722–25 för
sin utbildning i sjöyrket som styrman på åtskilliga
handelsfartyg, därunder han bland andra
äfventyr jämväl deltog i en strid mot sjöröfvare
på Afrikas nordkust. Såsom kaptenlöjtnant, hvartill
han utnämndes 1735, deltog han i kriget
mellan Sverige och Ryssland 1741–43 och blef
1747 varfskapten vid Göteborgs eskader. Åtta
år senare utnämnd till kommendörkapten, tjänstgjorde
han under vice amiral Lagerbjelke på den
förenade svensk-ryska flottan under pommerska
kriget, befordrades efter krigets slut till
schouthbynacht 1765 och blef två år därefter chef
för örlogseskadern i Göteborg. För sin skicklighet
och trogna tjänster upphöjdes han, jämte
sin son, 1770 i adligt stånd, då han antog namnet
Lillienanckar. Ett ytterligare erkännande af hans
sjömannaduglighet tillkom honom året därpå,
då han utnämndes till vice amiral. Han dog
kort därefter i Göteborg d. 2 nov. 1773.

Gift med Märta Sofia Ström.


Lillienberg, Johan Georg, ämbetsman, politiker.
Född på Toftenäs i Småland d. 3
aug. 1713. Föräldrar: assessorn
Daniel Drefling adlad Lillienberg,
och Kristina Margareta
Stiernklo
.

Efter studier i Lund
antogs L. 1731 till e. o. kanslist i
krigsexpeditionen och vann snart
sådant förtroende, att han fick i
uppdrag att föra protokoll i rådkammaren. Utnämnd
till kommissionssekreterare i Wien och
redan stadd på resa dit, erhöll han i Hamburg
kanslipresidenten Gyllenborgs befallning att begifva
sig till Turkiet, där han lyckades afsluta
en allians- och subsidietraktat, då med anledning
af Sinclairs mord ett fredsbrott syntes förestå
mellan Sverige och Ryssland. Han kvarstannade
därefter i Konstantinopel till 1743 för att uppbära
subsidiemedlen och möttes vid sin hemkomst
af ständernas tacksägelse för väl utfördt värf.
Utnämnd 1746 till lagman på Gotland, tjänstgjorde
han vid följande årets riksdag som ledamot
af sekreta utskottet. Han gjorde sig här känd
som en af Hattarnas mest fanatiska partigängare,
hvilken i förföljelserna mot Sam. Akerhielm,
Springer, m. fl. påyrkade de våldsammaste åtgärderna.
Som belöning for sitt nit fägnades
han 1749 med utnämningen till landshöfding i
Åbo och Björneborgs län, hvarifrån han 1757
förflyttades till liknande befattning i Uppsala
län och ådagalade framstående administrativ duglighet.
Han fortfor att vid riksdagarna vara
verksam för sitt partis intressen och tillhörde
äfven 1751 sekreta utskottet och dess mindre
sekreta deputation. 1762 utnämnd till president
i bergskollegium, tog han verksam del i framtvingandet
af urtima riksdag i dec. 1768 och
insattes vid riksdagen i Norrköping 1769 åter i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 15:43:11 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free