- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:70

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Biography and Genealogy, Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lindeberg, Anders - Lindeblad, Assar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


bör Sverige under nuvarande crisis iakttaga?

hvilken senare ansågs förnärmande för utrikes
makter och indrogs, utan någon rättegång. L.
gjorde äfven inlägg i polemiken mot Grewesmöhlen
och åtalades af denne. Härigenom känd
som modig och talangfull skriftställare, erhöll
L. 1816 anställning i den af k. bibliotekarien
Wallmark utgifna »Allmänna journalen». En
af L. skrifven broschyr, Några tankar om en
svensk tronföljares uppfostran
, som af
boktryckaren i manuskript visades för hofkansleren
och af denne för kronprinsen, hade till följd,
att Carl Johan erbjöd L. skälig ersättning för
både denna och den förut indragna broschyren,
om L. ville afstå från utgifvandet af den senare.
L., hvilken beundrade kronprinsen för dennes
krigardater, mottog ersättningen och fick
dessutom 400 rdr banko om året. Han kom sålunda
att tillhöra kronprinsens »litterära stab», som
Grewesmöhlen fordom tillhört. – 1821 inköpte
L. Stockholms-Posten, som han sedan utgaf till
1833, då tidningen upphörde. Kort därefter ingick
han såsom medarbetare i Aftonbladet och
fortfor härmed till hösten 1842. – Under åren
närmast efter 1830 hade han flera gånger ingått
till konungen med begäran att få i Stockholm
upprätta en enskild teater. De afslag, som alltjämt
mötte hans ansökningar, bidrogo endast till
att ännu mera stegra hans ifver. I tidningsuppsatser
och ströskrifter sökte han ådagalägga,
att det monopol å de offentliga skådespelen i
Stockholm, som k. teatern tillvällat sig, vore
grundlagsvidrigt. Han kritiserade nu också
regeringssättet i allmänhet och införde i sin tidning
en öfverblick af Sveriges utveckling från 1809
samt tryckte den långa artikeln jämväl i bokform,
Sverige år 1809 och 1832, 1832–33, och
fortsatte den med en blick på framtiden, Sverige
i framtiden
, 1833. L. miste emellertid på grund
af detta uppträdande sin pension. 1834 ingaf
han till rikets ständers justitieombudsman en
skrift: Några upplysningar rörande k. teatern,
hvilken skrift ansågs förgriplig och ådrog honom
anklagelse för högmålsbrott. Hofrätten dömde
honom till döden, hvilket utslag stadfästes af
högsta domstolen, men konungen förändrade dödsstraffet
till tre års fängelse å Vaxholms fästning,
med förständigande för kommendanten, att efter
första årets förlopp inkomma till k. m:t med
berättelse om L:s uppförande under tiden. Då
L. vägrade mottaga benådningen, meddelades d.
20 okt. s. å., med anledning af konungens ankomst
till Sverige tjugufyra år förut, en allmän
amnesti åt alla, hvilka sedan 1810 blifvit sakfällda
för politiska förbrytelser, i följd hvaraf L.
försattes i frihet. L. afstod emellertid hvarken
från sina teaterplaner eller sitt oppositionella
skriftställeri. Efter nya afslag å ansökningar om
tillstånd att få öppna teater i Stockholm, följde
L. 1842 det af O. U. Torsslow gifna exemplet
att utan tillstånd öppna en teater. På en vid
Lilla Trädgårdsgatan inköpt tomt lade han grunden
till en teaterbyggnad d. 21 mars 1842 och
bedref arbetet med den skyndsamhet, att »Nya
teatern» kunde öppnas redan d. 1 nov. s. å.
Anläggningen, beräknad för en ganska storartad
verksamhet, motsvarade dock icke förhoppningarna,
och redan inom två år måste L. afstå
sin egendom åt borgenärerna. Efter detta afbrott
återgick han till sin publicistiska verksamhet,
deltog 1845–46 i utgifningen af tidningen Dagen,
men återgick 1847 till Aftonbladet. Han redigerade
under någon tid 1848 tidningen Minerva
samt var därefter medarbetare i Bore till sin död
i Stockholm d. 12 dec. 1849. – Utom allt hvad
han författat i publicitetens tjänst har L. skrifvit:
Svensk Biografi 1818; Ephemerider 1820;
Blanka, tragedi i fem akter, tryckt och
uppförd på k. teatern 1822; Toni, dram i tre
akter
1832; Prestgården, gifven på Nya teatern
1843; Grannarna, en bearbetning efter Fr.
Bremers roman af samma namn, gifven på
Nya teatern 1844; Midsommaraftonen och
Demosthenes, icke uppförda; Bidrag till
Sveriges historia efter den 5 November 1810
, 1839;
Betraktelser under en resa i Danmark, Tyskland
och Ungern
1844; Junker Carl, historisk
roman från Birger Jarls tidehvarf
1847;
Halfbrodern, en tidsbild från början af nittonde
seklet
1848; Den oskärade helgedomen
1849, m. m. L. erhöll 1819 Svenska akademiens
stora medalj för dikten Mina drömmar och 1817,
1820 och 1827 andra priset för en tragedi, en
estetisk afhandling och ett poem. – Gift 1: 1810
med Edla Kristiana Ramstedt och 2: 1826 med
skådespelerskan Vilhelmina Kristina Enbom.


Lindeblad, Assar, präst, skald. Född d. 19 dec.
1800 i Lackalänga socken i Skåne.
Föräldrar: klockaren därstädes
Jöns Lindeblad och Margareta
Lindeblad
.

Vid Lunds universitet,
där L. blef student 1818, beredde
han sig först för kyrkans
tjänst och prästvigdes 1823, hvarefter
han tog den filosofiska graden
och 1829 promoverades till magister. Två år
senare förordnad till docent i estetik, förestod han
professuren i samma läroämne 1834–38, då han
som utnämnd pastor tillträdde Öfveds pastorat
i Skåne. Häradsprost 1847. Död d. 3 mars
1848.

Lackalänga var, vid den tid, L. växte
upp, Tegnérs prebende, hvarför den fattige
klockarsonen under sin skoltid ofta hade sitt
tillhåll i skaldens hem. Af personlig beundran
för sin välgörare, troligen äfven af likstämmighet
i poetisk åskådning, sökte L. tillägna sig det
Tegnérska bildspråket, en imitationslust som på
sin tid hårdt klandrades, ehuru L. röjde en
verklig skaldebegåfning. Hans poem äro klara
och fulltoniga, men icke sällan väl svulstiga.
Han blef åtskilliga gånger prisbelönt af Sv. akademien.
1824 utkom hans första diktverk Cylinda,
ett romantiskt poem, som året därpå efterföljdes af
Månskensqvällarne 1825; vidare af Blekingsblommor
1828; Sång i anledning af jubelfesten
i Lund 1830
, två häften Dikter 1832–33;
Religiösa sånger 1843; Fosterländska sånger
1843; Missionssånger 1846. Såsom prosaist har
han utgifvit ett litteraturhistoriskt utkast Svenska
sången
1832, samt anonymt flera noveller.
Han har utgifvit Högmesso-predikningar 1849;
Tillfällighets-predikningar och andliga tal 1850,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:05:54 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free