Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Linnström, Karl Hjalmar - Linroth, Klas Mauritz - Lithou, Gustaf - Livijn, Claes Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förträffliga verk, som utgafs 1867–84 och omfattar
omkring 2,000 sidor, utarbetades af L.
själf med biträde af många personer.
Gift 1886 med Hulda Maria Elisabet Svahn.
Linroth, Klas Mauritz, läkare. Född på Västsjö
i Öfre Ulleruds församling,
Värmlands län, d. 20 juni 1848.
Föräldrar: bruksägaren Klas
Karl Axel Linroth och Laura
Elvira Dahlgren.
L. blef 1868 student i Uppsala, medicine
kand. 1872, med. lic. vid Karolinska
institutet 1876 och med.
d:r i Uppsala 1879, sedan han utgifvit en afhandling
om Blodkärlssvulsterna och deras behandling.
Under sin studietid och äfven senare
var L. militärläkare; 1878 förste bataljonsläkare
vid k. flottans station i Karlskrona, frånträdde han
denna plats 1882, då han blef förste stadsläkare
i Stockholm, där han redan 1881 förordnats till
sundhetsinspektör. L. har tagit stor del i de många
byggnadsföretag, som Stockholms kommun under
de 20 senaste åren låtit utföra i sjukvårdens intresse.
Planerna för ombyggandet af Maria sjukhus
1885–86 och af Stockholms stads och läns
kurhus 1889–90, äfvensom för det nya epidemisjukhuset
i hufvudstaden 1890–93 äro förnämligast
hans verk. På L:s initiativ inrättades hälsovårdsnämndens
laboratorium och för produktion
af animal vaccin en särskild ympanstalt för Stockholms
stad, desinfektionsanstalter för staden och
hamnen samt förbättrades ventilationsförhållandena
i Stockholms folkskolehus. L. har äfven
medverkat vid revisionen af dödsorsakstatistiken
samt ytterst kraftigt i arbetet för tuberkulosens
bekämpande. Han förordnades sålunda 1897 till
ledamot i kommittén för afgifvande af förslag till
inrättande af sanatorier för lungsjuka, företog
samma år med bidrag af Stockholms stads hälsovårdsnämnd
en resa till Tyskland, England och
Schweiz för att taga kännedom om där befintliga
sanatorier för obemedlade lungsotspatienter och utsågs
1899 till ett af Sveriges ombud vid tuberkuloskongressen
i Berlin i maj samma år.
1891 erhöll L. professors titel och blef i mars 1898 t. f.
generaldirektör och ordf. i k. medicinalstyrelsen efter
Almén för en tid af sex månader samt i sept.
s. å. ordinarie innehafvare af dessa befattningar.
L. har företagit många utländska studieresor.
1880–81 besökte han för att studera hygien de
flesta af Europas kulturland och vistades sex månader
hos Pettenkofer i München, i hvars laboratorium
han utförde en undersökning Über das
Verhalten des Wassers in unseren Kleiden. L.
har sedermera i tryck utgifvit många arbeten, de
flesta behandlande enskild och allmän hälsovård.
1900–04 var han stadsfullmäktig i Stockholm.
Gift 1877 med Hildur Carolina Stuart.
Lithou, Gustaf, latinsk skald. Född i Österbotten
d. 25 mars 1692. Fadern
Gustavus Lithovius var kyrkoherde
i Limingo i Österbotten,
moderns namn var Brenner.
L. studerade i Uppsala men
ingick 1716 i krigstjänst,
hvarifrån han tog afsked som fänrik
1721. Först trettio år senare
erhöll han kaptens fullmakt och fick af ständerna
en liten pension, på hvilken han, ehuru i mycken
torftighet, lefde nöjd med sin värld och sin
sånggudinna. Denna beundrades af samtid och
eftervärld och fann behag för både inhemska och
främmande lärde. Såsom det yppersta af hans
latinska skaldestycken anses ett sorgekväde öfver
Carl XII:s död, Panegyris exsequialis, som utkom
1720 och tillägnades konung Fredrik och
ständerna. Hans öfriga stycken äro till största
delen tillfällighetsvers, af hvilka blott en del blifvit
samlad i hans Poëmata heroico-miscellanea,
I, 1734. Död i Stockholm i dec. 1753.
Livijn, Claes Johan, skriftställare. Född i
Skeninge d. 12 nov. 1781. Föräldrar:
komministern, sedermera
kyrkoherden i Högby Johan
Alexander Livijn och Juliana
Kristina Törner.
L. blef student i Lund 1800 och flyttade
1802 till Uppsala. Han hade
önskat att förvärfva den filosofiska
graden, men då han hindrades därifrån
af sin medellöshet, aflade han erforderliga examina
för inträde i rikets rättegångs- och räkenskapsverk
samt antogs 1805 till auskultant i Svea hofrätt
och till extraordinarie i kammarrätten och
krigsexpeditionen. Förordnad 1806 att bestrida
en revisionstjänst i kammarrätten, utnämndes han
1808 till kopist i krigsexpeditionen och innan
sistnämnda års slut till auditör vid Skaraborgs
regemente. I denna egenskap åtföljde han svenska
armén under fälttåget i Tyskland 1813–14
och erhöll därunder förordnande att bestrida
krigsjustitiarietjänsten vid arméns andra division
1813. Sedermera var han hären följaktig till
Norge, tjänade ännu ett par år men tog slutligen
afsked från regementet 1817. Följande
året utnämnd till justitiarie i krigshofrätten, tjänstgjorde
han vid 1818 och 1823 års riksdagar som
sekreterare i bevillningsutskottet och befordrades
slutligen 1835 till generaldirektör samt ordförande
i styrelsen öfver fängelserna och arbetsinrättningarna
i riket. Död i Stockholm d. 12 okt. 1844.
Under sin studenttid var L. en verksam
medlem af det litterära sällskapet Vitterhetens
vänner och blef något senare en tillfällig
medarbetare i både Poetisk kalender och Polyfem.
»Såsom vitter författare intager han ett framstående
rum bland fosforisterna. Han tillhör
genom hela sin riktning denna skola, eller närmare
bestämdt den nyromantiska tyska.» Sannolikt
hade han kunnat blifva mera betydande än
han i själfva verket blef. Men störande yttre förhållanden,
egendomlig, orolig själfkritik och ett
oroligt frestande af alla former och ämnen gjorde
att han aldrig höjde sig till något utmärkt.
Hans arbeten innehålla dock många genialiska
tankar, särdeles det bästa utaf dem Spader dame
1824, som äfven blifvit öfversatt på tyska. Utom
detta har han skrifvit Mästerkatten eller katten
i stöflor, efter Tieck, 1812; Axel Sigfridsson,
roman 1817, ofullbordad, samt en stor mängd
politiska och juridiska uppsatser i tidningar och
tidskrifter. Hans Samlade skrifter äro utgifna
af A. I. Arwidsson 1850.
Gift 1822 med Beata Sofia Löwenborg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
