- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:90

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Biography and Genealogy, Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Lode, Carl Leonard - Loenbom, Samuel - Lohman, Carl Johan - Lohrman, Gustaf - Longberg, Johan Olsson - Longström, Per

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Lode» som en lugn, tapper och gudfruktig man.
»Hvarje gång, han gick i elden, aftog han
först hatten för fronten och läste tyst en bön, hvarpå
han yttrade några uppmuntrande ord till
manskapet, drog sin sabel och var sedan soldat
i ordets vackraste betydelse».

Runeberg har i en dikt skildrat »gamle Lode».

Han afled d. 25 maj 1816 på Harjula gård vid Kuopio.

Gift 1791 med Eva Sofia Tavast.


Loenbom, Samuel, historisk samlare och författare.
Född i Västra Ryds socken af Östergötland
d. 4 aug. 1725. Föräldrar: kyrkoherden Samuel
Nicolai Lönbom
och Kristina Elisabet
Ståhl
.

Efter slutade studier i Uppsala, där L.
1755 förvärfvade sig lagerkransen, antogs han 1759
till auskultant i antikvitetsarkivet och blef 1762
amanuens hos rikshistoriografen, som då var
Dalin.

Död i Stockholm d. 30 sept. 1776.

Ogift.

Eftervärlden har bättre än L:s
egen samtid förstått uppskatta den flitige forskarens
förtjänstfulla samlingar och skrifter, af
hvilka de förnämsta äro: Magni Stenbocks lefverne
1757–65, Handlingar till konung Carl
XI:s historia
1763–74, Historiska märkvärdigheter
till upplysning af svenska häfder

1767–68, Kort inledning till svenska historien
och statskunskapen
1768, Uplysningar i svenska
historien
1768–71, Anekdoter om namnkunnige
svenske män
1770–75, Utkast til en
historia om svenska bibelöfversättningar
1774,
Historiskt Achivum 1774–76.


Lohman, Carl Johan, präst, vitterhetsidkare.
Född i Stockholm d. 10 febr. 1694 och son af en
skräddare Johan Lohman.

L. blef student i
Uppsala 1710 och var bland dem, som vunno den
filosofiska graden 1716, hvarefter han prästvigdes
1717 på kallelse af k. rådet grefve Gustaf
Cronhjelm. Förordnad till e. o. predikant vid
lifgardet s. å., följde han detsamma till Norge
och höll den sista predikan, Carl XII åhörde,
samt blef snart därefter hofpredikant. Han beordrades
att beledsaga det kungliga liket till
Stockholm, där han sedermera 1721 blef notarie
i hofkonsistorium och 1727 förste pastor vid
lifdrabantkåren, 1731 utnämndes han till kyrkoherde
i Tierp och blef samma år kontraktsprost,
1751 riksdagsman och teologie doktor.
Död i Tierp den 4 februari 1759.

De skaldegåfvor, för hvilka L. tidigt blef bekant, gjorde,
att ärkebiskop H. Benzelius uppdrog åt honom
att författa anmärkningar vid svenska psalmboken
och lämna förslag till nya psalmer. L:s
arbete begagnades sedan af den kommitté, som
1765–67 utgaf »Then svenska profpsalmboken».

Gift 1718 med Rebecka Fahlberg.


Lohrman, Gustaf, läkare. Född i Uppsala
d. 12 sept. 1640. Föräldrar:
borgmästaren Thomas Lohrman
och Helena Gustafsdotter.

L. studerade läkarekonsten i
Uppsala under sin svåger Olof
Rudbeck d. ä. och erhöll på
hans förord anslag att resa
till Holland att anskaffa växter
för den nyanlagda botaniska trädgården. Efter
att ha redogjort för sitt anförtrodda värf, återvände
han till Holland, där han promoverades
till medicine doktor i Leyden 1666.

Han besökte därefter England, Frankrike och Italien
och förordnades efter sin återkomst till Sverige,
med hänsyn till den noggranna kännedom, han
förvärfvat sig om handelsförhållanden, till kommissarie
i kommerskollegium 1670. Två år
senare kallad till medlem af collegium medicum,
utnämndes han 1675 till amiralitetsmedikus
men kallades några månader därefter att som
lifmedikus uppvakta Carl XI under fälttåget i
Skåne. 1677 fick L. fullmakt som stadsfysikus
i Stockholm, blef 1680 drottning Ulrika Eleonoras
lifmedikus, adlades 1689, då han kallades
Lohreman, och utnämndes 1691 till arkiater
och ordförande i collegium medicum. Död
i Stockholm d. 4 maj 1694.

Tillsammans med Urb. Hjärne bidrog L. till läkarekonstens
utveckling i Sverige och begynte liksom denne
att behandla vissa sjukdomar med mineraliska
bad, på hvilken kurmetod de bägge läkarne
erhöllo uteslutande privilegium.

Gift 1674 med Sofia Katarina Huswedel.


Longberg, Johan Olsson, riksdagsman. Född
i febr. 1781 i Borås, där fadern
var handlande.

L., som erhöll
någon uppfostran, flyttade sedermera
till Gästrikland och utsågs
1810 till riksdagsman i bondeståndet,
i hvilken egenskap han
fungerade till sin död i Strömstad
d. 27 juli 1839.

Han gjorde sig snart bemärkt vid Anders Danielssons
sida som en af ledarna för ståndets frisinnade
och mera själfständiga fraktion samt erhöll det
ena förtroendet efter det andra. Redan 1812,
då han gjorde kraftigt motstånd mot indragningsmaktens
införande, invaldes han i statsutskottet,
tillhörde 1815 såväl bevillningsutskottet som ett
särskildt tillsatt ekonomiskt utskott, 1817–18
och 1823 konstitutionsutskottet samt sistnämnda
år äfven hemliga utskottet. Från 1812 till sin
död var han fullmäktig i riksbanken.

L., som vid 1823 års riksdag framstått som en varm förkämpe
för handels- och näringsfriheten, uppmärksammades
vid följande riksdag 1828–30 med
kallelse till talman i bondeståndet, hvilket förtroende
förnyades 1834–35 och af honom fullgjordes
med ett lugn, en reda och oväld, som af
få kunde öfverträffas.

Gift med Katarina Hiller.


Longström, Per, krigare. Bondson från Savolaks.

Hans kämpabragder hafva ej genom
några Fänrik Ståls sägner blifvit förevigade. Men
det lilla, man känner, är tillräckligt att inrymma
hans namn bland svenska hjälteminnen. L. erhöll
af befälhafvaren för finska armén grefve Nieroth
100 man och befordrades till kapten 1711. Vid ryssarnas
infall i Finland 1713, då generallöjtnant
Lybecker ständigt drog sig tillbaka och lämnade
landet öppet för fiendens härjningar, framstodo
trenne oförskräckta män, kapten Kivikas, major
Lukkoinen och kapten Longström, hvilka med
de svaga stridskrafter, som stodo dem till buds,
försökte hindra fiendens framträngande och göra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:09:32 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free