- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:94

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Lovén, Johan Henrik - 7. Lovén, Otto Christian - Lovisa Ulrika

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

president i kammarrätten.

1877 jur. hedersdoktor. Ledamot af Musikaliska akademien.

Gift 1876 med Gertrud Carolina Augusta Sundmark.


7. Lovén, Otto Christian, läkare, anatom,
fysiolog. Född i Stockholm d. 12 mars 1835;
den föregåendes bror.

Student i Uppsala 1852, aflade L. med.
licentiatexamen vid Karolinska institutet 1860
samt promoverades 1863 i Lund
till med. doktor. Redan 1856 t. f.
adjunkt vid Karolinska institutet i
anatomi och fysiologi företog han hösten det
följande året en resa till Egypten, Algeriet,
Malta och Italien, hvarunder han jämväl besökte
de förnämsta medicinska högskolor i Storbritanien
och på kontinenten. Efter att vid sin hemkomst
1858 ha emottagit nytt förordnande såsom adjunkt
vid Karol. institutet, åtföljde han 1860–61
såsom uppbördsläkare korvetten Najaden på dess
expedition till Madeira, Brasilien, La Plata-staterna
och Västindien, utnämndes 1863 till adjunkt i
anatomi och fysiologi vid Karolinska institutet,
studerade 1865–66 fysiologi i Leipzig under
prof. Ludwig och utnämndes efter att 1872 gjort en
ny vetenskaplig resa genom flere af Europas länder,
till innehafvare af den nyinrättade professuren i
fysiologi vid Karol. institutet 1874. Redan några
år förut hade han där inrättat ett fysiologiskt
laboratorium. 1884 blef L. Karolinska institutets
inspektor och s. å. sekreterare i Landtbruksakademien,
där han invaldes till led. 1882. Från professuren
tog L. afsked 1886 och lämnade sekretariatet vid
Landtbruksakademien, hvars »Handlingar och tidskrift»
han redigerat, med 1900 års utgång. Död på sitt
sommarställe invid Stockholm d. 25 juni 1904.

Som lärare, föreläsare och skriftställare har
L. intagit en betydande plats. Han har bl. a. utgifvit
Undersökningar om arterutvidgning såsom följd af
nervretning
, 1866, upptäckt smaknervernas periferiska
ändorgan (Bidrag till kännedom om tungans smakpapiller
1867) och Lymfvägarna i magsäckens slemhinna 1870–73;
och vidare bl. a. publicerat Undersökningar öfver
lungornas vitala medelställning
1872, Om naturen af
de voluntära muskelkontraktionerna
1881, Om hjärtförmakets
förhållande vid direkt retning med enstaka
induktionsslag
1884 o. s. v. 1882 började han utgifva
Mittheilungen vom physiologischen laboratorium in
Stockholm
.

L. har emellertid icke nöjt sig med att
försjunka i vetenskapens värld och att framlägga
sina rön för sina lärda kolleger. Han har äfven
utgifvit populära skrifter – t. ex. Om blodet 1876,
och om Människokroppens byggnad och förrättningar,
efter Huxley, 1871, – och därigenom varit en af
banbrytarne för spridandet af naturvetenskapliga
kunskaper bland allmänheten, en rörelse, hvilken
nu som bäst pågår, och detta helt säkert till
fromma för hela vårt land.

1891–93 och 1897–99
representerade L. Stockholms stad i Andra kammaren,
där han förfäktade liberala idéer. Ledamot af
arbetareskyddskommittén 1891–92 och af nya
arbetareförsäkringskommittén 1891–93.

Led. af Vet.-akad.

Gift 1866 med Elisabet Johanna Emilia
von Julin
från Finland.


Lovisa Ulrika, konung Adolf Fredriks
drottning. Född i Berlin d. 24 juli
1720. Föräldrar: konungen af Preussen Fredrik
Wilhelm I
och drottning Sofia Dorotea af
Hannover, dotter af Georg I af England och hans
sedan frånskilda gemål Sofia Dorotea af Lüneburg-Celle.

Lovisa Ulrika vårdades i sin barndom af modern
och en fru Blaspiel, för hvilken prinsessan sedan
allt framgent yttrade mycken tillgifvenhet. Utseendet
var hos henne redan såsom barn fördelaktigt och
utmärkte sig i synnerhet genom släktens framstående
drag, de s. k. brandenburgska ögonen, stora, klara
och lifliga, med uttryck af snabb uppfattning och
bestämd vilja. Furstliga friare saknades icke heller,
men blefvo afvisade den ene efter den andra, först
af fadern och sedermera af hennes regerande broder,
Fredrik den store. Kort efter sitt utväljande till
tronföljare i Sverige anhöll Adolf Fredrik om hennes
hand och fick utan svårighet det efterlängtade
ja-ordet, hvarpå förmälningen försiggick i Berlin
d. 17 juli 1744 och bilägret å Drottningholm d. 29
aug. s. å. Förhållandet mellan Adolf Fredrik och
henne förblef på det hela mycket godt. Med sitt
blyga, tröga och obeslutsamma väsen kände prinsen
genast sin personliga underlägsenhet, så att han
aldrig försökte göra sin gemål väldet stridigt. Hos
svenskarna åter, särdeles inom de högre kretsarna,
ådrog hon sig snart ovänner, dels genom sin stolthet,
dels ock i synnerhet genom det själfrådiga sätt,
hvarpå hon blandade sig i statsärendena och sökte leda
dem i en riktning, icke sällan motsatt konungens,
hennes gemåls och folkets önskningar. Den spänning,
hvari hon härigenom råkade med de rådande partierna,
blef i synnerhet häftig efter hennes gemåls
uppstigande på tronen. Af historien känner man,
huru hennes kraftfulla och eldiga själ blott med
svårighet kunde finna sig inom de trånga gränser,
till hvilka konungamakten då var inskränkt, och huru
ett försök gjordes till den sistnämndas utvidgning
1756. Det är äfvenledes bekant, huru olyckligt
detta försök aflopp, och huru det ledde till en än
större inskränkning af regentens makt.

Efter sin
gemåls död såg hon med ovilja sig utesluten från det
inflytande, hon hittills utöfvat på ärendena, hvarför
icke alltid det bästa förhållande rådde mellan henne
och sonen Gustaf III. Med mycken beläsenhet, i flere
fall med verkliga kunskaper, omfattade hon med kärlek
vetenskaper, vitterhet och sköna konster. Dessa stå
hos henne i stor förbindelse för det stöd och den
uppmuntran, hon ägnade dem. Vitterhetsakademien var en
af hennes stiftelser, och Kina lustslott samt många
försköningar vid Drottningholm äro hennes verk. Änka
1771, öfverlefde hon sin gemål i elfva år och afled
på Svartsjö d. 16 juli 1782.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 15:43:11 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free