- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:113

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Löwenhielm, Gustaf Carl Fredrik - 3. Löwenhielm, Carl Axel - 4. Löwenhielm, Carl Gustaf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utnämndes L. till general 1826, generalinspektör för
kavalleriet 1833 och excellens 1837. Vanligen infann
han sig alltid med permission vid riksdagarna.

L. var äfven 1812–18 chef för de kungliga teatrarna, hvilka
under hans styrelse sammansmältes. Han bildade också
deras elevskolor och pensionsinrättningar. L:s stora
samling af bref och skrifter af historiskt innehåll
finnes i riksarkivet, men får icke offentliggöras förr
än efter d. 1 okt. 1905.

Gift 1826 med Cléonice Iphigenie de Baguet.


3. Löwnhielm, Carl Axel,
militär. Född i Stockholm d. 3 nov. 1772; den
föreg. bror.

Sex år gammal inskrefs L. som fänrik
vid Lifgardet, utnämndes sedermera till löjtnant
och skickades 1781 med sin äldre bror Gustaf till
Strassburg, där han blef student 1785.
Återkommen till Sverige, undergick han 1787
kansliexamen och inträdde följande året i tjänstgöring
vid gardet samt blef kapten 1791. Under kriget
gjorde han med gardet garnisonstjänst i Göteborg
1788, hvarefter han kommenderades till Finland och
utmärkte sig vid flera tillfällen. Men L. blef vid
reträtten ur Viborgska viken rysk krigsfånge, ehuru
snart på Gustaf III:s befallning utväxlad. 1791–95
var han legationskavaljer vid svenska beskickningen i
Konstantinopel. Då Gustaf IV Adolf 1797 förmälde sig
med prinsessan Fredrika Dorotea Vilhelmina af Baden,
blef L. major vid gardet och kammarherre hos den
unga drottningen. Han deltog i krigsoperationerna
i Pommern 1807, vid norska gränsen och på Åland
1809 samt blef 1808 öfverstlöjtnant vid Kronobergs
regemente. 1810 utnämndes L. till kabinettskammarherre
hos kronprinsen Carl Johan, 1811 till chef för
Vestgöta-Dals regemente och 1812 till envoyé i
Petersburg, hvilken under d. v. tidsförhållanden
särdeles viktiga post han innehade till 1818. Han
afslöt 1812 med Ryssland det fördrag, som åt Sverige
garanterade Norge, samt följde därpå kejsar Alexander
under hela kriget mot Napoleon i Ryssland, Tyskland
och Frankrike. Utsedd till Sveriges plenipotentiär
vid den världshistoriska kongressen i Wien, hade han
där bland annat att bekämpa Gustaf IV Adolfs anspråk
för sin son, att vid den pågående restaurationen af
förjagade furstehus komma i besittning af svenska
tronen. Under sin sändebudstid i Petersburg hade
L. avancerat till generalmajor 1814, fick 1815
generallöjtnants rang, heder och värdighet och
1816 befälet öfver 8:e infanteribrigaden samt blef
s. å. öfverstekammarjunkare. 1819 förordnades han att
vara president i krigskollegium, utnämndes 1832 till
statsråd, blef 1824 serafimerriddare, samt 1826 en
af rikets herrar. 1839 tog han afsked ur statsrådet,
men bibehöll ståthållarskapet öfver Drottningholm
och Svartsjö, hvartill han blifvit utnämnd 1826 samt
ordförandeplatsen i Tabellkommissionen, på hvilken
han sattes 1838.

Han afled i Stockholm d. 9 juni 1861.

L. hyste strängt konservativa tankesätt och
var därför ej sällan föremål för den frisinnade
meningsfraktionens omilda omdömen. Men på samma gång
kunde ingen vara mer ömtålig om regeringsmaktens
anseende och helgd än han och ingen kunde heller
vara mer nogräknad, att maktens innehafvare
genom plikttrohet och ädelhet i handlingssätt
gjorde sig förtjänta af det allmännas bifall och
högaktning. L. var för öfrigt mycket religiös med
stor böjelse för det mystiska. Han utgaf åtskilliga
ströskrifter i medborgerliga ämnen, såsom Om
hypoteksföreningar
1832, Om kommunalstyrelsen och
penitentiärsystemet
1839 m. fl. Gift 1: 1816 med
friherrinnan Ebba Augusta Sofia De Geer och 2: 1826
med Lovisa Henrietta Renata Augusta, riksgrefvinna
af Schönburg-Wechselburg.


4. Löwenhielm, Carl Gustaf, militär. Född
på Long i Värmland d. 31 jan.
1790; den föregåendes kusins son. Föräldrar:
kaptenen, grefve Carl Gustaf Löwenhielm, och Agneta
Sofia Wrangel
.

L. började 1808 sin krigarbana
såsom kornett vid Lifregementets husarer,
bevistade s. å. fälttåget mot
Norge och befordrades till löjtnant vid nyssnämnda
kår 1812. Han var 1812–14 attaché vid svenska
beskickningen i Petersburg och deltog i många
strider, såsom frivillig adjutant hos ryska
generalerna v. Korff och v. Bennigsen, i kampen
mot Napoleon och var vid olika tillfällen adjutant
hos kejsar Alexander. 1815 tjänstgjorde han vid
hofvet i Stockholm och åtföljde arfprinsen Oscar
på hans resa till Norge samt utnämndes följande
året till ryttmästare vid Lifregementets husarkår,
1818 till chef för kronprins Oscars stab och 1821
till öfverste i armén och generalstaben. Han afgick
1824 som ministerresident till Konstantinopel,
blef 1827 minister i Wien och användes äfven
sedermera i mångahanda ärenden vid de utländska
hofven. 1843 utnämndes han till landshöfding i
Göteborg, hvilken befattning han lämnade 1847, då
han förordnades till generalbefälhafvare i tredje
militärdistriktet, samt var från maj till sept. 1848
befälhafvare för svenska interventionstrupperna på
Fyen. Han hade 1835 blifvit generalmajor och 1844
generallöjtnant. Serafimerriddare, innehafvare af
svenska och ryska tapperhetsmedaljen, m. m. Erhöll
på begäran afsked ur krigstjänsten 1856.

Död på sin egendom Long i Värmland d. 18 maj 1858.

I sitt enskilda umgänge okonstlad, mot underlydande, som
vunnit hans förtroende, välvillig och skämtsam, visste
L. ej af någon dagtingan, när det gälde tjänsten och
ville gärna äfven i sina civila befattningar tillämpa
och använda ett slags militärdisciplin. Detta stötte
honom med många, som vid närmare eftersinnande likväl
insågo och erkände hans redbara syften och framför
allt, att ingen kunde vara mer mån om fäderneslandets
nytta och anseende än han.

Gift 1: 1817 med
grefvinnan Gustafva Charlotta Jacquette Aurora
Gyldenstolpe
och 2: 1840 med ryska riksgrefvinnan
Natalia Alexandra von Buxhöwden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 15:43:11 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free