- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:121

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mandelgren, Nils Månsson - Manderström - 1. Manderström, Kristoffer - 2. Manderström, Kristoffer Rutger Ludvig

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kvarstannade där till 1842, då han företog en
resa genom Tyskland, Belgien, Frankrike till
Italien. Han återkom till Sverige dec. 1843. I
Köpenhamn hade M. varit en synnerligen flitig
lärjunge hos konsthistorikern Höyen och lärde sig
äfven restauration af äldre taflor. Efter hemkomsten
till Stockholm inrättade han där, jämte Ahlborn
och Berlien, en slöjdskola, afsedd att bibringa
handtverkslärlingar nödig teckningsfärdighet och
allmän konstskicklighet. 1844 stiftades till en
del genom M:s åtgärder »Svenska slöjdföreningen»,
till hvilken han 1845 öfverlämnade sin skola jämte
inventarier, och ur detta läroverk har småningom
Tekniska skolan utvecklats.

Genom M:s initiativ
åstadkoms i hufvudstaden den förening af konstnärer
och konstvänner, som kallades »Konstnärsgillet»
och som ledde till stiftandet af den praktiska
institutionen: »Artisternas och litteratörernas
pensionsförening». Under dessa år restaurerade
M. äfven åtskilliga taflor, bl. a. plafondmålningar å
slottet.

1846–51 innehade M. ett litet offentligt
anslag till resor inom Sverige för idkande
af konsthistoriska studier. Han började då de
anteckningar, ritningar och samlingar, som han
sedan oafbrutet fortsatte. Först studerade M. de
i kyrkorna kvarvarande lämningarna af medeltidens
konst, särskildt dess måleri. Emellertid uppstod en
långvarig tvist mellan M. och Vitt.-, hist.- och
ant.-akad. om äganderätten till de af M. utförda
ritningarna, hvarför M., då hans reseanslag
upphörde, begaf sig till Köpenhamn, där han erhöll
uppmuntran af Höyen. Han uppehöll sig sedan ett par
år i Skåne, sysselsatt med restaureringsarbeten
och forskningar. 1854 for han med understöd af
några skånska godsägare till Paris för att utföra
en del planscher till sitt stora verk, Monuments
scandinaves du moyen-âge
, hvaraf första häftet utkom
1855 i Köpenhamn och det sjette och sista 1862 i
Paris. Flere framstående fransmän understödde M. och
franskt statsbidrag erhölls. Svenska staten inlöste en
del exemplar af verket, för hvilket M. utförde så väl
originalteckningarna som litografierna. Af riksdagen
1863 erhöll M. ett årsanslag till fortsättande af sina
studier och resor, hvilket anslag årligen förnyades
och 1873 förvandlades till en lifstidspension. 1866–68
utgaf M. två häften Samlingar till svenska konst-
och odlingshistorien
. »Svenska fornminnesföreningen»,
som 1869 bildades, kom hufvudsakligen till stånd
genom M:s föranstaltande. Han deltog ifrigt i dess
tidigare utveckling och blef 1871 anmodad att leda
den finska fornminnesföreningens första vetenskapliga
undersökningsfärd till Åland.

M. var sedermera
upptagen af att ordna sina samlingar från sina
oräkneliga ströftåg. 1877 utgaf han första häftet af
Atlas till Sveriges odlingshistoria, hvilket arbete
var beräknadt att omfatta 1,200 planscher och i
ord och bild lämna en öfversikt af hela den svenska
odlingen. För att detta arbete skulle kunna fortsättas
och till understöd af konst- och kulturforskningen i
Sverige testamenterade M. 1882 sina samlingar jämte
ett kapital till Lunds universitet på särskilda
villkor, hvilken gåfva mottogs. Af »Atlas» utkommo
1877–84 ett par
afdelningar, rörande bostäder och husgeråd samt
helgedomar. M. utgaf vidare 1884–86 Praktisk
lärokurs i teckning
, där han uppträdde mot
stuhlmannska systemet.

Led. af konstakademierna i
Amsterdam, Florens, Rom, Madrid, Petersburg.

Död å diakonissanstalten vid Ersta d. 1 april 1899.

Ogift.


Manderström. Ättens stamfader Erik Forsmander var
född i Dalarne, blef slutligen öfverlicentiinspektor
i Wismar och adlades 1703 med namnet Manderström. Hans
yngste son, kammarherren och krigsrådet Martin Ludvig
upphöjdes 1771 i friherrligt stånd. Dennes sonsons
son, M. 2 – se nedan – erhöll 1860 greflig värdighet.


1. Manderström, Kristoffer, ämbetsman,
författare. Född d. 2 dec. 1727. Föräldrar: krigsrådet
kammarherre Martin Ludvig Manderström och Maria
Polhem
, dotter till Kristoffer Polhem.

Han erhöll i sitt föräldrahem en synnerligt vårdad uppfostran och
inträdde, efter att någon tid 1746
ha studerat politik och historia vid Uppsala högskola,
s. å. i d. v. kronprinsens tyska kansli. Här
befordrades han 1749 till Adolf Fredriks
handsekreterare, hvarefter hela hans återstående
tjänstetid ägnades åt hofchargen. Utnämnd 1752
till drottning Lovisa Ulrikas kammarherre, uppdrogs
åt honom 1760 att biträda sin far i vissa delar
af hofförvaltningen, och fyra år senare blef
M. kammarherre hos kronprinsen Gustaf, sedermera
dennes handsekreterare samt handsekreterare,
hofmarskalk och öfverkammarherre hos Sofia
Magdalena. 1771 ståthållare på Ulriksdals slott,
upphöjdes han sistnämnda år på samma gång som
fadern i friherrligt stånd, tog 1781 afsked
från hofmarskalkstjänsten och afled i Stockholm d. 1
sept. 1788.

M. uppträdde som skald à la Dalin
och skref äfven poem på latin och franska samt
öfversatte till svenska åtskilliga franska
teaterstycken och operor. 1779 utgaf han
Försök till et svenskt rim-lexikon. Någon tid före
sin död utgaf han med en för den tiden hos oss
ovanlig typografisk prakt en samling af sina dikter,
kallad Mina poetiska arbeten 1788, hvilka innehålla
dels tillfällighetsrim på svenska, latin och franska,
dels några öfversättningar till det förstnämnda
af dessa språk. Bland skämtsamma stycken lästes en
»Nyårsönskan» till den bekante morianen Badin, samt
en »Bruvisa», på uppländskt bygdemål, med mycket
nöje.

M. var en af de första ledamöterna af
Vitterhetsakademien.

Gift 1773 med friherrinnan
Virginia Charlotta Duvall.


Manderström, Kristoffer Rutger Ludvig, statsman,
skriftställare. Född i Stockholm d. 22 jan. 1806;
den föregåendes sonson. Föräldrar: kammarherren
frih. Erik Ludvig Manderström och friherrinnan
Kristina Britta Bennet.

Student i Uppsala 1819,
aflade M. 1824 kansliexamen och ingick
s. å. i handels- och finansexpeditionen af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:34:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free