- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:135

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Meldercreutz, Jonas - Melin, Hans Magnus - Melin, Henrik Georg af

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Meldercreutz, Jonas, matematiker. Född i
Uppsala d. 22 april 1715, son af
domprosten Lars Molin (se nedan)
hvars barn i senare giftet adlades
med namnet Meldercreutz och
Jakobina Kristiana Hyltén. –
Ännu blott student åtföljde M.
den bekante astronomen And.
Celsius på en utrikes resa och ingick
efter sin återkomst till Sverige 1734 såsom
volontär vid fortifikationen. Inom denna kår
framryckte han sedan till konduktör 1737, löjtnant
1742 och informationskapten 1746, då han äfven
erhöll kaptens grad vid konungens lifgarde.
Under tiden hade han 1736 åtföljt den franska
vetenskapliga expeditionen till Torneå och under
samma resa funnit, huru Lappland och
Västerbotten ägde en mängd näringskällor, som kunde
bli af oberäkneligt gagn, ifall de rätt användes.
Ungefär samtidigt hade en kapten Thingvall
upptäckt Gellivara malmfält och erhållit
privilegium på anläggningen därstädes af ett järnbruk.
Dessa rättigheter öfvergingo 1738 genom köp
till brukspatron A. Steinholtz, hvilken 1740 tog
M. till bolagsman, och de anlade gemensamt
Meldersteins bruk i Råneå, af hvilket M. blef
ensam ägare 1744. Genom nya anläggningar
och intäkter utvidgade han efter hand denna
possession, så att de Meldercreutzska egendomarna
i Norrbotten åtminstone till arealen vida
öfvergingo månget tyskt furstendöme. Om också
afkastningen ej alltid återgäldade de kapital
och omsorger, han därå nedlade, blir hans namn
minnesvärdt för den odling, han genom sina
anläggningar utbredde öfver vida sträckor i den
aflägsna norden. 1751 befordrades kaptenen och
brukspatronen M. till mathes. professor i
Uppsala, hvilken befattning han innehade till 1772.
Hans enskilda affärsverksamhet var likväl af för
omfattande art för att han kunde ha lämnat
några synnerligt märkbara spår af sin verksamhet
såsom universitetslärare. Från 1745 var M.
ledamot af Vetensk.-Akad. Död i Frebbenby
på Åland den 21 maj 1785. – Gift 1: 1738
med friherrinnan Fredrika Yxkull, 2: 1775 med
friherrinnan Magdalena Sofia Margareta
Falkenberg
.

Melin, Hans Magnus, teolog. Född i
Wemmerlöfs socken i Skåne d. 14
sept. 1805. Föräldrar: kvartermästaren
Johan Ulrik Melin och
Brita Katarina Seeberg. –
Sedan M. genomgått Ystads skola,
blef han 1822 student i Lund
och var efter sju års oafbrutna
akademiska studier bland de
lagerkransade vid promotionen 1829. I afvaktan
på en eftersökt docentur fortsatte han sina
studier, särskildt i grekisk filologi och teologi, och
kallades, efter att 1831 ha blifvit förordnad till
vikarierande rektor vid Lunds skola, tre år
senare till docent i exegetik. M. lät prästviga sig
1838 och höll 1841–42 sina bekanta Föreläsningar
öfver Jesu lefverne
(tr. i Lund 4 del.
1842–51), riktade emot Strauss’ arbete öfver
samma ämne. 1844 befordrad till teologie
adjunkt och kyrkoherde i Kärrstorps och Glostorps
prebendepastorat, erhöll han s. å. teologie
doktorsvärdigheten och förestod 1844–45 professuren
i dogmatik och moralteologi. 1847 förflyttades
han från sin adjunktsplats till lärostolen i
pastoralteologi, hvilken han samma år utbytte mot
professuren i exegetisk teologi, och blef 1865 förste
teol. professor samt domprost, allt vid
förenämnda lärosäte. 1853 belönad af svenska
akademien med dess stora guldmedalj och 1865
med Carl Johans pris, inkallades han i samma
vittra samfund 1866 efter Börjesson och blef
s. å. ledamot af Vetensk.-akad., liksom han år
1861 blifvit ledamot af svenska bibelkommissionen.
Medlem af åtskilliga andra lärda samfund
i Sverige och utlandet. Af M:s utgifna skrifter
tillåter utrymmet endast nämna: Theologisk
quartalsskrift
(tills. med E. G. Bring) 1841–42,
Hand-Lexikon öfver grekiska språket, bearbetning
efter Jacobitz och Seiler 1845–53 samt
Den Heliga skrift. I beriktigad öfversättning
och med förklarande anmärkningar
1858–65;
uppsatser i »Studier, Kritiker och Notiser», i
»Svensk kyrkotidning» med flere andra tidningar
och tidskrifter; predikningar, tal, akademiska
program m. m. M. har äfven på svenska
öfversatt 2:a delen af Göthes »Faust» 1872. I
sitt stora bibelverk, hvari han bibehåller den
gamla bibelöfversättningens ton och anda, sökte
han draga nytta af naturkunnighetens, arkeologiens
och språkforskningens nyare rön för att
rätta alla oriktigt tolkade ställen. M. såg
nämligen i hvarje vetenskapens seger ett framsteg för
religionen. Han var för öfrigt en poetisk natur
och i besittning af mycken vältalighet. Död i
Lund d. 17 nov. 1877. – Gift: 1: 1845 med
Helena Jakobina Hellstenius, 2: 1859 med Anna
Helena Bååth
, 3: 1861 med Carolina Bååth.

Melin, Henrik Georg af, militär. Född i Stockholm
d. 24 mars 1769. Föräldrar:
majoren Lars Melin och Ulrika
Herbst
. – Enligt den under hans
tid vedertagna seden inskrefs M.
som barn i krigsrullorna och erhöll
sin första fullmakt såsom fänrik
vid Södermanlands regemente.
Han bevistade därefter kriget i
Finland 1788–90 och deltog i flera under
detsamma förefallande träffningar, men befordrades
ej till löjtnant vid regementet förrän fyra år efter
krigets slut. 1802 utnämnd till kapten, åtföljde
han 1805, såsom tjänstgörande öfveradjutant,
Gustaf IV Adolf till Pommern och bevistade
fälttåget i Lauenburg och Hannover, blef 1806
öfverstlöjtnant i armén, brigadchef vid
fortifikationskåren, erhöll generalkvartermästarlöjtnants
titel och adlades med namnet af Melin. Året
därefter förordnades han till konungens
öfveradjutant och chef för krigsexpeditionen samt
utnämndes till öfverste i armén och ledamot af
krigshofrätten. 1808 befordrad till generaladjutant
och ledamot i krigsberedningen, befann han
sig den skickelsedigra 13 mars följande året
såsom tjänstgörande hos konungen, när
Adlercreutz och hans följeslagare försäkrade sig om
Gustaf Adolfs person, vid hvilket tillfälle äfven

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:34:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free