- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:135

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Biography and Genealogy, Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Comments? |   

Print (PDF) - On this page / på denna sida - Meldercreutz, Jonas - Melin, Hans Magnus - Melin, Henrik Georg af

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Meldercreutz, Jonas, matematiker. Född i Uppsala
d. 22 april 1715, son af domprosten Lars Molin
(se nedan) hvars barn i senare giftet adlades med
namnet Meldercreutz och Jakobina Kristiana Hyltén.

Ännu blott student åtföljde M. den bekante
astronomen And. Celsius på en utrikes resa och ingick
efter sin återkomst till Sverige 1734 såsom volontär
vid fortifikationen. Inom denna kår framryckte
han sedan till konduktör 1737, löjtnant 1742 och
informationskapten 1746, då han äfven erhöll kaptens
grad vid konungens lifgarde. Under tiden hade han 1736
åtföljt den franska vetenskapliga expeditionen till
Torneå och under samma resa funnit, huru Lappland
och Västerbotten ägde en mängd näringskällor,
som kunde bli af oberäkneligt gagn, ifall de rätt
användes. Ungefär samtidigt hade en kapten Thingvall
upptäckt Gellivara malmfält och erhållit privilegium
på anläggningen därstädes af ett järnbruk. Dessa
rättigheter öfvergingo 1738 genom köp till brukspatron
A. Steinholtz, hvilken 1740 tog M. till bolagsman,
och de anlade gemensamt Meldersteins bruk i Råneå,
af hvilket M. blef ensam ägare 1744. Genom nya
anläggningar och intäkter utvidgade han efter
hand denna possession, så att de Meldercreutzska
egendomarna i Norrbotten åtminstone till arealen
vida öfvergingo månget tyskt furstendöme. Om också
afkastningen ej alltid återgäldade de kapital och
omsorger, han därå nedlade, blir hans namn minnesvärdt
för den odling, han genom sina anläggningar utbredde
öfver vida sträckor i den aflägsna norden. 1751
befordrades kaptenen och brukspatronen M. till
mathes. professor i Uppsala, hvilken befattning han
innehade till 1772. Hans enskilda affärsverksamhet
var likväl af för omfattande art för att han kunde
ha lämnat några synnerligt märkbara spår af sin
verksamhet såsom universitetslärare. Från 1745 var
M. ledamot af Vetensk.-Akad. Död i Frebbenby på Åland
den 21 maj 1785.

Gift 1: 1738 med friherrinnan
Fredrika Yxkull, 2: 1775 med friherrinnan Magdalena
Sofia Margareta Falkenberg.


Melin, Hans Magnus, teolog. Född i Wemmerlöfs
socken i Skåne d. 14 sept. 1805. Föräldrar:
kvartermästaren Johan Ulrik Melin och Brita Katarina
Seeberg.

Sedan M. genomgått Ystads skola,
blef han 1822 student i Lund och var efter sju
års oafbrutna akademiska studier bland de
lagerkransade vid promotionen 1829. I afvaktan på
en eftersökt docentur fortsatte han sina studier,
särskildt i grekisk filologi och teologi, och kallades,
efter att 1831 ha blifvit förordnad till vikarierande
rektor vid Lunds skola, tre år senare till docent i
exegetik. M. lät prästviga sig 1838 och höll 1841--42
sina bekanta Föreläsningar öfver Jesu lefverne (tr. i
Lund 4 del. 1842--51), riktade emot Strauss' arbete
öfver samma ämne. 1844 befordrad till teologie adjunkt 
och kyrkoherde i Kärrstorps och Glostorps
prebendepastorat, erhöll han s. å. teologie
doktorsvärdigheten och förestod 1844--45 professuren
i dogmatik och moralteologi. 1847 förflyttades
han från sin adjunktsplats till lärostolen i
pastoralteologi, hvilken han samma år utbytte mot
professuren i exegetisk teologi, och blef 1865 förste
teol. professor samt domprost, allt vid förenämnda
lärosäte. 1853 belönad af svenska akademien med dess
stora guldmedalj och 1865 med Carl Johans pris,
inkallades han i samma vittra samfund 1866 efter
Börjesson och blef s. å. ledamot af Vetensk.-akad.,
liksom han år 1861 blifvit ledamot af svenska
bibelkommissionen. Medlem af åtskilliga andra lärda
samfund i Sverige och utlandet. Af M:s utgifna
skrifter tillåter utrymmet endast nämna: Theologisk
quartalsskrift (tills. med E. G. Bring) 1841--42,
Hand-Lexikon öfver grekiska språket, bearbetning
efter Jacobitz och Seiler 1845--53 samt Den Heliga
skrift. I beriktigad öfversättning och med förklarande
anmärkningar 1858--65; uppsatser i »Studier, Kritiker
och Notiser», i »Svensk kyrkotidning» med flere
andra tidningar och tidskrifter; predikningar,
tal, akademiska program m. m. M. har äfven på
svenska öfversatt 2:a delen af Göthes »Faust»
1872. I sitt stora bibelverk, hvari han bibehåller
den gamla bibelöfversättningens ton och anda, sökte
han draga nytta af naturkunnighetens, arkeologiens
och språkforskningens nyare rön för att rätta alla
oriktigt tolkade ställen. M. såg nämligen i hvarje
vetenskapens seger ett framsteg för religionen. Han
var för öfrigt en poetisk natur och i besittning af
mycken vältalighet. Död i Lund d. 17 nov. 1877. 

Gift: 1: 1845 med Helena Jakobina Hellstenius,
2: 1859 med Anna Helena Bååth, 3: 1861 med Carolina
Bååth.


Melin, Henrik Georg af, militär. Född i
Stockholm d. 24 mars 1769. Föräldrar: majoren
Lars Melin och Ulrika Herbst.

Enligt den under
hans tid vedertagna seden inskrefs M. som barn i
krigsrullorna och erhöll sin första fullmakt såsom
fänrik vid Södermanlands regemente. Han bevistade
därefter kriget i Finland 1788--90 och deltog i
flera under detsamma förefallande träffningar, men
befordrades ej till löjtnant vid regementet förrän
fyra år efter krigets slut. 1802 utnämnd till kapten,
åtföljde han 1805, såsom tjänstgörande öfveradjutant,
Gustaf IV Adolf till Pommern och bevistade fälttåget
i Lauenburg och Hannover, blef 1806 öfverstlöjtnant
i armén, brigadchef vid fortifikationskåren, erhöll
generalkvartermästarlöjtnants titel och adlades med
namnet af Melin. Året därefter förordnades han till
konungens öfveradjutant och chef för krigsexpeditionen
samt utnämndes till öfverste i armén och ledamot af
krigshofrätten. 1808 befordrad till generaladjutant
och ledamot i krigsberedningen, befann han sig
den skickelsedigra 13 mars följande året såsom
tjänstgörande hos konungen, när Adlercreutz och hans
följeslagare försäkrade sig om Gustaf Adolfs person,
vid hvilket tillfälle äfven

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 17 02:21:00 2008 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0135.html

Valid HTML 4.0!