- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:138

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Biography and Genealogy, Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mentzer, Thure Alexander von - 1. Messenius, Johannes

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Mentzer, Thure Alexander von, militär, författare,
kartograf. Född d. 16 sept. 1807 på Oltorp i
Västergötland. Föräldrar: kaptenen vid Skaraborgs
regemente Johan Julius von Mentzer och Carolina
Charlotta Aminoff
.

Kadett vid Karlberg 1821,
ingick M. 1828 såsom kornett vid Lifregementets
husarkår samt tog afsked efter fem års aktiv tjänst
1833. M. utnämndes 1838 till underlöjtnant i arméen,
tjänstgjorde 1838–39 vid generalstabens litografiska
inrättning, blef 1848 löjtnant i armén, i hvilken han
kvarstod till 1876, och var anställd i fångvårdens
tjänst från 1848 till 1851.

M. gjorde sig ett
namn som författare och framför allt som utgifvare
af en mängd kartografiska och statistiska arbeten af
stor förtjänst. Af 1875 års riksdag erhöll han såsom
erkännande af hans gagnrika arbete för vårt lands
geografiska undervisning ett lifstidsanslag. Af hans
tryckta verk må nämnas: Svenska kavalleriets fäktning
1843; Kalligrafiska skrifmetoden, med planschverk,
1846; Samhället och staten i deras förhållande till
brottslingen
1852; Skandinaviska halföns fysiska
samt Sveriges och Norges politiska geografi
1854;
<i>Åskådliggjord statisti 1865; flera uppsatser
rörande kavallerivapnet i Krigsvet.-akad. tidskrift
1845–67. Att uppräkna alla hans geografiska,
historiska, statistiska och astronomiska kartverk
tillåter icke vårt begränsade utrymme, de förnämsta
äro: Allmän fysisk- och politisk-geografisk atlas,
för svenska skolverket
1859–60; Kartbok för skolans
lägre klasser; Skandinavisk atlas; Sveriges län
, med
statistiska tabeller; Atlas till Sveriges historia;
Atlas öfver gamla tiden; Atlas öfver allmänna
historien; Svensk historisk atlas; Planiglob
för folkskolorna; Fysisk och politisk karta öfver
Europa; Fysisk karta öfver Skandinaviska halfön;
Politisk karta öfver Sverige-Norge; Serie af åtta
fysiska och statistiska kartor öfver Sverige och
Norge; Svenska väldets tillväxt och aftagande;
Vikingatågen ooh fornnordiska handelsvägarna; Karta
öfver Palestina; Sveriges kommunikationer; Reskarta
öfver Sverige; Skandinaviska nordens historiska
perioder; Planetsystemet; Geografisk-statistiska
skoltabeller
, m. m.

Död d. 11 febr. 1892.

Ogift.


1. Messenius, Johannes, häfdatecknare, dramaturg,
universitetslärare. Född på Södra Freberga nära
Vadstena i juli 1579. Föräldrar: mjölnaren Johan
Tordsson
och Brita Andersdotter.

Efter några års vistelse i Vadstena skola, där hans
lyckliga naturgåfvor ådrogo sig hans lärares
uppmärksamhet, skickades M. utan föräldrarnas
vetskap af en präst, som tagit honom under enskild
handledning, 1595 till jesuitskolan i Braunsberg,
hvilken var anlagd förnämligast med beräkning på
Nordens omvändelse, och där han insöp den böjelse
för katolicismen, som följde honom under hela hans
lif. Sedan han hastigt och med beröm genomgått detta
läroverk, företog han åtskilliga resor, blef 1605
filosofie doktor i Ingolstadt
samt i Prag af kejsaren utnämnd till poëta
cæsareus. 1608 återvände han till Sverige,
sedan han för att blidka den mot jesuiter
och katoliker misstänksamme Carl IX utgifvit
ett Schema familiare öfver dennes härkomst och
släktskap med gamla regenthus och sändt sin
hustru till Stockholm för att utverka lejdebref,
samt utnämndes 1609 till juris et polit. professor
i Uppsala. Här utmärkte han sig för sin
outtröttliga flit. Emellertid råkade han
och Johannes Rudbeckius i oenighet, som slutligen
gick så långt, att Gustaf Adolf 1613 skilde dem från
universitetet, i det han kallade Rudbeck till sin
hofpredikant och satte M. till vårdare af
riksarkivet samt året därefter till assessor
i Svea hofrätt. Men M. hade icke varit
ett par år i Stockholm, förrän han äfven där blef
invecklad i nya och häftiga tvister. Dessa gällde
Chesnecopherus, Tegel och några andra Carl IX:s
gunstlingar, hvilka han vid sin ankomst
till riket öfverhöljt med smicker, och hvilka
å sin sida medverkat till hans befordringar.
Våren 1616 trodde man sig upptäcka, att M. förehaft
stämplingar till förmån för den polska grenen af
vasahuset och fört en förrädisk brefväxling
med Sigismund och jesuiterna. Den företagna
rannsakningen slutade så, att M. dömdes till
lifstids fängelse. Man har ansett, att M.
förklarades skyldig hufvudsakligen på grund af den
mäktige Tegels fiendskap, som han ådragit sig genom
att göra anspråk på sin svärfader Arnold
Grothusens
indragna egendom, som T. slagit
under sig. Han affördes och insattes den 30
nov. s. å. på Kajaneborgs fästning, långt upp i
Finlands skogar, nära ryska gränsen. Här kvarhölls
han i nära tjugu år. Slutligen tillät regeringen
honom 1635 att få utbyta Kajaneborg mot Uleåborg,
där han tillbragte sina sista lefnadsdagar och afled
i nov. 1636.

Johannes M. hade ett eldigt lynne,
snabb uppfattning och stor lätthet att uttrycka sig, i
synnerhet på latinska språket, både på vers och prosa.
Sin samtids filosofiska och teologiska lärobyggnader
kände han i grund. Historia och vältalighet voro
hans älsklingsstudier. Tillika ägde han en
otrolig både förmåga och lust för arbete. Men dessa
förtjänster fördunklades af hans fel: en gränslös
själfkärlek, som i allt, hvad som rörde hans
egen person, ledde till de orimligaste påståenden; en
bitterhet och trätlystnad, som hvarken lämnade
honom eller andra i fred, och som i
förening med vankelmod och opålitlighet i karaktären
för alltid störtade honom i olyckan.

Af M. har man ej mindre än femtioåtta
särskildt utgifna skrifter. Hans dramatiska arbeten,
genom hvilka han ämnade att i femtio olika
skådespel framställa hela svenska historien,
men hvilka stannade vid sex, som i Uppsala ofta
uppfördes af hans lärjungar, förtjäna beaktande,
därför att han till ämne valde Sveriges historia.
Det var för studenternas öfningar, han från början
slog sig på dramatiskt författarskap och genom dessa
arbeten väcktes hågen för svensk dramatisk
konst. Vidare märkes det berömda arbetet
Scandia illustrata, Sveriges första rikshistoria
från syndafloden till M:s tid, synnerligen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:09:32 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free