Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Messenius, Johannes - 2. Messenius, Arnold Johan - 3. Messenius, Arnold - Mesterton - 1. Mesterton, Carl - 2. Mesterton, Carl Benedict
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
opartiskt hållet, särskildt af stort värde för
kännedomen af 1500-talet. Det blef först utgifvet af
Peringskiöld 1700–05. Bland det öfriga må nämnas:
Theatrum nobilitatis suecanæ 1616; Chorographia
Scandinaviæ 1615; Chronicon Episcoporum per Sveciam,
Gothiam et Finlandiam 1611 m. fl.
Gift 1607 med Lucia Grothusen.
2. Messenius, Arnold Johan, rikshistoriograf. Född
i Danzig d. 9 april 1608; den föreg. son.
Vid åtta års ålder följde M. sina föräldrar till
Kajaneborg, där han någon tid åtnjöt faderns
undervisning. Men då man fruktade, att denne
skulle uppfostra honom i katolska läran, fördes
han på Gustaf Adolfs befallning 1621 till
Stockholm för att erhålla luthersk uppfostran.
Här anställdes med honom oupphörliga förhör
om fadern, så att gossen slutligen förtviflad
och uttröttad 1623 flydde ur riket. Då hans
rymning endast förvärrade saken och föranledde en
ny och strängare rannsakning med fadern, skyndade
Arnold M. af sonlig ömhet tillbaka och lämnade sig
frivilligt i svenska regeringens våld. Ehuru
hvarken anklagad eller öfverbevisad om något
förräderi, insattes han i fängelse, hölls 1624–26
fången i Stockholm samt därefter till 1640
i fängelse på Keksholm. När han sistnämnda år
fick tillstånd att vistas i Åbo, hade hans fångenskap
varat i sexton år eller jämnt hälften af hans
uppnådda lefnadsålder. Han kallades nu till
Stockholm samt fick i uppdrag att i Polen söka
åt fäderneslandet förvärfva faderns manuskript till
»Scandia illustrata», som modern efter den äldre
M:s död medtagit till utlandet. M. hemförde
äfven icke blott detta verk utan äfven viktiga
svenska handlingar och erhöll underhåll af kronan
och riksamiralen Gyllenhjelm mot åliggande
att skrifva Sigismunds och Carl IX:s historia.
1646 utnämndes han till rikshistoriograf och
erhöll året därefter adelskap med flera hemman
i Uppland till förläning. Olyckligtvis hade
han ärft sin fars oroliga lynne, hvilket
blifvit ännu häftigare och bittrare genom
den långa fångenskapen. Han kastade sig
i politiska stämplingar och blef snart en af
hufvudmännen för de missnöjda under senare åren
af drottning Kristinas styrelse. Vid denna tid
hade tronföljaren Carl Gustaf, som uppehöll
sig på Öland, mottagit en anonym skrifvelse,
hvari, under de hätskaste utfall mot drottningen,
Oxenstierna, De la Gardie m. fl., kronprinsen
uppmanades att uppträda till fäderneslandets
räddning och genast tillägna sig riksstyrelsen.
Carl Gustaf skickade brefvet till drottningen,
som redan fått kännedom om innehållet,
och att M. eller dennes son Arnold d. y. vore
författaren. Far och son ställdes till rätta och
efter en rannsakning, som upptog endast en
vecka, blefvo båda aflifvade d. 22 dec. 1651.
Gift tvenne gånger, sista gången med Karin
Nilsdotter, änka efter biskop Johannes Bothvidi
i Linköping. M. väckte skandal genom
sin hårdhet som make och styffader samt uppträdde
likaledes synnerligen hårdt mot sin syster och sina
underhafvande.
3. Messenius, Arnold, statsbrottsling. Född på
Keksholms fästning 1629; den föregåendes
son.
Ehuru liksom far och farfar utrustad med
en lycklig fattningsgåfva, hölls den yngre Arnold
M. ej till allvarligare studier, utan fick en
s. k. adlig uppfostran, mest beräknad för hof- eller
krigstjänsten. 1647 antogs han till kammarsven hos
pfalzgrefven Carl Gustaf, hvilken han en tid följde
på hans resor i landet och under hans vistelse i
Tyskland. Från pfalzgrefven kom han till dennes bror
Adolf Johan, men skilde sig 1651 ur dennes hoftjänst
för att göra en utländsk resa och fullkomna sig i de
öfningar, som den tiden tillhörde en adelsman. Under
Carl Gustafs resor hade den unge M. en gång blifvit
sjuk och kvarlämnad till vård hos kyrkoherden
Kristoffer Siggesson i Fors af Södermanland. Denne
var känd för sitt häftiga och öfverspända lynne
och hade vid 1650 års riksdag utmärkt sig för
sina hetsiga politiska predikningar. Utan tvifvel
bidrog Kristoffer icke obetydligt att sätta den unge
kammarsvennens heta blod i svallning, hvilket säkert
gick så mycket lättare, som M. fattat kärlek för
prästens dotter. Huru som helst, skref han ej långt
efter sitt tillfrisknande till arfprinsen Carl Gustaf
det bref, hvari han uppmanade prinsen att bemäktiga
sig kronan genom att undanrödja drottningen och de
förnämsta stormännen, och som beredde såväl hans
egen som faderns ofärd. Då domen fallit och fångarna
sista gången möttes, föll sonen på knä för sin far och
bad under tårar om hans tillgift för den olycka, han
dragit öfver honom. Den äldre M. blef halshuggen på
Norrmalmstorg och begrafven på Maria kyrkogård. Men
den yngre, såsom den mest brottslige, afrättades
utanför Norrtull och steglades på afrättsplatsen,
d. 22 dec. 1651.
Mesterton. En skotsk släkt, som i midten af 1600-talet
öfverflyttade till Sverige med Jakob Mesterton,
handlande i Stockholm redan 1658 och sedermera bosatt
i Karlskrona eller Karlshamn.
1. Mesterton, Carl, filosof. Född 1715 i
Göteborg. Föräldrar: amiralitetskommissarien i
Göteborg Jakob Mesterton och Johanna Maria von
Gerdes.
Sedan M. blifvit filosofie magister i Lund
1738, reste han utomlands och uppehöll sig i fem
år vid holländska och tyska universitet, där han i
synnerhet studerade filosofi, och utnämndes efter
sin hemkomst 1746 till professor i detta läroämne
i Åbo. Promoverad teologie doktor 1752, utbytte han
1767 sin filosofiska lärostol mot tredje professuren
i teologiska fakulteten och afled i Åbo d. 29
nov. 1773.
Från M:s läraretid daterar sig Wolfska
filosofiens inträde vid Åbo universitet, äfvensom
ett lifligare intresse för filosofiskt studium i
allmänhet vid detta lärosäte. För nybegynnare utgaf
han läroböcker i logik och ontologi, psykologi och
naturlig teologi, hvarjämte han
riktade den akademiska litteraturen
med en mängd filosofiska disputationer.
Gift med Johanna Katarina Papke.
2. Mesterton, Carl Benedict,
universitetslärare, läkare, kirurg; den föreg.
sonsons son. Född i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
