Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Michaëli, Louise Charlotte Helene - Michaelson, Knut Gottlieb - Millén, Johan Anton - Milles, Vilhelm Carl Emil Andersson - Minton, Tomas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
större framstod hon i kyrkomusiken, där hennes
oändligt sköna, mjuka och välklingande sopran endast
torde varit öfverträffad af Jenny Linds. Den rena,
sköna klangfärgen i rösten var något underbart, om
också stämman icke var öfvermåttan stor. Fru M. var
särskildt framstående i tolkningen af det sublima,
lugna och ädla.
Bland de betydande sångroller,
hon tolkat, må nämnas: Grefvinnan i »Figaros
bröllop», Anna i »Don Juan», Pamina och Nattens
drottning i »Trollflöjten», Isabella i »Robert»,
Bertha i »Profeten» och i »Nürnbergerdockan»,
Agatha i »Friskytten», Linda, Leonora i »Kung Carls
jakt», Elvira i »Ernani», Mathilda i »Vilhelm Tell»,
Rezia i »Oberon», Leonora i »Trubaduren», Marie i
»Regementets dotter», Margareta i »Hugenotterna»,
Norma, Selika i »Afrikanskan» m. fl.
Fru M. innehade
medaljen Litteris et artibus, kallades till led. af
Mus. akademien och utnämndes till hofsångerska
1854.
Gift 1860 med Charles J. Michaëli.
Michaelson, Knut Gottlieb, dramatisk
författare. Född i Stockholm d. 1 april
1841. Föräldrar: grosshandlaren och brukspatronen
August Michaelson och Hilda Kristina Strokirk.
Student i Uppsala 1859, studerade M. där till 1863,
hvarefter han som disponent bosatte sig å Schebo
bruk i Stockholms län. Sedan denna bruksegendom,
hvari M. var störste delägare, 1903 försålts,
flyttade han till Stockholm. M. har gjort sig känd
som en spirituel dramatisk författare, hvilken
bildat sig efter franska mönster, ledigt behärskar
scenens teknik och skrifver en fyndig dialog. Utom
mindre pjäser, tillfällighetsstycken m. m., har han
skrifvit Marguerite 1881, Markis de la Ferrière 1884,
Ett val 1886, Återgång 1887, Moln 1890, Skandalen i
natt 1891, Ett ungkarlshem 1892, Förr i världen 1893,
Unge grefven 1895, En skugga 1900.
Alla dessa stycken ha uppförts på Dramatiska teatern eller
Svenska teatern i Stockholm, i svenska landsorten,
Finland, Danmark o. s. v.
Gift 1867 med Katarina Helena (Kate) Arfwedson.
Millén, Johan Anton, biskop. Född d. 10 jan. 1811 i
Åsele socken i Lappmarken, där fadern, Erik Millén,
var skolmästare och sedan kyrkoherde.
Student i Uppsala 1830, promoverades M. 1836 till fil. magister och
blef teologie kandidat 1840. Omedelbart därefter
kallad till docent i teologiska fakulteten, antog
han prästerlig ordination 1842 och aflade
s. å. pastoralexamen. 1842–43 gjorde han en utländsk
vetenskaplig resa, besökte därunder Göttingen,
Berlin, Tübingen, Bonn m. fl. tyska universitet och
vikarierade efter sin hemkomst, dels som lektor vid
Stockholms gymnasium, dels som Kalseniansk professor
i Uppsala, tills han i dec. 1845 utnämndes till
teol. lektor i Karlstad. Rektor därstädes från och
med höstterminen 1847 och
intill gymnasii förening med skolan samt
därefter det förenade läroverkets rektor till
i maj 1858. 1850 befordrades han till kyrkoherde
i Hammarö prebendepastorat och bevistade såsom
riksdagsfullmäktig riksmötet 1856–58, blef 1856
utnämnd till kyrkoherde i Ör, hvilket ämbete han
skulle tillträda 1859, samt utnämndes, sedan Agardh
aflidit, till biskop i Karlstads stift
1859. M. erhöll 1859 teologie
doktorsvärdigheten. Med god hälsa bevistade
han riksdagen 1862–63 och stod just i begrepp
att därunder göra ett kort besök i sitt hem, då
han plötsligt öfverraskades af döden i Stockholm
d. 11 sept. 1863. Såsom författare är han
hufvudsakligen bekant för ett grekiskt lexikon
till Nya Testamentet.
Gift 1846 med Kristina Margareta Charlotta Johanna Boije.
Milles, Vilhelm Carl Emil Anderson, bildhuggare. Född
i Lagga, Stockholms län d. 23 juni 1875. Föräldrar:
majoren Emil Anderson och Valborg Tisell.
M. var i fyra år elev i Paris vid Ecole des beaux-arts och
hade där till lärare Injolbert, Rollard,
Fremiet m. fl. Bland hans arbeten märkas: ung flicka,
utställd 1900; under strejken, grupp, halffigurer,
samt fontänerna grodungar och sjökonungens döttrar
i brons å Ludvigsbergs galleri, 1900; première
frisson samt statyetterna dansös, brons, och Salome,
förgylld brons, båda utställda 1901.
En berömd man
blef den unge bildhuggaren genom skissen till sitt
Sten Sture-monument, visande den store befriaren till
häst, tätt omgifven af den beväpnade bondehären, ett
konstverk som måhända kommer att, en gång utfördt,
uppställas i närheten af Uppsala. Genom den kraft och
den idé af fast samling mellan anföraren och de djupa
leden, som genomgår monumentet, är detta ovanligt
framstående. M. har vidare utfört en monumental byst
i brons, af professor Julius Kronberg, i Göteborgs
museum, lekande elefanter, grupp utförd i en fransk
stenart, Nationalmuseum, m. m.
Ogift.
Systern, Ruth Milles, f. 1873, har äfven gjort sig känd som
talangfull skulptris.
Minton, Tomas, läkare. Född d. 29 nov. 1804 på
Nordsjön under föräldrarnas flyttningsresa från
England till Danmark. Föräldrar: fabriksidkaren
Charles Minton och Karolina Finck.
Efter faderns död öfverflyttade modern med sin sjuårige son till
Helsingborg, där han begagnade skolan, hvarefter
han blef student i Lund 1821. Med. kand. 1828,
med. licent. 1829, erhöll M., efter att ha
utgifvit och offentligen försvarat en akademisk
afhandling: Observationes circa prophylaxin in
morbis contagiosis acutis, medicine doktorsdiplom
1831. Anställd s. å. såsom bataljonsläkare vid
Helsinge regemente, förordnades han att tillika
vara extra provinsialläkare i Ljusdals distrikt och
utnämndes 1832 till provinsialläkare i Söderhamn. 1837
företog han en vetenskaplig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
