- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:152

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Munck af Rosenschöld, Eberhard Zacharias - 3. Munck af Rosenschöld, David - 4. Munck af Rosenschöld, Eberhard

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

andra gifte.

Vid aderton års ålder promoverad
filosofie magister, erhöll M. ett år senare
medicine doktorsgraden med första hedersrummet och
befordrades efter nyss fyllda nitton år till adjunkt
i medicinska fakulteten. Sina medicinska studier,
hvilka han i Lund hufvudsakligen gjort under sin
morbror, den berömde läkaren Eberhard Rosenblad,
fortsatte han sedan med allvar i Köpenhamn och
Stockholm, på hvilken sistnämnda plats han 1800
erhöll kirurgie magisterdiplomet. 1802 förordnades
han att uppehålla professuren i praktisk medicin
vid universitetet i Lund och fortfor därmed till
1805, då han vid trettio års ålder emottog den
teoretisk-medicinska lärostolen. Detta lärarekall
utöfvade han med kortare afbrott till 1832, då
han sökte och erhöll ständig tjänstledighet.

Död i Köpenhamn d. 18 maj 1838.

M. var en af Sveriges
berömdaste läkare under sitt århundrade. Med den
mest solida teoretiska underbyggnad förenade han
en skarp blick för sjukdomarnas art och väsen, som
ibland gränsade till verklig ingifvelse. Därtill
låg i hela hans personlighet en öfverlägsenhet,
som välgörande inverkade på de sjuka, så att dessa
nästan tyckte sig finna hälsa och läkedom i hans ord
och blick. Hans ovanliga läkaregåfvor togos också
i anspråk af sjuklingar från hela södra Sverige,
särdeles vid Ramlösa, där han under många år var
brunnsintendent. Med sitt öppna öga för de etiologiska
momenterna i sjukdomarna, omfattade han genast
Jenners stora upptäckt af koppympningen, hvarmed
han gjort bekantskap under en resa till Köpenhamn
1801, och var den förste i Sverige, som på allvar
införde och använde detta skyddsmedel. Ehuru hans
lärareverksamhet ej så litet led intrång af hans
stora läkarepraktik, riksdagsmannaverksamhet samt
tätt återkommande utländska resor, utöfvade han dock
ett icke obetydligt inflytande på den medicinska
bildningen genom det snillrika och originella i
sin personlighet och den föresyn, han lämnade såsom
praktisk utöfvare af läkareyrket. På grund af faderns
samhällsställning hugnad med adelskap 1799, debuterade
han som riksdagsman och parlamentarisk talare vid
riksdagen i Norrköping följande året, då han slöt
sig till den af tidens frihetsidéer starkt anstuckna
oppositionen. Han besökte sedan punktligt riksdagarne
och kom, kunskapsrik, själfständig och fördomsfri
som han var, att intaga en synnerligen framstående
plats å riddarhuset, som också genom mångfaldiga
uppdrag visade honom sitt förtroende. Bl. a. var
han vid 1815 och 1817–18 års riksdagar ledamot
af konstitutionsutskottet. Bland de utmärkelser
som tillföllo honom märkes vaccinationsmedaljen
i guld 1813. M. utgaf i sin ungdom anonymt
Biografiska anekdoter om franska revolutionens män.

Ogift.


3. Munck af Rosenschöld, David, universitetslärare,
präst. Född i Lund d. 20 sept. 1786; den
föreg. bror.

M. studerade liksom brodern i Lund
och vann där vid nitton års ålder lagerkransen. Hans
ljusa hufvud,
blixtrande kvickhet och stora kunskaper i flera
riktningar bebådade någonting stort, så att det var
med stora förhoppningar universitetet tillägnade
sig hans förmåga. Han kallades till docent i
grekiska 1807, lät prästviga sig 1810 och blef
s. å. teol. kandidat samt efterträdde Tegnér 1812
såsom vice bibliotekarie och adjunkt i estetik. 1814
förestod han äfven professuren i detta läroämne. Men
då ingen utsikt visade sig till snar akademisk
befordran, sökte och erhöll han Kvistofta pastorat
i Skåne 1816, undfick professors namn 1819 och
prosttiteln 1820.

Död d. 21 nov. 1840.

Liksom alla biskop Muncks barn var han en person med utpräglad
originalitet, hvarom en mängd anekdoter länge gingo
kring land och rike. Han hade en synnerlig lätthet
att skrifva och har bland annat utgifvit Journal för
religionslärare
1812–13; Den patriotiske forskaren
1829 m. m. De sista femton åren af sin lefnad ägnade
han sin penna åt publicistiskt författarskap och
strödde omkring i alla tidningar och öfver alla ämnen
en massa artiklar, på sin tid bekanta under namn af
»Qvistofta-artiklar». M. talade häri också om sina
personliga förhållanden, om de »fältherreanlag» som
han ägde, sin väldiga röst etc. och blef, oaktadt
sin stora begåfning, sin djupa uppfattning af
kristendomen och sin fosterlandskärlek, ett spektakel
för allmänheten, som mera uppmärksammade de cyniska
sidorna af hans väsen.

Gift 1811 med Hedvig Juliana Bruzelius.

Sonen Nils Rudolf, f. d. 8 jan. 1815,
student i Lund 1831, fil. doktor 1850 och död d. 6
juli 1894, gjorde sig från och med 1840 års riksdag
genom sina vidtsväfvande och bizarra anföranden känd
som riddarhusoppositionens enfant terrible, tills
man 1853 fick tillfälle att döma honom återlämna
sin riddarhuspolett, på grund af att han nyss förut
ådömts relegation från Lunds akademi, med anledning
af uttalanden i den af honom redigerade tidningen
»Fäderneslandet».


4. Munck af Rosenschöld, Eberhard, läkare,
naturforskare. Född i Lund d. 11 juli 1811;
den föreg. brorson. Föräldrar: häradshöfdingen
och lagmannen Johan Munck af Rosenschöld och
Maria Rebecka Lemchen.

M., som uppfostrades
hos en släkting prof. C. F. Liljewalch, blef
student i Lund 1825, filosofie doktor 1835 samt
medicine kandidat 1839. Efter att någon tid ha
tjänstgjort på Serafimerlasarettet och på anmodan
af Vet.-akad. varit sysselsatt att ordna dess
entomologiska samlingar, åtföljde han den expedition,
som kapten G. A. Oxehufvud föranstaltade till
Sydamerika 1840 med briggen Oscar. Här kvarstannade
han efter expeditionens upplösning i Montevideo
för naturvetenskapliga forskningar någon tid i La
Plata-staterna, hvarefter han för samma ändamål
nedsatte sig i Asuncion i republiken Paraguay. En
del af de samlingar, han hemskickade till Sverige,
förgingos vid ångkorvetten Karlskronas förolyckande
1846. Under sitt fortsatta vistande i Paraguay
gjorde han ånyo rikhaltiga samlingar och vann ett
stort förtroende såsom läkare, bl. a. hos diktatorn
Lopez d. ä. I denna egenskap tjänstgjorde han äfven
hos republikens president, diktatorn

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:25:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbh/b0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free