- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:174

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Biography and Genealogy, Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naumann, Johann Gottlieb - Naumann - 1. Naumann, Christian

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vidare utbildas, Vid samma tid anlände till Dresden
en svensk, A. Wesström, som händelsevis kom under
fund med den unge N:s musikaliska begåfning och
föreslog honom att åtfölja sig till Italien. N. antog
förslaget men fick snart anledning att ångra sin
lättrogenhet, ty Wesström behandlade honom såsom
dräng i stället för kamrat eller lärjunge. I Padua,
där Wesström tog lektioner af den berömde Tartini,
måste N. genom notskrifning förskaffa uppehälle
både åt sig själf och sin kärfve reskamrat samt på
köpet besörja matlagningen. En dag, då han enligt
vanligheten burit Wesströms violin till Tartini, tog
han mod till sig och begärde mästarens tillåtelse att
få åhöra musikundervisningen, hvilket beviljades,
då Tartini med förundran upptäckte den förmente
betjäntens stora musikaliska insikter och upptog
honom bland sina lärjungar. N. skilde sig genast från
Wesström och förvärfvade under ett treårigt studium
i Tartinis skola, hvartill äfven kom undervisning
af den namnkunnige musiklärde Martini, den stora
musikaliska bildning, som gjorde honom till en af sin
tids utmärktaste tonkonstnärer. 1777 kallades han
af Gustaf III till Stockholm för att reorganisera
hofkapellet och komponera musikverk för den nya
svenska operainrättningen samt leda deras inöfning
för scenen. Han komponerade först operan Amphion,
som under hans eget anförande gafs första gången 1778
och rönte stort bifall. Då ett år förflutit sedan
hans hitkomst, och han icke kunnat erhålla längre
tjänstledighet från sin kapellmästarebeställning
i Dresden, den han tillträdt 1776, måste han
återvända hem. Han återkom emellertid i juli 1782
till Stockholm och inöfvade där sin redan förut i
Dresden fullbordade opera Cora och Alonzo, hvars
första uppförande ägde rum vid det då nyuppförda
operahusets invigning d. 30 sept. s. å., och som
mottogs med ännu större bifall. Han kvarstannade
sedan mer än ett år i Stockholm, sysselsatt med
kompositionen af operan Gustaf Vasa, hvilken likväl
ej kom att uppföras förrän 1786. Detta mästerverk,
hvartill Kellgrens inspirerade penna lämnat texten,
rönte utomordentlig framgång och blef så populärt,
att, såsom Geijer säger, »bildade svenskar kunde en
stor del af denna så väl musik som ord utantill». N.,
som 1786 avancerat till öfverkapellmästare i Dresden,
afled därstädes d. 23 okt. 1801.


Naumann. Släkten härstammar från Sachsen och
inflyttade till Sverige i medlet af 1700-talet.


1. Naumann, Christian, rättslärd. Född i
Malmö d. 1 juli 1810. Föräldrar:
åldermannen vid snickareämbetet i nämnda stad
Johannes Naumann och Cecilia Florman.

Sedan N. vid Lunds universitet, där han blef
student 1826, blifvit 1832 promoverad
filos. magister, ägnade han sig åt
rättsstudiet, ingick 1834 som e. o. kanslist i
Ecklesiastikexpeditionen af konungens kansli,
samt tjänstgjorde under riksdagen 1834–35 såsom
kanslist i bondeståndet. Efter att ha aflagt juris
utriusque-kandidatexamen i Lund 1836, förordnades
han s. å. att mot särskildt arfvode ur
akademiekassan handleda de studerande i deras studier
af lagfarenheten. 1838, en tid, då näringsfrihetens
omfång utgjorde en med särdeles liflighet omfattad
ekonomisk tvistefråga, utgaf N. sin afhandling
Landsköp enligt svensk lag, hvari han ådagalägger
nödvändigheten af frigifvandet af handeln på
landet. Utnämnd till vice häradshöfding 1839,
tjänstgjorde han vid den märkliga 1840–41 års
riksdag, den s. k. revolutionsriksdagen, såsom
förste notarie i bondeståndet samt förrättade såsom
tillförordnad äfven sekreteraregöromålen därstädes
under någon del af samma riksmöte. I juli 1841
utnämndes han till sekreterare och ombudsman vid
Lunds universitet samt utsågs följande året till
sekreterare i det af K. Maj:t särskildt förordnade
utskott för granskning af lärosätets konstitutioner
och styrelselagar. 1844 utgaf han första bandet af
sitt stora arbete: Sveriges statsförfattningsrätt,
hvilket, sedermera fortsatt, fullständigt utkom med
4:de bandet 1874. Under d. v. universitetskansleren
kronprinsen Carls vistelse i Skåne 1847–48 innehade
N. förordnande att tjänstgöra såsom kanslersekreterare
för Lunds universitet och utnämndes 1852 till
professor vid Lunds universitet i stats- och
processrätt. Redan 1845 hade han utgifvit en
afhandling De delictis publicis, præcipua juris
publici et criminalis ratione habita
, hvilket arbete
1849 efterföljdes af skriften Om straffrättstheorin
och penitentiärsystemet
, öfversatt på tyska med
en förordande inledning af C. N. David. 1854 utkom
första upplagan af hans bekanta edition af Sveriges
grundlagar
, försedd med parallellställen, fastställda
ändringar, noter, prejudikat och anmärkningar. Den
historiska inledningen till denna af sakkunniga
auktoriteter varmt lofordade grundlagsedition utkom
särskildt i omarbetad form 1864 under titeln Svenska
statsförfattningens historiska inledning, hvilket
arbete varit mycket användt vid det förberedande
historiska studiet vid universiteten. Efter föregånget
specimen inför juridiska fakulteten vid universitet i
Kiel promoverades N. 1854 vid nämnda universitet till
juris utriusque doktor samt utnämndes i dec. 1860
till ett af de då lediga justitierådsämbetena,
där han kvarstannade till 1877, då han erhöll
afsked med pension. Under den tid N. var ledamot af
landets högsta domstol, anlitades hans framstående
förmåga för flerahanda uppdrag utanför den trägna
ämbetsutöfningen. Sålunda tillhörde han i flera
år Stockholms stadsfullmäktige samt biträdde vid
åtskilliga sällskaps välgörenhetsinrättningar. Men
företrädesvis upptogos hans lediga stunder af hans
fortsatta författareverksamhet. Sålunda var han
sedan 1864 utgifvare af Tidskrift för lagstiftning,
lagskipning och förvaltning
, i hvilken träffas ett
stort antal afhandlingar af honom, däribland den
märkliga, äfven i »Revue de droit international»
intagna uppsatsen Om främlingars asylrätt i
Sverige
. Bland hans öfriga arbeten förtjäna
framhållas den 1857 utkomna broschyren Hvilken är
svenska statsreligionen? Hvad förstodo 1809 års
lagstiftare med den i 16:de § regeringsformen
stadgade religionsfrihet
, hvilket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 31 06:53:02 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free