- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:176

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Nerman, Clas Ulrik - 2. Nerman, Vilhelm Samuel - 3. Nerman, Gustaf Magnus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Blifven student, biträdde han 1810 en kyrkoherde
med predikande och uppehöll sig därefter några år i
Västergötland som informator. 1813 begaf han sig till
Uppsala, hvarest han s. å. aflade examen för inträde
i rikets rättegångsverk, och antogs kort därpå till
auskultant i Göta hofrätt. Under det han de närmast
följande åren innehade åtskilliga förordnanden såsom
domare i landsorten, befordrades han inom hofrätten
1816 till vice häradshöfding, 1818 till titulär
häradshöfding med tur och befordringsrätt, 1821 till
kanslist och 1824 till civilnotarie. Utnämnd 1827
till ordin. domhafvande i Nordals, Sundals och Valbo
häraders domsaga i Dalsland, blef han följande år på
förslag af sin yngre bror Vilh. Sam. N. (se nedan),
som var bataljonsläkare vid Lifgardet till häst och
ägde inflytande hos dess chef, grefve Magnus Brahe,
kallad till Stockholm för att vid den då begynnande
riksdagen biträda Brahe i egenskap af så väl hans
enskilda rättegångsbiträde som handsekreterare,
det sistnämnda särskildt med afseende på Brahes
ställning såsom enskild förmedlare mellan konungen
och riksstånden, i främsta rummet bondeståndet. Han
ådagalade i denna sin befattning så stor skicklighet,
att han tillvann sig ej blott Brahes utan äfven
Carl Johans synnerliga ynnest. Följden blef, att
han 1830 förordnades till polismästare i Stockholm,
1831 erhöll lagmans titel och allt mer af konungen
togs i anspråk såsom dennes privata rådgifvare samt
hos denne vann ett allt större inflytande. Denna
hans ställning gjorde, att oppositionen, på samma
gång den icke kunde förneka hans arbetsförmåga,
nit och skicklighet, gjorde honom till föremål for
en stigande ovilja. Långt ifrån att däraf skadas,
befästades han i konungens förtroende. Förordnad 1836
till underståthållare i fyra månader, förrättade
han äfven någon tid under öfverståthållarens
tjänstledighet dennes tjänst. Då 1837 konungen
förklarade sig hafva utsett N. till tillförordnad
justitiekansler istället för den, som då innehade
detta förordnande, rönte detta förslag motstånd
af statsrådets samtliga ledamöter, men konungen
stod fast vid sitt beslut. N. öfvertog sålunda
justitiekanslersämbetet, hvarpå han 1838 erhöll
fullmakt såsom ordinarie innehafvare. Förbittringen
mot honom hade nu emellertid stigit till sin höjd,
och under den starka jäsning, som s. å. härskade
i hufvudstaden med anledning af Crusenstolpeska
tryckfrihetsprocessen, fick N. uppbära sin dryga
andel af den allmänna oviljan. Denna gaf sig till och
med uttryck i hotande folkdemonstrationer mot honom,
hvilka åter hade till följd militära åtgärder till
ordningens upprätthållande. För att bereda honom en
lugnare verkningskrets och tillmötesgå den tillämnade
nya justitiestatsministern grefve A. Posse, hvilken
gjort till villkor för sitt öfvertagande af antydda
ämbete, att N. skulle aflägsnas, förflyttades han i
mars 1840 till landshöfdingsplatsen i Kalmar, hvarest
hans ämbetsutöfning, under en tolfårig tjänstetid,
betecknades af många kloka och gagnande åtgärder. I
okt. 1843 erhöll han af konungen såsom ett sista
bevis på dennes gunst adlig värdighet.
Introducerad på riddarhuset 1845, deltog han
dock aldrig därstädes i riksdagsförhandlingarna. Död
i Kalmar d. 9 okt. 1852.

Gift 1829 med Amanda Olivia Melin.


2. Nerman, Vilhelm Samuel, läkare. Född i Halland den
23 febr. 1795; den föregåendes bror.

Student i Lund 1811 och med. kand. därstädes 1819, företog
han kort därpå en resa till England för att öfva
sig vid Londons lasarett, blef efter sin hemkomst
1820 med. licentiat och året därefter kirurg.
magister. Förordnad 1821 till bataljonsläkare vid
Jämtlands fältjägareregemente, kallades han året
därpå till docent i anatomi och kirurgi vid Karolinska
institutet och förflyttades såsom bataljonsläkare till
Lifgardet till häst, 1825 förklarad som medicine
doktor, erhöll han 1829 fullmakt som hofmedikus
och befordrades s. å. till regementsläkare vid
hästgardet. Utom i den praktik, som ålåg honom i hans
egenskap af militärläkare, rådfrågades han ofta af
andra och var länge i rop, d. v. s. att det hörde
till god ton att vara hans patient, det högsta,
en praktiserande läkare kan eftersträfva. Han var
tillika 1833–52 läkare vid Karlsbaderinrättningen i
Stockholm. I författareväg riktade han i synnerhet
»Tidskrift för läkare och farmaceuter» med flera
uppsatser. Han erhöll 1832 titel af lifmedikus. Död
i Stockholm d. 28 febr. 1865.

Gift 1826 med Emma Elisa Melin.


3. Nerman, Gustaf Magnus, väg- och vattenbyggare,
kommunalman, skriftställare. Född d. 6 juli 1827; den
föreg. son.

Student i Uppsala 1846, utnämndes N.,
efter utgångsexamen från högre artilleriregementet vid
Marieberg, 1852 till löjtnant vid väg- och
vattenbyggnadskåren, vid hvilken han 1858
blef adjutant, 1859 kapten och 1870–75 tjänstgjorde
som byråchef. 1875 utnämndes han till major och chef
för mellersta väg- och vattenbyggnadsdistriktet,
från hvilka befattningar han 1893 tog afsked. N., som
företagit omfattande utländska resor, har verkställt
en mängd undersökningar och kostnadsförslag angående
anläggning af järnvägar, landsvägar, broar, kajar,
hamnar, kanaler, slussar och dockor, upprensning
af farleder, sjösänkningar och torrläggningar af
sank mark, och själfva verkställandet har ofta
verkställts under hans ledning. Från 1870 var han
disponent för Sandarne mekaniska verkstad till 1877,
då den härjades af eldsvåda. Under en lång följd af år
gjorde sig N. känd som en af Stockholms vaknaste och
mest nitiska kommunalmän samt var stadsfullmäktig och
ledamot af drätselnämndens första afdelning därstädes
1866–83.

I tidningar och tidskrifter har N. infört
ett stort antal uppsatser rörande handel, sjöfart,
industri och hydrografi samt därjämte författat
ett sextiotal särskildt utgifna arbeten i liknande
ämnen, af hvilka följande här må anföras: Handbok i
civilingenjörvetenskap
1852,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 15:43:11 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free