- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:180

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nieroth, Carl - Niger, Petrus Andreæ - Nilson, Lars Fredrik - Nilsson, Kristina, se Casa Miranda - Nilsson, Per

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han landstigningen på Själland, öfvergången af
Düna, slaktningen vid Klissow, träffningen vid
Pultusk, hvarefter han erhöll generallöjtnants
grad 1704. Vid k. Stanislai kröning i Warschau
följande året befordrades N. af Carl XII att med en
liten härafdelning af tre kavalleriregementen och
två regementen infanteri, skydda staden för ett
befaradt fiendtligt anfall. Denna försiktighet
visade sig särdeles välbetänkt, då midt under
kröningshögtidligheterna general Paykull med en
öfverlägsen sachsisk kår i ilmarscher nalkades
Warschau. En häftig drabbning uppstod, d. 21 juli
1705, som slutade så, att N. dels tillintetgjorde
och dels fördref den fiendtliga styrkan samt
gjorde en mängd krigsfångar, bland hvilka fiendens
öfverbefälhafvare äfven befann sig. I slutet af
sistnämnda år utnämndes N. till k. råd och president
i Göta hofrätt samt blef någon tid därefter,
på samma dag, d. 26 juni 1709, både friherre och
grefve. Sedermera förordnad till guvernör öfver
Estland och Reval, utnämndes han 1710 till general
en chef öfver alla trupper i Finland och lyckades
genom sin käckhet att i två år skydda landet mot
ryssarnas infall. Död i sitt ståndkvarter Gislom
d. 25 jan. 1712, till stor förlust för svenska
hären, som efter N. fick till anförare den fege och
oskicklige Lybecker, hvilken äfven varit hans närmaste
företrädare och då visat sig lika litet vuxen sitt
ansvarsfulla kall.

Gift med Kristina Margareta Horn.


Niger, Petrus Andreæ, biskop, krönikeskrifvare. Hans
födelsetid och härkomst äro ingendera bekanta. Man har
antagit, att han var en af de unga män, som på Gustaf
I:s befallning underhöllos att studera teologien i
Tyskland, för att sedan användas i svenska kyrkans
tjänst. Första gången han finnes omtalad är 1541,
då han kallas »officialis» i Västerås stift och
»upptog räkenskaperna på konungens vägnar». 1584
antogs han till konungens hofpredikant och innehade
detta förtroendekall, tills han 1556 befordrades till
biskop i Västerås. Död därstädes d. 5 okt. 1562. Under
konungens sista sjukdom var han ständigt vid hans
läger och höll 1560 en märklig predikan öfver
honom, utg. 1620 af Sylv. Phrygius. I vår äldre
litteraturhistoria är Petrus Niger, eller såsom han
på svenska kallades Peder Andersson Svart, ett aktadt
namn genom de arbeten, han lämnat efter sig. Till
dessa räknades länge det bekanta verket Historia om de
forna Västerås stifts biskopar
, utgifna af A. A. von
Stiernman 1744, ett i anseende till innehållets
noggrannhet dyrbart verk och äfven till stilen mera
vårdadt än den tidens annalistiska arbeten. Det
torde emellertid få anses af nyare forskningar
ådagalagdt, att detta arbete förskrifver sig från
1600-talet. Däremot är det fullt utredt, att Peder
Svart är författare till Gustaf I:s krönika, utgifven
af G. E. Klemming 1870, som egentligen var afsedd att
utgöra en vederläggning af några danska uppgifter
om Gustafs lif och regering och sträcker sig från
konungens födelseår till hans äldste son prins Eriks
födelse 1533. Af honom är ock det bekanta arbetet
The svenskes rätferdelige och uomgångelige gensvar.
Riktadt mot den danska rimkrönikan och affattadt
på vers, trycktes detsamma 1558.

N. var den förste
af Västeråsbiskoparna som ingick äktenskap och hade
till hustru en Britta Larsdotter.


Nilson, Lars Fredrik, kemist. Född d. 27 maj 1840
i Skinberga socken invid Söderköping. Föräldrar:
landtbrukaren Nikolaus Nilsson och Birgitta Katarina
Peterson
.

Student i Uppsala 1859, blef N. 1865
fil. kandidat och 1866 fil. doktor, hvarefter han
s. å. öfvertog en docentur i kemi. Sedan
han 1872–75 nästan oafbrutet innehaft förordnanden att
förestå dels adjunkturen, dels professuren i kemi, vid
Uppsala universitet, utnämndes han 1875 till adjunkt
och laborator i kemi och 1878 till e. o. professor
i analytisk kemi. Från Uppsala förflyttades han
1882 till Stockholm, där han anställdes såsom
föreståndare för den agrikulturkemiska afdelningen
vid Landtbruksakademiens experimentalfält. Sedan han
erhållit riksstatens mindre resestipendium, företog
han 1873 och 1878 studieresor i utlandet. Kallad
1875 till ledamot af Vetenskapsakademien, erhöll
han af denna flera belöningar, bl. a. 1880 dess
stora medalj i guld öfver Berzelius. N. blef 1882
ledamot af Fysiografiska sällskapet i Lund, 1887 af
Landtbruksakademien och 1889 af Vetenskapssocieteten i
Uppsala. De afhandlingar i kemi, som N. i stort antal
författat, äro intagna i Vetenskapsakademiens och
Vetenskapssocietetens i Uppsala publikationer samt i
olika utländska tidskrifter. Hans forskningsarbeten
hafva i synnerhet gällt den oorganiska kemien,
och resultaten däraf hafva i flera fall varit
ägnade att i den vetenskapliga världen väcka liflig
uppmärksamhet. Viktigast af dessa är utan tvifvel
hans 1879 gjorda upptäckt af ett nytt element,
skandium, hörande till jordartmetallernas grupp, och
som i minimala mängder förekommer i flera sällsynta
mineral. Upptäckten af skandium är i teoretiskt
hänseende synbarligen intressant, emedan dess tillvaro
och viktigaste egenskaper blefvo förutsagda, af den
ryska vetenskapsmannen Mendelejeff, långt innan
detta grundämne upptäcktes. Af stor vetenskaplig
betydelse är äfven N:s i förening med O. Pettersson
utförda undersökningar öfver den sällsynta metallen
berylliums specifika värme och klorberylliums
ångtäthet. Därigenom blef den länge omtvistade frågan
om berylliums atomvärde afgjord. N:s undersökningar
och skrifter hafva vidare bl. a. afhandlat
arsenikens sulfurer 1871, selensyrliga salter 1874,
platinans klorsalter, dubbelnitrit och jodonitrit
1876–78 äfvensom flera sällsynta jordarter: ytterbium,
torium m. fl. I sin befattning såsom agrikulturkemist
sysselsatte han sig i synnerhet med undersökningar af
komjölkens fett. Död d. 14 maj 1899.

Gift 1871 med Alva Carolina Forssman.


Nilsson, Kristina, se Casa Miranda.


Nilsson, Per (i Espö), riksdagsman. Född
d. 12 maj 1816 uti Grönby socken i Vemmenhögs härad
af Malmöhus län, hvarest fadern,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:34:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free