Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Nordenson, Erik Vilhelm - Nordenstråle, Olof - Nordenström, Olof Gustaf - Nordensvan - 1. Nordensvan, Carl Otto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
maj 1847; den föreg. son i första giftet.
Student i Uppsala 1863, blef N. 1874 med. kand.,
1878 med. licentiat och 1886 med. doktor därstädes
efter försvar af afhandlingen Till kännedom om
spontan näthinneaflösning, hvilken tydligt nog
tillkännagaf, hvilken gren af läkekonsten han gjort
till sin specialitet. Han har också gjort sig känd
såsom en särdeles framstående ögonläkare. Efter
att 1879–80 hafva med tillhjälp af ett riksstatens
resestipendium företagit en studieresa till England,
Frankrike och Tyskland, bosatte han sig 1880 i Paris,
där han kvarstannade till 1883 och 1881–82 var
anställd såsom »directeur adjoint» vid Sorbonnes
Laboratoire d’ophtalmologie, 1883–87 var han
bosatt i Göttingen. Efter återkomsten till Sverige
blef han 1888 docent i oftalmiatrik vid Karolinska
institutet. Han sökte ock e. o. professuren i ämnet
därstädes, men uppfördes af lärarekollegium endast i
andra rummet och, trots svenska läkare i hundratal
afgåfvo en massadress till N:s förmån, blef han
dock efter en ytterst hetsig och på sin tid mycket
uppmärksammad befordringsstrid till platsen 1891
förbigången af d:r E. J. Widmark, hvarefter N. tog
afsked från docenturen. 1892–93 fungerade han såsom
Svenska läkaresällskapets ordförande, och förnyade
bevis på detta sällskaps aktning och förtroende erhöll
han, i det han utsågs att representera detsamma
i Paris 1892 vid Pasteurs jubileum och 1895 vid
samme utmärkte vetenskapsmans begrafning. En 1894
till honom af medicinska fakultetens i Uppsala
samtliga medlemmar ställd förfrågan, om han vore
villig mottaga e. o. professuren i oftalmiatrik,
i händelse fakulteten enhälligt skulle därtill
kalla honom, besvarade han afböjande. Han vore
nämligen redan bunden vid ett uppdrag af fröken
Hedvig Hierta att i hufvudstaden inrätta en klinik
och poliklinik för ögonsjuka. Dessa anstalter kommo
också till stånd 1895 och hafva alltsedan haft N. till
föreståndare. Vid sidan häraf har han ägnat sig åt
en vidtomfattande privat praktik som ögonläkare.
Bland af honom utgifna skrifter må nämnas:
Recherches ophtalmométriques sur l’astigmatisme de
la cornée chez des écoliers de 7 à 20 ans, hvilken
afhandling är införd i »Annales d’oculistique» 1883,
Die netzhautablösung. Untersuchungen über deren
pathologischen anatomie und pathogenese 1887.
Gift 1882 med Berika Kleman, dotterdotter till
L. J. Hierta.
Nordenstråle, Olof, riksråd. Född i Lund d. 26
aug. 1683, son af en bland universitetets första
professorer Martin Nordeman och Anna Katarina
Ehrenborg.
Med grundlig akademisk bildning,
förvärfvad under ledning af sin styffader,
prof. J. Lundersten, inskrefs N. 1706 som auskultant
i Svea hofrätt och utnämndes, efter att någon
tid hafva varit häradshöfding i Lifgedinget af
Södermanland, 1721 till assessor i samma hofrätt. 1727
befordrad till revisionssekreterare och insatt
som ledamot i lagkommissionen, ägnade han under
hela tio år åt kommissionens arbeten den sällsynta
flit, som utgjorde ett af de utmärkande dragen i
hans karaktär. Utnämnd 1737 till justitiekanslär,
inkallades han två år senare
efter Hattarnes seger i riksrådet samt efterträdde
G. Cronhielm såsom ordförande i lagkommissionen och
Carl Gyllenborg såsom Lunds universitets kanslär. Inom
rådet tillhörde N. de betänksammare af sitt parti,
som sökte stäfja de krigslystnas ifver, och röstade
1741 mot krigsförklaringen mot Ryssland.
Död i Stockholm d. 21 maj 1742, den förste och siste af
det namn, han upptagit vid sitt adlande 1719.
Ogift.
Nordenström, Olof Gustaf, grufvetenskapsman. Född
d. 18 sept. 1835 i Åtvids socken af Östergötlands
län. Föräldrar: v. häradshöfdingen Erik Salomon
Nordenström och Anna Gustafva Norin.
Student i Uppsala 1854, aflade N. därstädes 1860 bergsexamen
och genomgick 1861–62 Falu bergsskola, hvarefter
han till sept. 1869 var biträdande grufingenjör
vid Åtvidaberg. Efter att sistnämnda år hafva
tillförordnats såsom professor i grufvetenskap
vid dåvarande Teknologiska institutet, blef
han 1878, sedan detta läroverk ombildats
och erhållit benämningen Tekniska högskolan,
professor därstädes. 1884 kallades han till
ledamot af Vet.-akad. Förordnad 1882 till Sveriges
kommissarie vid grufutställningen i Madrid, var han
under april–juni nämnda år stadd på resor i Spanien.
I detta land uppehöll han sig äfven under mars–oktober
1883, då han på ett särdeles erkännansvärdt sätt
ordnade och hade vård om den svenska afdelningen på
nämnda utställning, där han tillika var juryman.
N., hvilken flitigt anlitades såsom rådgifvande ingeniör i
grufbrytning, utöfvade i denna egenskap en banbrytande
verksamhet. Han bidrog nämligen i väsentlig mån
till det lyckliga förhållandet, att den svenska
grufbrytningen i såväl tekniskt som vetenskapligt
hänseende alltmer höjde sig; tills den nådde ett
tillstånd, fullt jämförligt med hvad motsvarande
handtering i utlandet har att uppvisa. Han verkade
i detta hänseende dels direkt genom eget personligt
arbete, dels indirekt genom af honom utbildade
elever, hvilka städse i honom hade en lika kunnig som
välvillig rådgifvare. Af N. äro författade en mängd
större och mindre afhandlingar, som finnas intagna
dels i »Geologiska föreningens förhandlingar», dels
i »Jern-kontorets annaler» och »Ingeniörföreningens
förhandlingar». Dessutom äro af honom utgifna: Om
nitroglycerinhaltiga sprängämnen 1880, tillsammans
med W. Cronqvist; L’Industrie minière de la Suède
1883, Om bergshandteringen i Spanien 1885, m. m.
N. afgick från sin befattning vid Tekniska högskolan
1900 och afled i Åtvid d. 6 sept. 1902.
Gift 1870 med Margareta Charlotta Clason.
Nordensvan, svensk-finsk adelsätt, härstammande
från en finsk prästsläkt, hvilken förut bar namnet
Kettunen, sedermera Alopæus. Med landskamreraren
i Nylands och Tavastehus län Johan Alopæus,
f. 1731, död 1811, upphöjdes släkten i adligt stånd
1772.
1. Nordensvan, Carl Otto,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
