- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:208

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Biography and Genealogy, Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Nordin, Johan Magnus af - 2. Nordin, Carl Gustaf - 3. Nordin, Carl Johan af

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förestod han 1792 under riksdagen i Gäfle landshöfdingeämbetet
i Gäfleborgs län. Vid Gustaf IV
Adolfs kröning 1800 upphöjdes han till friherre
samt erhöll på begäran afsked från sitt landshöfdingeämbete 1812.
De senare åren af sin lefnad
sysselsatte han sig med vården af sina bruks- och
landtegendomar och kallades, såsom ansedd
landtbrukare, till hedersledamot af Landtbruksakademien
1822. Död på Forsbacka i Gästrikland
d. 15 mars 1825.

Konung Gustaf III, hvilken befordrat hans fortkomst, var han på
det innerligaste tillgifven och deltog stundom i
de hemliga rådslag, i hvilka konungen inlät sig med sina
politiska vänner. Efter Gustafs död
öfverflyttade han sin undersåtliga tillgifvenhet
på sonen, som också å sin sida var honom bevågen.

Gift 1: 1772 med Sara Lovisa Indebetou
och 2: 1801 med Beata Charlotta Rosenborg.


2. Nordin, Carl Gustaf, biskop, historisk samlare,
politiker. Född i Stockholm
d. 2 jan. 1749; den föreg.
broder.

Student i Uppsala 1763 och tio år därefter, 1773,
promoverad fil. magister, förordnades
N. 1774 till docent i
filosofiska fakulteten med gotiska
antikviteterna till ämne och befordrades
året därefter till eloqu. et poes. lektor i
Hernösand. Han hade då äfven två år varit anställd
vid universitetets bibliotek. Historien hade alltid
utgjort hans älsklingsvetenskap, såsom framgår
redan af titeln på hans under den ryktbare
Johan Ihres presidium försvarade gradualdisputationen
Monumenta svio-gothica vetustioris aevi
falso meritoque suspecta
, där källorna för Sveriges
historia underkastades en grundlig vetenskaplig
kritik. Redan tidigt började han ock göra
samlingar af handskrifter rörande Sveriges historia.
Med anledning häraf och på förslag af
bibliotekarien Gjörwell kallades han af k. Gustaf
III 1782 till Stockholm för att samla och utarbeta
ett »Corpus diplomaticum». Under det
personliga förhållande, som härvid uppstod mellan
honom och konungen, upptäckte den senare
i N. icke blott en man af lärdom och snille
utan äfven ett villigt verktyg för sina politiska
afsikter. Vedermälen af den kungliga nåden
började ock genast att flöda. 1786 kallades N.
till en af de första ledamöterna af såväl Svenska
akad. som Vitt. hist. och ant. akad. och utnämndes,
sedan han s. å. låtit prästviga sig, till
pastor i Skellefteå, med bibehållande af lektoratet
i Hernösand. Den 1 nov. 1786 utfärdades
den af N. författade instruktionen för en ecklesiastik
beredning, hvari han själf inträdde och
blef till den grad den ledande viljan, att han
nästan kunde anses såsom minister för kyrkliga
ärenden. Samma år blef han vald till ledamot
af prästeståndet för Hernösands stift och verkade
vid riksdagen nitiskt och med stor förmåga för
konungens planer. Hos Gustaf III personligen
täflade han om inflytandet med biskop Wallqvist,
en man af samma förmåga och samma anseende
hos ståndsbröderna som han själf, och med hvilken
han skiftesvis stod högst i konungens ynnest
ända till 1789, då Wallqvist med sina glänsande
egenskaper förstod att på ett mera varaktigt
sätt åt sig eröfra första platsen i konungens
förtroende. Detta gjorde, att N. efter regeringsförändringen
1789, i hvars planerande han ifrigt
deltagit vid hos konungen hållna konferenser,
förbigicks vid tillsättandet af ledamöterna i såväl
Allmänna ärendenas beredning som den
särskilda ecklesiastikexpedition, som då inrättades.
Denna motgång kändes för honom så
mycket bittrare, som han tagit verksam del i
genomförandet af antydda administrativa reformer
och haft skäl anse sig som själfskrifven
ledamot af det sistnämnda offentliga verket.
Emellertid började hans inflytande åter efter
hand stiga, och i mars 1792, helt kort före
mordattentatet mot konungen, kallades han att
deltaga i Rikets allmänna ärenders beredning och
omedelbart därefter till ledamot af finanskonseljen,
men fick liksom monarkens öfriga politiska vänner
genast efter konungens död röna den nya
regeringens ovilja. Redan i juli s. å. återsändes
han till Hernösand, att inträda i utöfningen af
sitt lektorsämbete, och fortfor därmed de följande
åren. Vid Gustaf IV Adolfs anträde till
regeringen uppgick likväl ånyo hans lyckas sol.
Befordrad till teologie lektor 1797, erhöll han
följande året transport från Skellefteå till Nora
mera välbelägna prebendepastorat. Vid riksdagen
i Norrköping 1800 erhöll han plats i hemliga
utskottet och lyckades genomdrifva sin plan
till bankens stärkande. Vid konungens kröning,
s. å. blef han teol. doktor och 1805 biskop i
Hernösand. I denna egenskap vann han allmänt
erkännande för sitt nit om kyrkan och undervisningen
samt visade särskildt intresse för religionsväsendets
ordnande bland lapparne.

Själfskrifven ledamot af prästeståndet vid 1809 och 1810 års
riksdagar, var han vid båda ledamot af konstitutions- och
hemliga utskotten. 1807 hugnad
med adlig värdighet för sina barn, hvilka introducerades
å sin farbroders nummer å riddarhuset,
afled N. på sin egendom Stenhammar vid Hernösand
den 14 mars 1812.

I Svenska akad. författade
han, alltifrån dess stiftelse, 1786, till
1811 de minnesteckningar, som enligt akademiens
statuter skola årligen uppläsas öfver någon namnkunnig
svensk man. Hans efterlämnade särdeles
omfattande och värderika handskriftssamlingar
inköptes 1814 af kronprinsen Carl Johan och
skänktes till Uppsala bibliotek, där de jämte de
Palmsköldska samlingarna utgöra den rikaste
källan för forskare i fäderneslandets historia.

Gift 1: 1776 med Anna Katarina Högström;
2: 1788 med Anna Sofia Nenzén och 3: 1795
med Margareta Elisabet Claësson.


3. Nordin, Carl Johan af, ämbetsman, politiker.
Född 1785; den föreg. brorson
och son af N. i hans första
gifte.

N. tillhörde i yngre år
militärståndet och började 1802 sin
bana såsom kornett vid lifhusarerna
eller lifgardet till häst. Efter
fyra tjänsteår befordrades han
1806 till löjtnant och blef 1809
ryttmästare men erhöll s. å. på egen begäran

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:09:32 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free