- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:210

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nordin, Johan Gabriel - Nordling, Ernst Viktor - Nordmarck, Zakaria - Nordqvist, Per

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1886.

Gift 1861 med Selma Celinda Olivia Christiansson.


Nordling, Ernst Viktor, rättslärd, universitetslärare.
Född i Stockholm d.
25 april 1832. Föräldrar: sedermera
kontraktsprosten och kyrkoherden
i Edebo Johan Nordling
och Fredrika Zenius.

Student i Uppsala 1849, blef N. 1856
juris utriusque kandidat. Förordnad
1859 till docent i svensk
civilrätt och romersk rätt vid Uppsala universitet,
utnämndes han s. å. till vice häradshöfding och
förordnades under årets lopp till adjunkt i romersk
rätt och svensk allmän rätt vid bemälda universitet.
Utnämnd 1867 till professor i romersk
rätt, juridisk encyclopedi och rättshistoria, begärde
och erhöll han följande år förflyttning
till professuren i svensk civilrätt, hvilken lärostol
då blifvit ledig genom dess dittillsvarande
innehafvares, professor Olivecronas, utnämning
till justitieråd. Vid Lunds universitets tvåhundraårsfest
1868 kreerades han till juris utriusque
doktor och fick äfven 1893 mottaga diplomet
såsom hedersdoktor inom filosofiska fakulteten i
Uppsala.

N:s vetenskapliga verksamhet var betydande
och har utöfvat icke ringa inflytande
på svensk lagstiftning och rättspraxis. Bland
hans talrika skrifter må nämnas: Om servituter
enligt svensk lag
1859, Om remedia juris enligt
svensk lag
, införd i Upps. univers. årsskrift 1863,
äfven utkommen i separattryck, Om res fungibiles
och därmed sammanhängande ämnen
, likaledes
intagen i nämnda årsskrift och utgifven i
separattryck 1867, Om preskription enligt svensk
allmän förmögenhetsrätt
därsammastädes 1877,
De nye lagfarts- och inteckningslagarna med
tillhörande författningar utlagda
, jubelfestskrift
1877, samt Förhandlingar om rätt i förmögenhetsrättsliga
saker och bevisbördans fördelning
mellan stridiga parter
1886. »Anteckningar
efter professor E. V. Nordlings föreläsningar,»
hafva tid efter annan utgifvits af juridiska föreningen
i Uppsala och delvis utkommit i nya
upplagor. Dessa föreläsningar beröra ärfdabalken,
boskillnad och behandling af död mans bo samt
svenska civilrättens »allmänna del».

N., som äfven var en verksam kommunalman, afled i
Uppsala d. 25 jan. 1898.

Gift 1860 med Engla Charlotta Josefina Östling.

N:s brorson Johan, född i Uppsala d. 20 okt. 1863, son
af professorn i österländska språk därstädes
Johan Theodor Nordling och Sofia Charlotta
Lindahl
och student i Uppsala 1881, har från
1886 ägnat sig åt publicistisk verksamhet i Stockholm
och är från 1887 redaktionssekreterare i
veckotidningen »Idun». N. har äfven uppträdt
som skönlitterär författare med berättelsesamlingarna
Ralf Frese 1883, Dolce far niente
1884, Kvinnor 1888, romanerna Vera 1885
och Ett storstadsbarn 1890, diktsamlingar och
öfversättningar, m. m. Han är sedan 1902 gift
med Gerda Rahmberg.


Nordmarck, Zakarias, fysiker och astronom.
Född i Luleå d. 29 okt. 1751. Föräldrar:
komministern Hans Nordmarck och
Maria Plantin
.

Vid sexton års ålder åtföljde
N. en äldre broder till Uppsala, där han
i synnerhet vinnlade sig om matematiken, under
det han för sitt uppehälle måste offra sin
mesta tid åt andras undervisning. Följande
året begaf han sig till Stockholm, aflade därstädes
landtmäteriexamen och blef 1769 t. f. inspektor
för mått och vikt. Studerade emellertid
alltjämt flitigt, aflade i Uppsala filosofie kandidatexamen
1775 och emottog såsom primus
lagerkransen vid promotionen följande året.
Kort därefter förordnad till astronomie docent i
Uppsala, utnämndes han 1782 till astronomie
observator och året därpå till professor i fysik
vid universitetet i Greifswald. Ehuru han trifdes
tämligen väl vid det främmande universitetet,
sökte han dock och erhöll 1787 den fysiska
lärostolen i Uppsala och innehade den oafbrutet
i fyrtio år. Såsom lärare och vetenskapsman
åtnjöt han stort anseende, och hans berömliga
förtjänster i bägge dessa fall blefvo på flera sätt
och från flera håll erkända. 1784 kallades han
till ledamot af Vet.-societ. i Uppsala, blef 1786
ledamot af Vet.-akad., 1822 af Philos. Society i
Filadelfia o. s. v. The Society för the encouragement
of Arts i London och Svenska Järnkontoret
tilldelade honom sina belöningsmedaljer
i guld, och Marin-departementet i S:t Petersburg
öfverlämnade till honom en penningbelöning för
en hans afhandling Principes d’une nouvelle théorie
de la Résistance des Fluides
1808. Utom
denna har N. författat en myckenhet disputationer,
åminnelsetal och afhandlingar i sin tids
vetenskapliga journaler.

Död i Uppsala d. 26 juli 1828, sedan han
vid promotionen året förut emottagit jubelkransen.

Gift med Kristina Elisabet Bergsten.


Nordqvist, Per, landskapsmålare. Född
omkring 1770 antogs N. till
elev vid Konstakademien och
gjorde där så utmärkta framsteg,
att han invaldes till agrée och
1801 af Gustaf IV Adolf erhöll
ett reseunderstöd för att besöka
Italien. Bland lärarna vid konstakademien
var det i synnerhet
Elias Martin, som utöfvade inflytande på det
unga konstnärsämnet. Behjälplig denna mästare
vid färgläggning af hans akvarellutsikter, tillägnade
han sig till den grad hans manér, att
hans egna utsikter i vattenfärg erbjuder en förvillande
likhet med de Martinska. Under sin
vistelse i Paris, dit han anlände 1802, studerade
han under historiemålaren Regnault, men ägnade
sig förnämligast åt landskapsmålningen. En
stor vy af S:t Cloud, som han målade under sin
Pariservistelse, väckte i synnerhet hans samtids
uppmärksamhet och finnes liksom flere andra
af hans arbeten i Bondeska samlingen på Säfstaholm.
Om hösten 1804 anlände han till Rom
men ådrog sig där en elakartad frossfeber,
som i förening med ett bröstlidande utsläckte hans
lif, i Neapel, i november 1805.

En konstkritiker yttrar om den tidigt bortgångne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:25:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbh/b0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free