- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:218

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norrman, Lars - Norstedt - 1. Norstedt, Carl - 2. Norstedt, Johan Reinhold

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

samt utnämndes följande året på hans förord
till e. o. professor i hebreiska och grekiska språken
vid universitetet i Uppsala, hvarjämte han
erhöll plats såsom assessor i Antikvitetskollegium.
Redan på hösten 1682 kallades han till Lund,
såsom ord. professor i nyssnämnda ämnen; dock
tillträdde han aldrig denna befattning utan öfvertog
i stället professuren i logik och metafysik
i Uppsala 1684. Historia och språkvetenskap
voro likväl fortfarande hans hufvudstudier, så
att han redan 1685 utbytte den filosofiska professionen
mot lärostolen i grekiska, hvarjämte
han föreläste historien och i synnerhet fäderneslandets
antikviteter. 1691 utbytte han återigen
sin professur mot en dylik i teologiska fakulteten,
hvarjämte han 1698 förordnades till prefekt
för akademiska biblioteket och blef 1702
förste teologie professor och domprost. Hans
sista befordran var till biskop i Göteborg s. å.,
men innan han tillträdt detta ämbete, afled han
i Uppsala d. 21 maj 1703.

Icke blott fäderneslandet,
utan hela det lärda Europa beklagade
förlusten af denne »Athenarum upsaliensium
fulgatissimum sidus». Och visserligen var djupet
af hans insikter ej mindre förvånande än deras
omfång. Hans studier omfattade bland annat
hela den österländska litteraturen med alla dess
dialekter och allt, som blifvit tryckt och offentliggjordt
på grekiska språket. Af hans handskrifter
förvarar biblioteket i Uppsala en mängd,
ehuru en del gått förlorade. De omfatta hufvudsakligen
varianter, rättelser och register till olika
upplagor af Thucydides, Aristophanes, Æschylos,
Euripides och Lucianus.

Gift 1676 med Elisabet Roman.


Norstedt. Stamfadern Lars, som vid medlet
af 600-talet var gruffogde i Noratrakten, hade
sonen Olof Larsson, d. 1730 som borgare och
skutskeppare i Örebro. Hans söner antogo namnet
Norstedt efter stamorten.


1. Norstedt, Carl, boktryckare. Född d. 1
maj 1797 i Örebro. Föräldrar:
handlanden och rådmannen därstädes,
sedermera öfverdirektören
och boktryckaren i Stockholm
Per Adolf Norstedt och Katarina
Lovisa Tunelius
.

Inskrifven som student i Uppsala 1809,
fortsatte N. sina akademiska
studier till 1815 då han tog kameralexamen. Ämbetsmannabanan
öfverensstämde dock icke med
hans böjelse, hvarför han 1816 lät inskrifva sig
såsom underofficer vid Nerikes regemente. Af
ekonomiska skäl skaffade han sig tillika anställning
såsom kontrollör vid den under byggnad
varande Hjälmare kanal och arbetade där till
1821, då fadern, som i Stockholm inköpt det af
J. P. Lindhs änka dittills skötta tryckeriet, kallade
honom till sitt biträde. Redan ifrån början
ägnade N. den outtröttligaste flit åt att grundligt
lära känna sitt nya verksamhetsfält samt att väl
ordna och leda dess arbeten. 1823 upptog
fadern sina söner Adolf och Carl till bolagsmän,
då firmans namn, som dittills varit »J. P. Lindhs
änka», förändrades till »P. A. Norstedt & Söner».
Efter fem år 1828) utgick fadern, därtill manad
af en tilltagande sjuklighet, ur bolaget, hvarefter
rörelsen oförändrad fortsattes till 1852, då
äfven Adolf af sin vacklande hälsa fann sig
nödsakad att draga sig tillbaka. Carl N. fortsatte
därefter tryckeriaffären såsom ensam ägare
till 1860, då hans kusins söner Gustaf Emil Norstedt
och Gustaf Leonard Laurin antogos såsom
bolagsmän. N. afled i Stockholm d. 9 Febr.
1862.

Det Norstedtska tryckeriet, länge och
ännu det största i de skandinaviska länderna,
upparbetades af N. från en jämförelsevis ringa
början till den ansedda ståndpunkt, det innehade
vid hans död. För detta ändamål följde han
med uppmärksamhet boktryckarekonstens utveckling
i andra länder och tillägnade sig de uppfinningar,
som på hans tid gjordes på typografiens
område. Vid sitt frånfälle ägare af
en icke obetydlig förmögenhet, lämnade han
äfven efter sig minnet att hafva »varit en
rastlös arbetare, en god och välvillig arbetsgifvare,
verksam i samhället och i sitt yrke,
värderad af många vänner och därför sörjd i
vida kretsar».

Efter hans död öfvertogs firman
af de båda förenämnda kusinsönerna, af hvilka
G. L. Laurin afled d. 9 januari 1879. Efter
det redan 1869 G. E. Norstedt utträdt ur firman,
ingick däri fil. d:r Albert Laurin, hvilken
afled d. 24 april 1878, hvarefter ingeniör Carl
Laurin inträdde i firman. I mars månad följande
år bildades för affärens bedrifvande aktiebolag
med v. häradshöfding G. B. A. Holm såsom
verkställande direktör.


2. Norstedt, Johan Reinhold, landskapsmålare
och etsare. Född i Lunda,
Västra Vingåkers socken d. 1
juli 1843; den föregåendes kusins
son. Föräldrar: brukspatronen
Christian Norstedt och
Emilie Albertina Duse.

Sin konstnärliga bildning grundlade
N. i Stockholm, hvarefter han
fortsatte studierna i Paris under Harpignies.
Det var åren 1867–70, 1875 samt 1878–81,
han uppehöll sig i den franska hufvudstaden,
där han rönte starkt inflytande af Corot,
Dupré och Daubigny, kända såsom det »intima
landskapets» målare. I etsningskonsten åtnjöt
han handledning af Masson. Sedan 1881 har
han varit bosatt i Stockholm, där han utställt
liksom ock i Göteborg. Han har vidare varit
med bland utställare på »Salonen» i Paris, i
München och Amsterdam. Sedan 1894 är han
ledamot af Konstakademien.

Bland hans arbeten, hvilka i allmänhet äro af ett mindre
format och vittna om en poetisk syn på naturen,
kunna nämnas Höstlandskap, motiv från Djurgården
1891, befintligt i Nationalmuseum och
Vinternatt 1893, i Göteborgs museum, af somliga
skattadt såsom hans bästa arbete. Hos enskilda
konstälskare hafva hamnat åtskilliga taflor af
honom såsom Vingåkerlandskapen Fors bland
alar, Månuppgång
och Höstafton äfvensom
Djurgårdslandskap. Såsom etsare har N. åstadkommit
åtskilliga fint utförda originalarbeten
samt 1881 raderat ett landskap, Holländsk stad
af J. v. Ruisdael, taflan befintlig i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:34:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free