- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:222

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Nyblom, Carl Rupert - 2. Nyblom, Helene Augusta - Nybom, Johan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Estetiska studier 1873, ny samling I—II 1884,
Vers och Prosa af Carlino 1870, Shakspeares
Sonetter i svensk öfversättning
1871, ombesörjt en
ny kritisk upplaga af »Runebergs skrifter» 1870,
utgifvit »C. G. af Leopolds poetiska arbeten» 1872,
Valda dikter 1876, Johan Tobias Sergel, Sveriges
förnämsta konstnärssnille
1877, minnesteckningar
öfver Elias Fries (i Sv. akad. handl.
1880), A. F. Lindblad, därsammast. 1882, och
C. F. Adelcrantz, därsammast. 1891, öfversättningen
af Mirèio, provencalsk dikt af Frederi
Mistral (litterär Nobelpristagare 1904), 1904,
Rim och Bilder (sista samlingen) 1904 samt
lämnat en mängd smärre dikter, anmälningar,
kritiker och uppsatser, äfvensom flera prosaöfversättningar.
Om Uppsala domkyrkas restaurering
har N. nedlagt en pietetsfull omvårdnad.
Sedan 1900 är han medlem af Sv. Akademiens
Nobelinstitut. 1866 kallad till ledamot af
Göteborgs Vetenskaps- och vitterhetssamhälle,
blef han 1879 en af de aderton i Svenska akademien,
1881 hedersledamot af Konstakademien
och 1884 ledamot af Musikaliska akademien.
Såsom utmärkelser kunna äfven betraktas de
offentliga stipendier han erhållit och medels
hvilka han för konstforskningar företagit färder
till Finland, Tyskland och Frankrike 1869, till
Italien 1877, till Holland och Belgien 1884
samt till Paris och London 1886.

Gift 1864 med Helena Roed. (Se nedan.)


2. Nyblom, Helene Augusta, författarinna,
illustration placeholder
den föregåendes hustru. Född d.
7 dec. 1843 i Köpenhamn. Föräldrar: porträtt- och
historiemålaren, professorn vid konstakademien
Jörgen Roed och Emilie Mathilda Kruse.

Under en med sin fader företagen resa till
England, Frankrike och Italien
gjorde hon i sistnämnda land bekantskap med sin
blifvande make. Förenad med honom 1864, bosatte
hon sig i Uppsala och företog 1877 i sällskap
med sin man en ny resa till Italien. Efter att i åtskilliga
år ha enskildt sysslat med författareskap,
uppträdde hon i början af 1870-talet offentligt
såsom författarinna, i det hon i »Ny Illustrerad
tidning» skref ett antal noveller, som under titeln
Noveller af H. utgifvits i olika samlingar 1875,
1876, 1879 och 1884. Ursprungligen voro
dessa noveller skrifna på författarinnans modersmål
och blefvo för de svenska samlingarna öfverflyttade
på svenska. På danska utkommo de
i fyra samlingar 1881—85, och några af dem
finnas äfven utgifna på tyska. Såsom skaldinna
uppträdde fru N. 1881 på sitt modersmål, i det
hon då utgaf en samling Digte, efterföljda 1886
af Nye Digte och 1894 af en tredje samling
Digte. För dessa sina arbeten i bunden form har
hon af kritiken vunnit större erkännande än för
sina noveller och berättelser, ehuru äfven dessa
vunnit en stor och tacksam läskrets. Bland de senaste
alstren i denna väg af hennes penna kunna
nämnas berättelserna Qvinnoöden 1888, Dikt och
verklighet
1890, Fantasier 1896 samt tre med
stort erkännande mottagna samlingar sagor med
titlar Det var en gång I o. II samt En sagokrans.
Fru N. har för öfrigt i flera tidskrifter
framträdt dels med litterär-kritiska, dels estetiska
uppsatser.


Nybom, Johan, skald. Född i Uppsala d. 8
illustration placeholder
dec. 1815. Föräldrar: tullvaktmästaren
Johan Nybom och
Katarina Kristina Östman.

Efter att som primus ha lämnat
katedralskolan i Uppsala, blef N.
student därstädes 1835. Redan
under de sista åren af hans skoltid
syntes understundom hans
antagna signatur i d. v. tidningen »Uppsala
Correspondenten». Blifven student slöt han
ett varmt vänskaps- och sångförbund med B.
E. Malmström och C. J. Bergman. Dessa
jämte C. A. Hagberg fortforo sedan att öfva
ett icke obetydligt inflytande på hans studier
och diktkonst. Efter att på våren 1836
hafva inom Upplands nation vunnit det af Israel
Hvasser stiftade pris för ett poem, Katarina
Månsdotter på Ljuxala
, och året därefter samma
pris för sin vackra dikt Byron i Grekland,
erhöll han 1838 Svenska Akademiens andra pris
för Aminas Sång, en episod ur ett senare fullbordadt
skaldestycke, Sista natten i Alhambra.
För hans Kristliga elegier tilldelade honom Sv.
akademien 1845 samma pris. Han hade året
förut lämnat Uppsala, där hans lifliga deltagande
i studentlifvets förströelser lade hinder i vägen
för hans afsedda teologiska studier, och slagit
sig ned hos prosten Rollin i Västerås. Här
vistades han i sju år och biträdde härunder
ofta med predikande. Förutom en myckenhet
poem i tidningar och kalendrar, såsom Mellins
»Vinterblommor», »Linnæa borealis», »Svea»,
»Norden» o. a. samt sånger och kantater vid
större akademiska högtidligheter, utgaf han tid
efter annan följande skaldeverk: Galleri af
unga fruntimmer
, med 9 porträtt samt Dikter
1840, Samlade Dikter i 4 delar 1844, Dannemora
och Österby
1847, Samlade Dikter 1863,
Minnen från en Sångarfärd igenom Sverige
1854. Det sistnämnda arbetet innehåller
skaldens intryck och minnen från en färd,
som han företog genom Sverige, därunder han
i dess flesta städer gaf s. k. deklamatoriska
soiréer. Af dessa var hans uppträdande för fullsatt
salong på k. teatern i Stockholm hösten
1854 hans — såsom han själf yttrat — »gladaste
segerdag». Med ett under denna sångarfärd
samladt kapital, nedsatte han sig 1860 i
Västerås, där han under några år ägnade sig
åt publicistisk verksamhet. Genom en väns
iråkade obestånd förlorade han likväl allt, han
med så mycken ansträngning förvärfvat, hvarför
han 1869 åter fattade vandringsstafven,
uppträdde samma år i Uppsala och Lund samt
besökte 1870 Norrland. Sedan bosatte han sig
åter i Västerås och fortfor att arbeta i »Västmanlands
läns tidning». Mot slutet af sin lifstid
uppbar han i åtskilliga år en andel af de
genom Svenska akademien fördelade understöden
till vittra författare. Död ogift i Västerås d. 23
maj 1889.

Bland Sveriges skalder under de
mellersta decennierna af det nittonde århundradet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:34:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free