- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:226

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyström, Johan Fredrik - Nyström, Per Axel - Nyström, Per Olof - Näf, Jakob

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

politisk artikelförfattare i samma tidnings redaktion.

Gift 1: 1885 med Johanna Bring,
2: 1903 med Rosa Mathilda Wallensteen.


Nyström, Per Axel, arkitekt. Född i Stockholm
d. 23 febr. 1793. Föräldrar:
skräddaremästaren Anders
Nyström
och Anna Rebecka
Höök
.

Efter undfången elementarundervisning, och sedan
han från 1807 bevistat lärokurserna
vid Konstakademiens tecknings- och
arkitektur-skolor, inskrefs
N. som lärling vid Stockholms murmästarämbete
och blef gesäll därstädes 1811. Följande
året antagen till extraordinarie vid Öfverintendentsämbetet
och kort därefter utnämnd till konduktör,
anställdes han vid åtskilliga statens byggnadsarbeten
och hade bl. a. närmaste tillsynen
vid ett omfattande reparationsarbete å Stockholms
slott. 1818 erhöll han fullmakt som hofarkitekt.
Året därpå hugnades han med en resepension
af Konstakademien för att studera byggnadskonsten
i utlandet och uppehöll sig 1819–21
i Paris, där han begagnade arkitekten Hippolyte
Lebas’ handledning, hvarefter han i sällskap med
Fogelberg begaf sig till Italien och fortsatte där
i tre år sina arkitektur-studier. Jämte det han
flitigt idkade sådana i Rom, gjorde han utflykter
till Neapel, Pæstum och Pompeji, till mellersta
Italien och Florens samt slutligen åter till Neapel
och Roms omgifningar. Genom att öfverallt,
hvart han kom, uppsöka och afteckna i konstnärligt
hänseende märkliga byggnadsverk förvärfvade
han en rik skörd för sina arkitektursamlingar.
Återkommen till Sverige 1825, blef
han ledamot af Konstakademien och erhöll en
arkitektlön å dess stat. Det honom gifna uppdraget
att efter egna ritningar ombygga Lejonbacken
vid slottet, hvilket arbete var färdigt 1834,
utförde han på ett för det Tessinska mästerverket
på det hela värdigt sätt. 1832 blef han vice
professor och 1836 professor i byggnadskonst
vid Konstakademien. Sistnämnda år utnämndes
han till arkitekt i Öfverintendentsämbetet och
1838 blef han stadsarkitekt i Stockholm. Sex
år därefter utsågs han till Konstakademiens ständige
sekreterare samt blef slutligen 1848 intendent
vid Öfverintendentsämbetet, då han begärde
och erhöll afsked från sin professur vid Konstakademien.
Från intendentsbefattningen afgick
han först 1862. Vid Konstföreningens bildande
1832 var N. en bland stiftarne och utsågs till
föreningens förste sekreterare. Genast efter sin
hemkomst från Italien erhöll han en vidsträckt
verkningskrets som byggnadskonstnär och har i
sin mån bidragit till införandet af en bättre byggnadsstil
i landet. Af hans efterlämnade arbeten
i arkitektonisk väg nämna vi för öfrigt särskildt:
Adelsvärdska huset på Blasieholmen, hufvudbyggnaderna
på Steninge i Södermanland och
Rånäs bruk i Roslagen, Brunkebergs hotell och
bazarbyggnaden på Norrbro i Stockholm, biskopshuset
i Lund, m. fl.

Död i Stockholm d. 31 dec. 1868.

Gift 1829 med Eva Sofia Rung.


Nyström, Per Olof, ämbetsman, psalmist. Född
d. 24 sept. 1764 i Ystad, Föräldrar; befallningsmannen
Anders Gabriel
Nyström
och Anna Maria
Kock
.

1780 blef N. student
i Lund och aflade följande året
juridisk examen, hvarefter han
antogs till auskultant i Svea hofrätt
samt anställdes 1782 såsom
extra tjänsteman i sjömilitiekontoret
och ett par andra ämbetsverk. På grund
af sin ovanliga och erkända duglighet användes
han sedermera till en mängd uppdrag, i
olika verk och korporationer, samt befordrades
omsider 1825 till öfverkommissarie vid Kungl.
Maj:ts flotta och erhöll två år därefter titel
af amiralitets-kammarråd. I sina yngre år var
N. en ifrig dyrkare af sånggudinnorna, ehuru
hans blygsamhet förbjöd honom att offentligen
uppträda med anspråk på ett rum bland skalderna.
Att han skulle försvarat ett sådant med
heder, visa hans sköna psalmer, af hvilka tvenne:
n:o 160 »O Gud, all sannings källa», samt
n:o 475 »Matta öga, trötta sinne», blifvit
intagna i den svenska psalmboken.

Död i Karlskrona d. 15 juli 1830.

Gift med Brita Ulrika Wolyn.


Näf, Jakob, ståthållare. Född i Skottland och
friherre af huset Mitie därstädes,
hade han, med rekommendationer
från Jakob den VI, 1579 anländt
till Sverige och där 1583 blifvit
af Johan III satt till ståthållare
öfver Västmanland, Dalarna och
Bergslagen. I början lärer han
förvärfvat sig allmogens tillgifvenhet,
som likväl, då han under stridigheterna
mellan hertig Carl och Sigismund tog den senares
parti, förbyttes i det bittraste hat. 1596
hade han företagit en resa uppåt Dalarne, för
att bevaka Sigismunds angelägenheter; men då
allmogen var gynnsamt stämd för hertigen,
och N. låtit undfalla sig några förgripliga
yttranden om denne, väckte hans närvaro en
sådan förbittring, att han genast måste begifva
sig till Västmanland åter. Två år senare
fick han af Lasky och Klas Bielke i uppdrag
att åter resa till Dalarne och utsprida gynnsamma
tänkesätt om konungen, samt tillika meddela,
att hertigen blifvit landsförvist och hans anhängare
fridlösa. N. åtog sig den vådliga beskickningen
men möttes öfverallt af en dof och
hotande förbittring. Ilbud gingo kring bygderna
för att kalla bönderna till Tuna, där N. och hans
följeslagare uppehöllo sig. Hans upplästa kungörelser
emottogos med hån och hotelser, och
snart öfvergingo dessa till personliga angrepp.
De utskickade blefvo på allt sätt misshandlade
och slagna; slutligen framsprang en ung bonddräng
och klöf med ett svärdshugg N:s hufvud.
Liket nedkastades i en brunn, för sitt iskalla vatten
kallad Frossbrunn, och blef där länge liggande,
innan någon vågade upptaga och begrafva det
på kyrkogården. Den ohyggliga bragden kvarstår
i historien under namn af »Näftåget».

I sitt äktenskap med Katarina Kampe hade Jakob
N. en dotter Maria, gift med riksrådet Johan
Skytte (se nedan).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:25:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbh/b0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free