- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:230

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Biography and Genealogy, Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Comments? |   

Print (PDF) - On this page / på denna sida - 2. Odhelius, Johan Larsson - 3. Odhelius, Johan Lorens - 4. Odhelius, Erik - Odhner, Clas Theodor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

betydenhet vittnar den omständigheten, att han vid
revolutionen 1772 blef af Gustaf III arresterad. 
Efter dess fullbordande frigafs han åter efter ett 
par månader, men han försvinner därmed ur 
politiken. Död i Stockholm d. 15 febr. 1794.

Gift 1759 med Anna Margareta Öhrn.


3. Odhelius, Johan Lorens, läkare. Född 
i Strängnäs d. 2 mars 1737; 
den föreg. brorson. Föräldrar:
rådmannen och handlanden i 
Strengnäs Samuel Odhelius och 
Maria Elisabet Helin.

Inskrifven 1753 som student i 
Uppsala, bestämde O. läkarens 
yrke till sin lefnadsbana och blef 
en bland de flitigaste åhörarna af Linnés, Wallerii, 
Sidréns och sedermera Aurivillii och Martins föreläsningar. 
Sedan han vid slutet af år 1757 aflagt 
de lärdomsprof, som erfordrades för medicine 
doktorsgraden, afgick han 1758 såsom fält-hospitals-medikus 
till Pommern, åtföljde under kampanjerna 
detta och följande året högkvarteret, och 
var under vintrarna garnisonsläkare i Anklam och 
Greifswald. Promoverad till medicine doktor i
Uppsala 1760, utnämndes han 1761 till hofmedikus
och var från nämnda år till 1766 
intendent vid Djurgårdsbrunn. 1763 hade han 
blifvit anställd såsom assessor Darellis medhjälpare 
vid sjukvården inom Serafimerlasarettet 
och intog 1772, när Darelli tog afsked, dennes 
plats såsom öfverläkare för invärtes sjukdomar 
vid sjukhuset. S. å. inkallad till assessor i Collegium 
medicum, erhöll han 1775 i uppdrag att,
såsom kollegii deputerad reglera medicinalväsendet 
vid amiralitetet i Karlskrona, ordnade 1796 
kuranstalten i Vadstena och utsågs 1806 att 
jämte några andra af kollegii ledamöter utarbeta 
ett sammandrag af gällande författningar, 
rörande medcinalverket. 1807--08 deltog han i 
en kommitté för medicinalväsendets utvidgande
och förbättrande och 1812 i en dylik för ordnande
af fattigvården i Stockholms stad. Redan 
1775 hade O. blifvit kallad till led. af Vet.-akad., 
1802 invaldes han till ledam. af medicinska 
Societeten i Montpellier och erhöll vid medicine 
doktorspromotionen i Uppsala 1810 jubel-doktorsdiplomet. 
Först 1813 sökte och erhöll han entledigande 
från sin öfverläkarbefattning, utnämndes 
s. å. till ledam. af det nyss inrättade Sundhetskollegium 
och afled i Stockholm d. 23 aug. 1816.

I Sveriges läkarhistoria intager O. ett framstående
rum såsom driftig, kunskapsrik och människovänlig
läkare. Af hans talrika skrifter äro följande
de viktigaste: Svar på K. Vetenskapsakademiens
fråga om orsakerna till gikt samt 
förvarings- och botemedel emot densamma 1762, 
prisbelönt af Akad., Försvar för svenska läkare 
om kinkinans nyttjande 1766, Påminnelser vid 
det brukeliga sätt att bota ögonsjukdomar 1772, 
Underrättelse huru man i brist af läkare kan 
bota sig sjelf för den farliga veneriska sjukdomen
1775, Betänkande öfver qvacksalvare
1775, Afhandling om ögonsjukdomar 1808,
Läkareråd att med minsta kostnad kunna bota 
nu gängse fältsjukdomar 1808. Han försökte
sig ock, ehuru med tvifvelaktig framgång, på
den vittra litteraturens fält. Sålunda tolkade
han. Popes »Försök om människan» 1774, »Våldet
på Belindas lock» 1797, »Blanca Capellos 
lefverne och död» 1798, »Ett par stycken af 
Youngs sömnlösa nätter» s. å. o. s. v. Dessutom 
förskrifva sig från honom en myckenhet 
tal, minnesteckningar och andra uppsatser i Vetenskaps-akad:s 
Handlingar äfvensom andra tidskrifter 
och tidningar. 

Gift 1: 1763 med 
Maria Elisabet Bjurman och 2: 1773 med 
Brita Kristina Wåhlin.


4. Odhelius, Erik, läkare. Född d. 8 nov. 
1760; den föregåendes kusin. Föräldrar: kyrkoherden 
i Flo pastorat af Skara stift Thore Odhelius
och Margareta Loning.

I Uppsala, där O. blef 
student 1777, gjorde han medicinen till föremål 
för sina studier och promoverades med första hedersrummet 
till medicine doktor 1785. Samma år 
förordnades han af Collegium medicum till art. 
obstetr. adjunkt i Stockholm, hvarefter han 
1786 utnämndes till regementsläkare vid Skaraborgs 
regemente. Sedan han under krigsrörelserna
mot England 1807 varit stationerad 
i Göteborg, samt under fälttåget mot norska 
gränsen 1808 tjänstgjort såsom fältläkare, sökte 
och erhöll han 1812 afsked från militärläkarebefattningen 
och öfvertog i stället s. å. intendentskapet 
för Lunds hälsobrunn i Västergötland. 
Här inlade han under en nioårig förvaltning 
stora förtjänster om brunnens utveckling, särskildt 
om dess fattiginrättning, och var föröfrigt 
i hela Västergötland mycket ej blott anlitad 
utan äfven firad för sin ovanliga skicklighet. 
1809 blef han kallad till ledam. af Vet.-akad. 
Drunknade under en isfärd på Dal d. 7 febr. 
1834. 

Hans efterlämnade skrifter bestå endast 
af några rön i Vet.-akad. Handlingar och ett par 
uppsatser i »Läkaren och Naturforskaren». 

Gift 1804 med Elisabet Kristina Rudén.


Odhner, Clas Theodor, historiker. Född i 
Alingsås landsförsamling d. 17 
juni 1836. Föräldrar: sedermera 
prosten och kyrkoherden 
i Medelplana på Kinnekulle, 
fil. mag. Clas Odhner och 
Carolina Ericsson, en syster 
till Nils och John Ericsson.

Student i Uppsala 1851, promoverades 
O. 1860 till filos. magister med första
hedersrummet. För sin gradualafhandling, Bidrag 
till svenska städernas och borgareståndets 
historia före 1633 hade han erhållit Geijerska 
priset, och samma afhandling förskaffade honom 
genast kallelse till docent i allmän historia 
vid Uppsala universitet 1860. Fem år senare 
befordrad till histor. adjunkt vid universitetet i 
Lund, gjorde han 1865--66 med offentligt understöd 
en utrikes vetenskaplig resa genom Frankrike, 
Italien och Tyskland samt idkade därunder 
arkivstudier i Dresden, München, Wien och Venedig, 
hufvudsakligen rörande Westfaliska fredskongressens 
historia. Frukten häraf framlade
han i arbetet Sveriges deltagande i Westfaliska
fredskongressen och grundläggningen af det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 17 02:21:00 2008 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0230.html

Valid HTML 4.0!