- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:231

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Odhner, Clas Theodor - Oelreich - 1. Oelreich, Bernhard

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

svenska väldet i Tyskland.</i> Utnämndes 1871
till professor i historia vid Lunds universitet och
tillträdde denna befattning med en inträdesföreläsning
om Grundtankarne i Gustaf II Adolfs
tyska politik.
De förhoppningar, universitetet
fäst vid O., blefvo i rikt mått infriade. Hans
stora förmåga att på ett klart och lefvande sätt
meddela undervisning, hans varma nitälskan för
den studerande ungdomen och hans betydande
författareverksamhet gjorde honom till en förträfflig
målsman för sin vetenskap. I sexton år
verkade han som professor, under hvilken tid vid
universitetet växte upp en skara af yngre forskare
på historiens mark, i hvilkas utbildning O. haft en
väsentlig del. Vid sidan af sin verksamhet såsom
universitetslärare hade O. intresse och tid öfriga
för allmänna angelägenheter och medborgerliga
värf. Sålunda var han ledam. af kommissionen
för granskning af läroböcker i historia och geografi
1866, ordförande i kommittén för utarbetande
af förslag till en pedagogisk undervisningsanstalt
för elementarlärare 1873 och ordf. i
kommittén för revision af gällande läroverksstadga
1874. Sedan 1872 var han ordförande
för Lunds akad. förening. Vid höstterminens
slut 1887 nedlade han sitt ämbete för att tillträda
den ansvarsfulla posten såsom riksarkivarie.
Stora förtjänster inlade han såsom chef för »riksens
häfdagömme», och för många praktiska anordningar
i Riksarkivet har man hans initiativ
att tacka. Det var sålunda under hans ledning,
det inflyttade och ordnades i sin nya byggnad.
Det var också han, som afgaf förslag till inrättande
af s. k. landsarkiv, afsedda att bereda
betryggande förvaring och vård åt våra i landsorten
spridda äldre handlingar. Början till detta
förslags förverkligande fick han äfven upplefva,
då 1899 det första landsarkivet öppnades i
Vadstena. Äfven under sin ämbetstid i Riksarkivet
deltog han i åtskilliga kommittéarbeten.
Så 1888 i kommittéerna för ordnandet af examens- och
studieväsendet inom filosofiska fakulteten.
Äfven togs hans förmåga i anspråk för
värf på undervisningens fält i hufvudstaden. Så
var han bl. a. inspektor för Norra latinläroverket,
ledamot i direktionen öfver Stockholms
undervisningsverk, i direktionen öfver högre lärarinneseminariet
samt i styrelsen för Stockholms
högskola, hvarjämte han i flera år var vice ordförande
i Stockholms högskoleförening. Äfven
till personligt deltagande i det politiska lifvet fick
han tillfälle såsom ledamot af Andra kammaren
för Stockholms stad 1894–97, hvarvid han företrädde
frihandelsvänliga och politiskt moderata
åsikter.

Icke få utmärkelser kommo den
framstående vetenskapsmannen till del. Sålunda
var han ledamot af Vetenskapsakademien, af
Vitt., hist. och antikv.-akademien, af Vetenskapssocieteten
i Uppsala, en af de 18 i Svenska
akademien samt ledamot af danska Videnskapernes
Selskab och hedersledamot af Vetenskaps- och
vitterhetssamhället i Göteborg. Vid
sekelpromotionen i Lund kreerades han till
juris hedersdoktor. Såsom historieskrifvare, särskildt
genom sina noggranna och klart affattade,
om än i något tung stil hållna, historiska läroböcker,
vann O. på kort tid ett namn och en
popularitet, som icke kommit många läroboksförfattare
till del. Bland hans arbeten, om
hvilkas värde man kan döma däraf, att Svenska
akademien 1882 tilldelade författaren Carl-Johanspriset
»med afseende på hans utmärkta
förtjänster i egenskap af fosterländsk häfdatecknare»,
utkommo först: Sveriges inre historia
under drottning Kristinas förmyndare
1865,
Lärobok i Sveriges, Norges och Danmarks
historia för skolans högre klasser
1869. Liksom
detta arbete sedermera utkommit i flera upplagor,
är förhållandet detsamma med Lärobok i
fäderneslandets historia för skolans lägre klasser

1870 och C. T. Odhners lärobok i fäderneslandets
historia, bearbetad för folkskolan

1872. Vidare äro att nämna Frankrike, Tyskland
och Skandinavien
1870 samt hans utan
jämförelse betydelsefullaste verk Sveriges politiska
historia under Gustaf III:s regering,

första delen 1885, andra delen 1896. Hans arbete
med tredje delen afbröts af döden, men
den utarbetade delen är under utgifning. Ur
hans penna hafva också flutit flera historiska och
kritiska afhandlingar i Nordisk tidskrift, Uppsala
universitets årsskrift, Svensk tidskrift m.
fl., af hvilka uppsatser må nämnas: Bidrag till
svenska statsförfattningens historia
1861, Om
möjligheten af historiens philosophi
1862, Om
nationalitetsprincipen med särskildt afseende
på Norden
1867, Sveriges förbindelser med
Venetianska republiken under 17:de århundradet

1867, Om svenska städernas kommunala
utveckling under 17:de århundradet
1867, Unionen
mellan England och Skotland
1868, Om
Kalmarunionens betydelse i Nordens historia

1869, Gustaf II Adolfs tyska politik 1872, tal,
uppsatser och recensioner m. m.

Död i Stockholm d. 11 juni 1904.

Gift 1866 med Emma Hedvig Charlotta Knös.


Oelreich. Ättens förste kände stamfader
var öfverdirektören Johan Oelreich från Bremen,
hvilken lefde i slutet af 1500-talet. Hans sonsons
son presidenten Niklas (se O. 2) adlades
1749 under namnet von Oelreich.


1. Oelreich, Bernhard, lärd, superintendent.
Född d. 5 april 1626 i staden
Itzehoe, Holstein, där fadern
Johan Oelreich, gift med Elisabet
von Essen,
var handlande.

Sina första akademiska studier
hade O. gjort vid Köpenhamns
högskola, där han tidigt hälsades
såsom en af de mest framstående
talarne. Efter fortsatta studier vid nordtyska
universitet, hvarunder han i Rostock 1646 blef
hedersmagister, återvände han till Danmark och
anställdes vid Sorö akademi 1647 såsom e. o.
professor i grekiska. 1648 anträdde han åter
en utländsk resa, besökte Holland, Frankrike
och Hannover och befordrades efter sin hemkomst
1651 till kyrkoherde i Åsums och Skepparslöfs
församlingar af Lunds stift. Här utvecklade
han en verksamhet, hvarigenom han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:34:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free