Print (PDF) - On this page / på denna sida - Odhner, Clas Theodor - Oelreich - 1. Oelreich, Bernhard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svenska väldet i Tyskland. Utnämndes 1871 till professor i historia vid Lunds universitet och tillträdde denna befattning med en inträdesföreläsning om Grundtankarne i Gustaf II Adolfs tyska politik. De förhoppningar, universitetet fäst vid O., blefvo i rikt mått infriade. Hans stora förmåga att på ett klart och lefvande sätt meddela undervisning, hans varma nitälskan för den studerande ungdomen och hans betydande författareverksamhet gjorde honom till en förträfflig målsman för sin vetenskap. I sexton år verkade han som professor, under hvilken tid vid universitetet växte upp en skara af yngre forskare på historiens mark, i hvilkas utbildning O. haft en väsentlig del. Vid sidan af sin verksamhet såsom universitetslärare hade O. intresse och tid öfriga för allmänna angelägenheter och medborgerliga värf. Sålunda var han ledam. af kommissionen för granskning af läroböcker i historia och geografi 1866, ordförande i kommittén för utarbetande af förslag till en pedagogisk undervisningsanstalt för elementarlärare 1873 och ordf. i kommittén för revision af gällande läroverksstadga 1874. Sedan 1872 var han ordförande för Lunds akad. förening. Vid höstterminens slut 1887 nedlade han sitt ämbete för att tillträda den ansvarsfulla posten såsom riksarkivarie. Stora förtjänster inlade han såsom chef för »riksens häfdagömme», och för många praktiska anordningar i Riksarkivet har man hans initiativ att tacka. Det var sålunda under hans ledning, det inflyttade och ordnades i sin nya byggnad. Det var också han, som afgaf förslag till inrättande af s. k. landsarkiv, afsedda att bereda betryggande förvaring och vård åt våra i landsorten spridda äldre handlingar. Början till detta förslags förverkligande fick han äfven upplefva, då 1899 det första landsarkivet öppnades i Vadstena. Äfven under sin ämbetstid i Riksarkivet deltog han i åtskilliga kommittéarbeten. Så 1888 i kommittéerna för ordnandet af examens- och studieväsendet inom filosofiska fakulteten. Äfven togs hans förmåga i anspråk för värf på undervisningens fält i hufvudstaden. Så var han bl. a. inspektor för Norra latinläroverket, ledamot i direktionen öfver Stockholms undervisningsverk, i direktionen öfver högre lärarinneseminariet samt i styrelsen för Stockholms högskola, hvarjämte han i flera år var vice ordförande i Stockholms högskoleförening. Äfven till personligt deltagande i det politiska lifvet fick han tillfälle såsom ledamot af Andra kammaren för Stockholms stad 1894--97, hvarvid han företrädde frihandelsvänliga och politiskt moderata åsikter. Icke få utmärkelser kommo den framstående vetenskapsmannen till del. Sålunda var han ledamot af Vetenskapsakademien, af Vitt., hist. och antikv.-akademien, af Vetenskapssocieteten i Uppsala, en af de 18 i Svenska akademien samt ledamot af danska Videnskapernes Selskab och hedersledamot af Vetenskaps- och vitterhetssamhället i Göteborg. Vid sekelpromotionen i Lund kreerades han till juris hedersdoktor. Såsom historieskrifvare, särskildt genom sina noggranna och klart affattade, om än i något tung stil hållna, historiska läroböcker, vann O. på kort tid ett namn och en popularitet, som icke kommit många läroboksförfattare till del. Bland hans arbeten, om hvilkas värde man kan döma däraf, att Svenska akademien 1882 tilldelade författaren Carl-Johanspriset »med afseende på hans utmärkta förtjänster i egenskap af fosterländsk häfdatecknare», utkommo först: Sveriges inre historia under drottning Kristinas förmyndare 1865, Lärobok i Sveriges, Norges och Danmarks historia för skolans högre klasser 1869. Liksom detta arbete sedermera utkommit i flera upplagor, är förhållandet detsamma med Lärobok i fäderneslandets historia för skolans lägre klasser 1870 och C. T. Odhners lärobok i fäderneslandets historia, bearbetad för folkskolan 1872. Vidare äro att nämna Frankrike, Tyskland och Skandinavien 1870 samt hans utan jämförelse betydelsefullaste verk Sveriges politiska historia under Gustaf III:s regering, första delen 1885, andra delen 1896. Hans arbete med tredje delen afbröts af döden, men den utarbetade delen är under utgifning. Ur hans penna hafva också flutit flera historiska och kritiska afhandlingar i Nordisk tidskrift, Uppsala universitets årsskrift, Svensk tidskrift m. fl., af hvilka uppsatser må nämnas: Bidrag till svenska statsförfattningens historia 1861, Om möjligheten af historiens philosophi 1862, Om nationalitetsprincipen med särskildt afseende på Norden 1867, Sveriges förbindelser med Venetianska republiken under 17:de århundradet 1867, Om svenska städernas kommunala utveckling under 17:de århundradet 1867, Unionen mellan England och Skotland 1868, Om Kalmarunionens betydelse i Nordens historia 1869, Gustaf II Adolfs tyska politik 1872, tal, uppsatser och recensioner m. m. Död i Stockholm d. 11 juni 1904. Gift 1866 med Emma Hedvig Charlotta Knös. Oelreich. Ättens förste kände stamfader var öfverdirektören Johan Oelreich från Bremen, hvilken lefde i slutet af 1500-talet. Hans sonsons son presidenten Niklas (se O. 2) adlades 1749 under namnet von Oelreich. 1. Oelreich, Bernhard, lärd, superintendent. Född d. 5 april 1626 i staden Itzehoe, Holstein, där fadern Johan Oelreich, gift med Elisabet von Essen, var handlande. Sina första akademiska studier hade O. gjort vid Köpenhamns högskola, där han tidigt hälsades såsom en af de mest framstående talarne. Efter fortsatta studier vid nordtyska universitet, hvarunder han i Rostock 1646 blef hedersmagister, återvände han till Danmark och anställdes vid Sorö akademi 1647 såsom e. o. professor i grekiska. 1648 anträdde han åter en utländsk resa, besökte Holland, Frankrike och Hannover och befordrades efter sin hemkomst 1651 till kyrkoherde i Åsums och Skepparslöfs församlingar af Lunds stift. Här utvecklade han en verksamhet, hvarigenom han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
