Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olivecrona, Samuel Rudolf Detlof Knut - Ollon, Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hofrätt 1719, jämte sin broder adlades med namnet
Olivecrona.
O. uppfostrades i föräldrarnes
hem, tills han vid elfva års ålder insattes i
Nya elementarskolan i Stockholm vid dennas
grundläggning 1828. Efter faderns död 1832 erbjöd
honom d. v. Statssekreteraren A. v. Hartmansdorff
och hans fru, född Ehrencrona, med hvilken
senare O. räknade en aflägsen släktskap, ett hem
i sitt hus, och genom föredömet af denne kunskapsrike,
plikttrogne och fosterlandsälskande man
lärde sig O. älska arbete och allvarliga sysselsättningar.
Student i Uppsala 1836, promoverades
han till filos. magister 1839 och aflade juris
utriusque-kandidat-examen 1842. Efter slutade
filosofiska och juridiska stadier sysselsatte O.
sig med juridisk praktik under åren 1843 och
1844, dels i Svea hofrätt såsom e. o. notarie,
dels i Justitie-revisionsexpeditionen, såsom e. o.
kanslist, dels såsom svensk sekreterare vid den
s. k. Unionskommittén och dels såsom biträde
åt domare på landet vid handläggning af domaregöromål.
Vid slutet af år 1844 återvände han
till Uppsala, besluten att ägna sig åt vetenskapliga
forskningar. Efter att i jan. 1847 utgifvit
en akad. afh. Om de kännetecken, hvilka karaktärisera
tjufnadsbrott, förordnades han s. å. till
docent i svensk kriminalrätt vid Uppsala universitet
och utgaf 1848 en större afhandling Om
lagbestämd giftorätt i bo, det första försök af
någon svensk att meddela en historisk framställning
af denna viktiga institutions utveckling. 1849
utnämndes han till vice häradshöfding. Under
läsåret 1848–49 förestod O. professuren i kriminal- och
processrätt samt 1849–50 professuren
i allmän lagerfarenhet, aflade 1851 juris utriusque-licent.-exam.
och utnämndes, sedan han sistnämnda
år utgifvit en afhandling Om lagbestämd giftorätt,
1852 till professor i fäderneslandets allmänna
lagfarenhet och romersk rätt. 1863
promoverades han till juris utriusque doktor
och intog i januari 1868 plats i Högsta domstolen,
där han sedan fortfor att vara verksam, tills han
1889 tog afsked. Såsom medlem af ridderskapet
och adeln bevistade O. alla riksdagarna 1859–66
och var nästan hela tiden ledamot af lagutskottet.
Hufvudsakligen genom hans bemödanden
blef i nämnda utskott det förslag till tillägg
vid propositionen om ny lag angående mord,
dråp och annan misshandel infördt, hvarigenom
äfven för mord under mildrande omständigheter
straffarbete på lifstid kunde ådömas. Detta förslag,
som 1861 blef lag, har sedermera framträdt
som rättsprincip i senare lagbestämmelser och
äfven i 1864 års strafflag. 1866 utgaf O. sitt
arbete Om dödsstraffet, såsom hvars afgjorda
motståndare han uppträdde och hvilket verk till
en tid inom Sverige föranledde en ganska märklig
förändring i opinionen om detta straffs nödvändighet.
Varmt lofordadt i talrika utländska
tidskrifter, har det blifvit öfversatt 1868 på franska
och på finska 1886. Detta arbete efterföljdes
1872 af en annan skrift, Om orsakerna till återfall
i brott och om medlen att minska dessa
orsakers skadliga verkningar, hvilken, liksom
den förra i utlandet, blifvit lofordande anmäld,
samt öfversatt på franska och italienska. Öfriga
af O. utgifna skrifter äro: Om makars giftorätt
i bo (fullständig omarbetning af afhandlingen
»Om lagbestämd giftorätt i bo») 1859, första afdelningen,
upptagande giftorättens historia, öfversatt
på franska 1865, ny tillökad uppl. 1882 under
titeln: Om makars giftorätt i bo och om boets
förvaltning, Om den juridiska undervisningen
vid universitetet i Uppsala och om den juridiska
fakultetens förflyttande till Stockholm
1859, Bidrag till den svenska Concurslagstiftningens
historia 1862, Blick på den juridiska
undervisningens närvarande tillstånd i England
1862, Statistiska notiser om dödsstraffets
tillämpande i Norge 1869, öfvers. på norska
och franska, Om åkerbrukskolonien eller förbättringsanstalten
i Val-d’Yèvre samt Testamentsrätten
enligt svensk lagstiftning 1880. O.
har dessutom författat en mängd större och
mindre uppsatser i Juridiska föreningens tidskrift,
Naumanns »Tidskrift för lagskipning» och åtskilliga
utländska tidskrifter. Han har företagit
mångfaldiga resor till Danmark, Tyskland,
Schweiz, Italien, Frankrike, England o. s. v.,
för att dels taga kännedom om den juridiska
undervisningens beskaffenhet vid främmande universitet,
dels äfven studera domstolsorganisationen,
fängelseanstalter och åkerbrukskolonier i
utlandet. Ledamot sedan 1896 af Vetenskapsakademien,
tillhör O. tillika såsom ledamot eller
hedersledamot flera utländska rättsvetenskapliga
samfund och sällskap. Han rönte äfven
1877 den sällsynta utmärkelsen att kallas till
korresponderande ledamot af Franska institutet,
afdelningen »L’académie des sciences morales et
politiques».
Gift 1: 1848 med Maria Magdalena
Charlotta Schenson och 2: 1857 med Rosalia
Ulrika Roos, bekant som begåfvad författarinna
och tillhörande sedan 1859 i nio år
redaktionen af »Tidskrift för hemmet». Afliden
i Stockholm den 4 juni 1898 vid 65 års ålder.
Af hennes skrifter märkas diktsamlingarna Skogsblommor,
plockade af La Straniera 1855 samt
Strödda blad 1889, äfvensom biografien Mary
Carpenter, hennes lefnad och verksamhet 1877
öfversatt till franska.
Ollon, Gustaf, psalmförfattare.
Född 1646 på Vikbolandet i Östergötland, antogs O. i tjänst
hos riksrådet friherre Knut Kurck, som utom
andra gods ägde Ollonö, efter hvilket ställe vår
psalmsångare sannolikt antagit sitt namn. På K:s
förord anställdes O. såsom kamrer vid Stora sjötullen
och afled i Stockholm 1703. Detta är
allt, hvad man känner angående O:s personliga förhållanden.
Såsom psalmsångare intager han en
ganska hög rang och har i detta hänseende för
alltid inskrifvit sitt namn i minnets panteon.
Af hans psalmer äro sju intagna i vår nya psalmbok,
bland dem den ofta vid gudstjänstens början
uppstämda enstrofiga sången: Mitt hjärta,
fröjda dig; må själ och sinnen röras, och den
kristliga undergifvenhetens älsklingspsalm, Min
själ och sinne, låt Gud råda. Dessa båda anses
dock, egentligen vara af O. gjorda öfversättningar.
Däremot skola psalmerna 206, 257
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
