Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oxenstierna - 1. Oxenstierna, Gabriel Kristiernsson - 2. Oxenstierna, Krister Gabrielsson - 3. Oxenstierna, Bengt Gabrielsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
enväldig herre i landet, i det han några månader
1457, före Kristian I:s utväljande till konung lät
kalla sig Svea rikes förste och föreståndare samt
verkligen tio år senare (1466–67) var riksföreståndare
och såsom sådan afled sistnämnda år.
Ärkebiskopens brorsons sonson, riksrådet Gabriel
Kristiernsson Oxenstierna (se O. 1) till Mörby
och Steninge, Gäddeholm och Fånö, upphöjdes
1561 till friherre. Från dennes son Bengt
härstammar grefliga ätten Oxenstierna af Korsholm
och Vasa och från sonen Gustaf grefliga
ätterna Oxenstierna af Södermöre, utgången å
svärdssidan 1706 och Oxenstierna af Kroneborg,
utgången å svärdssidan 1803.
Af den äldre friherrliga ättegrenen (O. till
Eka och Lindö) märkas:
1. Oxenstierna, Gabriel Kristiernsson, riksråd.
Född omkring 1500, ättling i 6:te led af ofvannämnda
Bengt Nilsson och son af riksrådet Kristiern
Bengtsson d. y. till Mörby och Steninge och
hans andra fru, Anna Sehested.
Med sin första
fru – så berättar en sägen – hade Kristiern
Bengtsson inga barn; med sin andra hustru hade
han däremot haft icke mindre än tolf, hvilka
alla dogo strax efter födelsen. Nyss innan fru
Anna skulle nedkomma med sitt trettonde barn,
fick hon i drömmen en uppenbarelse, att detta
skulle blifva en son och att, om han genast
döptes med namnet Gabriel, skulle han icke
allenast blifva vid lif utan jämväl stamfader för
en talrik och mäktig afkomma. Föräldrarna
gjorde, såsom det var dem befalldt, och till ett
intyg om, huru den nyfödde stod under försynens
särskilda hägn, anför samma berättelse,
att när barnets vakterska inslumrat och gossen
vaknade, framkommo små änglar och sjöngo
med späda röster honom åter till sömns. Om
hans ungdomsöden berättas för öfrigt, att han
skulle varit af Kristian Tyrann bestämd för
bödelssvärdet, och att han, underbart räddad
därifrån, skall hafva ingått som munk i Sigtuna
kloster. Kändt är emellertid, att han 1530 i ett
uppdrag sändes af Gustaf I till Finland och
sedermera var i konungens tjänst. 1538 omtalas
han såsom slottslofven på Stockholms slott
och var 1542 bland de riksens herrar, som på
Gustaf I:s vägnar dagtingade med Nils Dacke
i Linköping. Upphöjd 1544 till Svea rikes råd,
beseglade han i januari s. å. Västerås arfförening,
var 1549 för andra gången slottslofven i Stockholm
och bland dem af rådet, som 1560 förseglade
konung Gustafs testamente. Vid Erik
XIV:s kröning 1561 var han en af de nio herrar,
åt hvilka förlänades friherrlig värdighet. Afsändes
1563 jämte några andra i konungens frieriärenden
till Hessen, men hela ambassaden blef kvarhållen
i Danmark och måste stanna där i några
år, öfver hvilken fångenskap O. författat en ännu
bevarad skildring. Han användes sedan i flera
diplomatiska beskickningar till Ryssland och
Polen. 1568 utnämndes han till amiral öfver
flottan samt till ståthållare i Estland, där han
hade att värja sig mot myteri af sina egna trupper
och blef af den rebelliske Claus Kursel
tagen till fånga 1570. Efter att hafva befriats
ur fångenskapen och lyckligt tillbakaslagit ett
ryskt anfall, återvände han samma år till
hemlandet. O., som 1569 blifvit utnämnd till
riksmarskalk, var 1582 bland dem, som underskrefvo
stadgan om konungens rättigheter i
furstendömena. Han afled 1585.
Gift med Beata Eriksdotter Trolle, halfsyster till ärkebiskop
Gustaf Trolle, med hvilken han hade
elfva barn, sex söner och fem döttrar.
Sista året af sin lefnad inbjöd han alla sina barn,
mågar och sonhustrur med deras barn att fira
julen hos sig på Mörby. En afton under
helgen bjöd han dem alla att taga tillsammans i
en stor ring på salsgolfvet. De gamla makarna
gingo inom ringen och dansade med hvar och
en, till och med med spädbarnen, som buros af
sina ammor. Denna dans lefde sedan länge i
kärt minne hos den talrika släkten och omtalas
ännu i dag af folket under namn af Mörbyleken.
2. Oxenstierna, Krister Gabrielsson, till
Steninge, riksråd. Födelseåret icke bekant; den
föregåendes son.
Af Johan III förordnades O.
att förestå bevakningen öfver Erik XIV på Västerås
slott och förflyttades 1575 i samma befattning
till Kalmar slott, där han stannade till 1578. Var
1582 lagman i Södermanland, befordrades två år
därefter till ståthållare öfver Narva slott och
län samt skickades 1585 såsom sändebud till
mötet mellan de ryska och polska legaterna.
Upphöjd 1586 till Svea rikes råd, åtföljde han
1589 Johan till Reval och var där en bland de
rådsherrar, som afstyrkte Sigismunds återresa till
Sverige och därför kommo i Johans synnerliga
onåd. Krister Gabrielsson beskrifves af samtida
såsom en sträng, allvarsam, rättskaffens och
kunnig herre, hvarför han åtnjöt högt förtroende.
Detta ägde han äfven hos Johan III, ehuru han
var en häftig motståndare till liturgien, ända till
den ofvannämnda sammankomsten i Reval. Såsom
bekant är, åvägabragtes under konungens
sista år en försoning mellan honom och de i
onåd fallna riksråden. När underrättelsen härom
ankom till Krister Gabrielsson, låg han redan
på sotsängen.
Han afled ock kort därefter d. 20 febr. 1592.
Gift med friherrinnan Beata Gera.
3. Oxenstierna, Bengt Gabrielsson, furstligt
råd. Född omkring 1550; den föregåendes bror.
Sin bana började han 1575 såsom hertig Carls
kammarjunkare och utnämndes till hans hofmarskalk
1578. Året därpå följde han hertig Carl på
dennes friareresa till Pfalz och förordnades 1580
till hans furstliga råd, marskalk och guvernör
öfver Södermanland, Närke och Värmland. Ett
bevis på det förtroende, hertigen hyste till O:s
trohet och duglighet, är att denne under hertigens
frånvaro 1582 förordnades »att förestå
hans furstliga nådes land och undersåter i furstendömet».
Carls förtroende bibehöll O. oförändradt
under hela sin lifstid, men råkade därigenom
i ogunst hos Johan III, som aldrig kunde
rätt lida den furstliga gunstlingen.
O. afled i sin bästa ålder d. 12 apr. 1591.
Gift 1: 1579 med grefvinnan Sigrid Gustafsdotter (Tre Rosor),
2: 1589 med Brita Posse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
