- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:266

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Palmstedt, Erik - 2. Palmstedt, Carl - Palmstierna - 1. Palmstierna, Nils

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tillbyggnaden af Hildebrandska huset till Bondeska
palatset vid Rosenbad m. fl. 1777 blef han
agré och 1791 led. af Målare- och bildhuggareakademien
samt 1802 »rektor för öfningarne i arkitektur»
därstädes.

Sina iakttagelser från sin stora
studieresa har han skildrat i sin åtta band dryga
dagbok med ritningar och i handskriften Om de
antique monumenterne i Rom
m. m. Hans arbeten
efter resan gå i den antikiserande riktning,
som efter 1700-talets midt uppstod i Frankrike
och Italien. Ett präktigt dekorationsarbete, som
P. utförde, är inredningen af teatern å Gripsholms
slott. Han var jämväl en skicklig utöfvare af
tonkonsten samt i tjugusju år anställd som organist
vid Riddarholmskyrkan. Led. af Musikaliska
akad.

Död i Stockholm den 12 juni 1803.

Gift 1784 med Hedvig Gustafva Rohsahmsson,
flerstädes prisad i Bellmans sånger.


2. Palmstedt, Carl, tekniker. Född i Stockholm
d. 9 juni 1785; den
föregåendes son. – 1803 återvände
P. efter en tvåårig vistelse vid
universitetet i Greifswald till Sverige,
där han tillbragte de närmaste
åren, dels såsom handlande i
Stockholm, dels såsom
landtbrukare i Södermanland. Hans
håg hade likväl länge varit riktad åt fysiska och
kemiska studier, hvarför han, efter förberedande
undervisning af prof. Sefström i dessa ämnen,
1816 sökte och vann inträde vid Berzelii
laboratorium. I den store vetenskapsmannen fann P.
icke blott den lifvande, snillrike läraren utan en
vän, hvars tillgifvenhet först upphörde med döden.
Vid Berzelii resor i och utom Sverige var P.
oftast hans följeslagare och biträde, hvarjämte
den senare genom öfversättningar af mästarens
arbeten till tyskan i sin mån bidrog att sprida
hans rykte och ära utom landet. Efter att i
några år ha varit delägare i och disponent öfver
en vid Gripsholm inrättad kemisk-teknisk fabrik,
mottog P. 1828 föreståndareplatsen för Chalmersska
institutet i Göteborg och lade, genom
organisationen af denna slöjdskola, grunden både till
dess fortfarande bestånd och sin egen medborgerliga
ära. 1830 erhöll han professors titel och
undervisade själf i kemi och fysik samt i kemisk
och mekanisk teknologi. 1852 lämnade han sina
befattningar vid Chalmersska skolan, sedan denna
genom hans nitiska åtgärder vunnit en betydlig
tillväxt både i lärarekrafter och lärjungarnas
antal. Som sundhetsnämndens ordf. var P. mycket
verksam under kolerafarsoten 1834. Fyra
år senare tog han initiativ till bildande af
Göteborgs slöjdförening. Åter bosatt i Stockholm,
biträdde han på kommerskollegii anhållan detta
ämbetsverk med vetenskapliga upplysningar och
utlåtanden i en del ärenden, såsom patentansökningar
o. d., var 1855 en bland jurymännen vid
industriutställningen i Paris och 1862 ledamot
af svenska centralkommittén och sedan juryman
i London. Ledd af sitt alltid varma intresse för
den tekniska undervisningens förbättrande, höll
han som oftast föredrag inom den nybildade
slöjdföreningen och föreläste tre år akustik för
Musikaliska akademiens elever. Såsom en
antydan i öfrigt om P:s outtröttliga arbetsamhet
och förmåga att räcka till, anföra vi ur den
lefnadsteckning, som legat till grund för denna
skildring, att han från sina tjugufyra utländska
resor hemfört trettio volymer med anteckningar, att
han författat 490 särskilda afhandlingar och
artiklar, af hvilka omkring 300 blifvit tryckta, att
han äfven sysslat med poetiska försök och
författat teaterpjeser samt fört en ovanligt vidsträckt
brefväxling på flere främmande språk. Ledamot
af Vetenskaps-akademien 1837, af Musik. akad.,
af Landtbruksakad., af Vet.- och Vitt.-samh. P.
afled i Stockholm den 6 april 1870. – Gift 1807
med Eleonora Katarina Alner.


Palmstierna. Ättens förste kände stamfader
torde vara en Peder Kule eller Kula, hvilkens
söner, Måns och Peder, lefde i början af 1500-talet.
Peders sonsöner kallade sig Schillerus
efter gården Skillra i Stigtomta socken af Strängnäs
stift. Den äldre af dessa blef farfader till
lagmannen Magnus Schiller; som 1692 adlades
under namnet Palmstierna. Hans son Nils P.
(se P. 1) blef 1747 friherre.


1. Palmstierna, Nils, militär, politiker. Född i
Stockholm d. 1 nov. 1696. Föräldrar:
förenämnde lagman Magnus
Schiller
, adlad Palmstierna
och Brita Margareta von Preutz.

P. studerade först vid universitetet
i Lund, där han inskrefs
som student 1709 och aflade
disputationsprof 1711, samt sedan
i Uppsala, där han disputerade 1715. Utrustad
med en för en militär den tiden ovanligt grundlig
bildning, ingick han 1716 i krigstjänst, såsom
volontär vid Skånska stånddragonerna, blef 1717
kornett vid Västgöta rytteri och 1718 löjtnant
vid Östgöta kavalleriregemente. I denna grad
bevistade han fälttåget mot Norge s. å., blef
ryttmästare 1723 samt inträdde i Frankrikes
härar. 1733–35 tjänade han under Moritz af
Sachsen och förvärfvade sig öfverstegrad vid
Languedocs dragoner. 1735 sändes han som svensk
kurir till Paris, för att öfverbringa ratifikationen
af förbundet med Frankrike, men hans verkliga
eller låtsade opasslighet vållade ett uppskof, som
sedan gaf franska regeringen anledning att ej
bekräfta ratifikationen. Vid riksdagen 1738 visade
sig P. som en ifrig partigängare å Hattpartiets
sida, var den förtrogne partibäraren mellan
landtmarskalken Tessin och franske ambassadören
och uppträdde på riddarhuset med den
våldsammaste hetta. Han belönades 1739 med
ministerposten i Köpenhamn, men hemkom med
permission till riksdagen 1740–41, då han var
medlem af sekreta utskottet och dess mindre
deputation, »sekretissimum» samt det utskott, som
på förhand uppsatte de i all sin sangvinism sorglustiga
fredsvillkoren, efter att förut tagit den
verksammaste del i krigsbesluten och med otyglad
lidelse hängifvit sig åt partiförföljelserna.
Han blef ock redan nu föreslagen till riksråd
men förbigicks af konungen och återvände till
sin post i Köpenhamn, där han stannade till
1744. »P. uttryckte sig med lätthet i tal och
skrift samt var öppen och oförfärad i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:34:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0266.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free