- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:287

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Piper, Carl - 2. Piper, Carl Fredrik - 3. Piper, Gustaf Abraham - 4. Piper, Sten Abraham

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

försvunno i skuggan af den gynnade P. Carl ville
genast öfverhopa honom med utmärkelser, men,
för att ej uppväcka ytterligare afund, undanbad
sig P. all befordran. 1697 blef han dock, utan
att han förut hade någon kännedom därom, utnämnd
till k. statsråd, med samma rang och värdighet
som de k. råden, hvarefter han på en
och samma dag 1698 upphöjdes till friherre och
grefve. År 1702 erhöll han, efter Bengt Oxenstierna,
kansleriatet öfver Uppsala universitet
och utnämndes 1705 till öfverstemarskalk vid
konungens hof, med bibehållande af beställningen
som statsråd samt af direktionen och ledningen
i fält. Under förra hälften af Carl XII:s
styrelse var P. själen i alla rådslag och den,
genom hvars hand alla ärenden gingo, så väl
ut- som inrikes. Hans förmak vimlade af uppvaktande
och tjänstsökande, som väl visste, att
utan den mäktige konungagunstlingens beskydd
ingenting hos konungen stod att erhålla. Var
P:s inflytande sålunda stort, var monarkens själfrådighet
icke mindre. Ofta kunde den förre
med sitt anseende ingenting uträtta, och ej sällan,
isynnerhet de senare åren, fattade Carl sina beslut,
utan att någon gång förut rådgöra sig med
P. Sålunda klagade denne, att han, oaktadt alla
bemödanden och föreställningar, icke kunde förekomma
kriget med Polen och tåget till Ukraine,
båda af de olyckligaste följder för konungen af
Sverige. Med afseende på det senare yttrade
han till Lewenhaupt: »Jag har gjort alla möjliga
föreställningar; jag kan icke mera göra än
att efterkomma min herres vilja och låta sakerna
gå såsom de kunna».

Med all sin klokhet och
skarpsinnighet var P. mera en driftig ämbetsman
än stor statsman. Han saknade den omfattande
blick, som ser förhållandena i stort,
hvarjämte han var i högsta grad fal och
svag för andras guld. Såsom vanligt ådrog honom
hans gunstlingskap en stor skara afundsmän
och ovänner. Förtalet tystnade icke en
gång efter olyckan vid Pultava, då P. med de
öfriga svenskarna fördes fången till Moskva.
Här tillbragte han sina första fångenskapsår tämligen
i frihet, men 1714 fördes han till Nöteborg,
där han i ett hårdt fängelse, afstängd från
sällskap och i saknad af rörelse och frisk luft,
afled d. 29 maj 1716.

Gift 1690 med Kristina Törnflycht.


2. Piper, Carl Fredrik, ämbetsman, politiker.
Född i Stockholm d. 20
febr. 1700; den föreg. son.

Student i Uppsala 1710, erhöll
P. under ledning af prof. J.
Steuchius den mest vårdade
uppfostran, som ytterligare fullkomnades
genom en åttaårig
utrikes resa. Återkommen till
Sverige, utsågs han att som kavaljer åtfölja
riksrådet frih. Cederhielm på hans beskickning
till Ryssland och stannade med honom nära
ett år i Petersburg. Vid trettiotre års ålder
kammarråd, utnämndes han 1742 till hofkansler
och blef 1747 president i Kammarkollegium.
Vid ordnarnas instiftelse pryddes han med serafimerordens
blå band och var tre gånger uppförd
på förslag till riksråd, hvilket ämbete, mera
oroligt än ärorikt i dessa ombytliga tider, han
dock undanbad sig. I sin tids politiska strider
deltog P. som moderat Mössa. Att han dock
äfven inom motståndarnas leder var föremål för
allmän aktning, visar sig bl. a. af, att åt honom
vid alla riksdagar 1734–51 inrymdes plats i sekreta
utskottet. 1756 års riksdag, med sina blodsdomar
och sitt nesliga förödmjukande af konungamakten,
uppskakade så P., att han tog afsked
från sitt presidentämbete och nedflyttade till sina
egendomar i Skåne. Där tillbragte han de sista
fjorton åren af sin lefnad i det enskilda lifvets
lugn och afled på Krageholm d. 27 aug. 1770.

Såsom en äkta frihetstidens aristokrat intresserade
sig P. mycket för vetenskapliga och vittra
idrotter och var ifrån sina yngre år nära fäst
vid Dalin. På Ängsö, där han under sin ämbetsmannatid
plägade vistas om somrarna, sammanförde
han en dyrbar boksamling, särdeles i
svensk historia, och har med egen hand gjort
en mängd anteckningar om Sveriges politiska
och kamerala förhållanden. Led. af Vet.-akad.

Gift 1731 med grefvinnan Ulrika Kristina
Mörner
, dotter af fältmarskalken C. G. Mörner
(se II: 165).


3. Piper, Gustaf Abraham, landshöfding. Född
d. 15 maj 1692; syssling till
föregående. Son af ståthållaren
Henrik Piper och Hedvig Cronström.

Fänrik vid Hälsinge
regemente, begaf sig P., sexton
år gammal, nästan ensam till
Polen för att uppsöka svenska
hären, som han träffade vid Dniepern.
Placerad i sin fänriksgrad på Östgöta
infanteriregemente, deltog han 1708 i vinterkampanjen
i Ukraine och följande året i slaget
vid Pultava. Under den förfärliga kölden vintern
förut hade han förfrusit sina båda fötter,
hvarför han undgick sina medfångars öde att
öka glansen af tsarens triumftåg i Moskva och
fördes i stället till Galisch. Härifrån förflyttades
han 1711 till Tschuchloma och erhöll 1715 tillstånd
att resa till Moskva, där han blef utväxlad
och hemkom 1716. Två år senare deltog han
i fälttåget mot Norge såsom kapten vid Lifgardet,
i hvilken grad han sedan kvarstod ända till
1743, då han erhöll afsked, med titel af krigsråd.
Tre år därefter befordrades han till landshöfding
i Österbotten och erhöll slutligen 1753
rang af generalmajor.

Död på Viksberg i Södermanland d. 10 mars 1761.

Gift 1: 1716 med Eleonora Gustaviana Tungel, 2: 1737 med
friherrinnan Märta Kristina Margareta Sture
och 3: 1747 med Eva von Schewen.


4. Piper, Sten Abraham, hofman. Född på
Gräntsö vid Västervik d. 19 sept. 1738; den föregåendes
son.

Hans förtjänster och utmärkelser
på ämbetsmannabanan, hvilken han beträdde 1754,
såsom e. o. kanslist i kanslikollegii expedition, inskränkte
sig till att 1742 som ambassadsekreterare
åtfölja grefve M. Posses beskickning till Ryssland.
Hans egentliga verksamhet utöfvades vid drottning
Lovisa Ulrikas hof. Samtida anteckningar
omtala, huru han här af drottningen omfattades

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:34:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0287.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free