- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:289

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Piper, Eva Sofia - 1. Plagemann, Carl Johan Fredrik - 2. Plagemann, Carl Gustaf - Planman, Anders - Platen, von

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stånd utan några för henne graverande omständigheter.
Under tiden hade hon äran att blifva
föremål för tvenne giftermålsanbud, af hvilket
ett härrörde från hjälten från Jutas, general G.
von Döbeln. Sedan äfven hofrättens frikännande
dom fallit i nov. 1810, lämnade grefvinnan Vaxholm
och drog sig tillbaka till egendomen Löfsta
i Östergötland, där hon afled d. 2 febr. 1816.


1. Plagemann, Carl Johan Fredrik, farmaceut,
tekniker. Född d. 3 maj
1779 i Stockholm och son af
rektorn vid tyska lyceum därstädes
Johan Joakim Fredrik
Plagemann
och Dorotea Margareta
Lange
.

Efter aflagd apotekareexamen innehade P.
1803–12 apoteket i Södertelje,
hvarmed han 1806 förenade en fabrik för kemiska
preparat. Sex år därefter flyttade han sin fabrik
till Stockholm och biträdde, sedan han i Uppsala
aflagt studentexamen, Berzelius vid åtskilliga
af hans åligganden, bland annat vid den kurs
i kemi, som denne då lämnade åt kronprinsen
Oscar. 1816 erhöll han personligt privilegium
att i hufvudstaden inrätta ett trettonde
apotek (Nordstjernan), mot förbindelse att vara
kemie professorn vid Karolinska institutet behjälplig
i att undervisa dem, som anmälde sig
till provisorsexamen, hvarjämte han under större
delen af åren 1823–1855 var lärare i kemi vid
krigsskolan å Karlberg. 1826 blef han ständig
examinator i provisors- och apotekareexamina och
erhöll 1831 assessors titel samt bortarrenderade
s. å. sitt apotek. 1833 mottog P. af grosshandlare
C. F. Liljewalch i Stockholm uppdrag att
i Skellefteå anlägga en kemisk-teknisk fabrik
för tillgodogörande af grankåda, och sedan regeringen
fått sin uppmärksamhet fäst på nyttan
af dylikt, erhöll han anslag för att under fem
år meddela allmänheten undervisning i bl. a. tillverkning
af pottaska. 1843 blef P. direktör för
salpetersjuderiverket i Norrland och var bosatt
i Umeå, tills han 1856 flyttade till Stockholm, där
han afled d. 3 jan. 1864. Han har dels författat,
dels öfversatt flera skrifter i kemiska
ämnen.

Gift 1: 1803 med Hedvig Charlotta
Åslund
, 2: 1822 med Eva Sofia Åslund.


2. Plagemann, Carl Gustaf, historiemålare.
Född i Södertelje d. 2 april
1805; den föregåendes son.

P. studerade under faderns
ledning kemi och ägnade sig åt
apotekaryrket, tog sedan studentexamen
och besökte Falu bergsskola
samt blef provisor i Kristianstad.
Men drifven af sin
naturliga fallenhet för konsten, ingick han i
konstakademiens skolor 1827. Sedan han hufvudsakligen
begagnat Westins undervisning och
erhållit stipendium och flera pris, öfvergaf han
1831, på förslag af en af sina lärjungar, engelska
legationssekreteraren Saint George, som blifvit
förflyttad till Turin, fäderneslandet och stannade
till en början i Florens för att bilda sig efter
den äldre italienska skolans mönster. Efter två
års uppehåll på detta ställe, hvarunder han frikostigt
understödts af engelsmannen, fortsatte
han 1833 resan till Rom, där han, som erhållit
resestipendium hemifrån, isynnerhet vinnlade sig
om studiet af konsthistoria. P. hade emellertid
svårt att reda sig, och sedan han åt en portugisisk
grefve Cabrall restaurerat gamla mästares
taflor, lockades han att efterbilda dylika målningar,
som grefven sedermera sålde. Han förtjänade
dock icke själf mycket på dessa förfalskningar,
hvarför han tog anställning som soldat
vid romerska borgargardet, blef korporal och
tjänstgjorde som sergeant vid revolutionära mobilgardet
samt deltog i försvaret af Rom mot
fransmännen. Från Rom ställde han 1852 färden
till Spaniens hufvudstad, för att i därvarande
gallerier på uppdrag af konungen af Würtemberg
kopiera åtskilliga större arbeten af Tizian,
samt återvände till Sverige 1854, efter en
mer än tjuguårig bortovaro. I hemlandet invaldes
han till ledamot af Målarakademien och
var någon tid lärare i teckning vid Slöjdskolan,
Karlbergs krigsskola och Stockholms gymnasium.
Han upprättade äfven ett »institut för målning
och teckning», som ägde bestånd ett par år.
Men fattigdomen blef allt större och han beslöt
återvända till Italien, som han återsåg i slutet
af 1867. Han dog i Rom redan d. 2 februari
1868.

P:s konstnärsskap gick mest ut på att
kopiera äldre mästares arbeten, i hvilket afseende
han ernådde erkänd skicklighet. De allmännast
bekanta af hans original äro Natten i Bethlehem,
ett par altartaflor, Kristi uppståndelse och Nattvarden;
Judas ånger, En backant
och några
andra.

Gift 1854 med Maria Dominica Ricci.


Planman, Anders, astronom. Född i Hattula
1724. Föräldrar: löjtnanten Peter Planman och
Ingeborg Leufstadius.

Student i Åbo 1744 och
fil. mag. 1754, reste P. till Uppsala, där han 1758
blef docent i astronomi. 1763 utnämndes han till
professor i fysik i Åbo, lät 1770 prästviga sig och
erhöll 1773 Nousis pastorat som personligt prebende
samt tillträdde följande år Pemars akademiska
prebende. Han skötte noggrannt sina
akademiska och konsistoriella åligganden till
1800, då han, träffad af slag, på begäran erhöll
afsked. Död d. 25 april 1803.

P:s förnämsta arbeten röra bestämningen af solparallaxen,
för hvilket ändamål han på uppdrag af
svenska Vet.-akad., hvaraf han 1767 blef led.,
företog två expeditioner till Kajana för observation
af Venuspassagerna 1763 och 1770.

Gift 1776 med Fredrika Achrenius.


Platen von. Ättens medlemmar ha sannolikt
kommit till Östersjöns södra kuster från andra
delar af Tyskland. Från och med 1255, då en
Otto »cum Plate» nämnes, förekomma i den på
fastlandet belägna delen af furstendömet Rügen
personer, förande tillnamnet »mit der Plate»
eller »cum Thorace»; snart nog blef ätten bofast
på själfva ön Rügen. Redan på femtonde
århundradet torde tre olika linjer ha existerat.
Från Filip Julius, major i svensk tjänst, född
1798, död 1871, och Carl Filip Fredrik, den
förres farbroder och äfven svensk major, född
1769, död 1843, härstamma ättegrenar, som äro
bosatta i Sverige, utan att vara introducerade på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:34:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0289.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free