- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:292

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Plomgren - 1. Plomgren, Anders - 2. Plomgren, Tomas - Plommenfelt, Carl Anders

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Generalmajoren Peter von P. – sonson af P. 2 – erhöll
1818 friherrlig värdighet enligt 37 § regeringsformen.


1. Plomgren, Anders, grosshandlare. Född
i Stockholm d. 11 febr. 1700.
Föräldrar: lärftskrämaren Anders
Plomgren
och Margareta
Le Clair
.

Efter att som yngling
ha varit anställd på ett
köpmanskontor i Göteborg, ingick
P. kompanjonskap med sin
yngre broder Tomas (se nedan)
för idkande af grosshandel i Stockholm och inrättade
med honom den första direkta handelsförbindelse
mellan Stockholm, Marseille och Ceuta.
Återkommen från en vidsträckt resa 1737–38
till de förnämsta handelsplatserna i Europa,
utarbetade han tillsammans med några andra
planen för sjöassuranskompaniet i Stockholm, i
hvilket han blef en af de första direktörerna och
för hvars framgång han verkade under hela sin
lifstid. Med en delegation af ledamöter i Svea
hofrätt utarbetade han sedermera en assurans- och
haveristadga, som vann kunglig stadfästelse.
1745 invaldes han till ledamot i Levantiska och
året därefter i Ostindiska kompaniet, blef 1747
fullmäktig i generaltullarrendesocieteten och 1753
kommerseråd. 1760 uppsade han sitt burskap
såsom grosshandlare och erhöll följande året
särskildt tillstånd att besitta säterier, hvarefter
han inköpte Hufvudsta invid Stockholm och
gjorde det till fideikommiss för sina barn. Såsom
grosshandlare var han länge en af hufvudstadens
fyratioåtta äldste och bland dem en af
de sex, som under tysthetsed skulle gå K. Maj:ts
och rikets kommersekollegium tillhanda i hvad
som rörde rikets handel och navigationsförhållanden.
Hans son Carl Anders adlades 1770 under
namnet Plommenfelt (se nedan).

Död i Stockholm d. 2 juni 1786.

Gift 1: 1726 med
Anna Katarina Claësson, och 2: 1740 med
Margareta Björkman.


2. Plomgren, Tomas, köpman, politiker. Född
i Stockholm d. 16 aug. 1702;
den föreg. broder.

På grund af boets medellöshet måste P.
vid fjorton års ålder afbryta studierna
och biträda modern i handelns
skötsel. 1719 kom han å
köpmanskontor i Königsberg och
öppnade 1725 egen grosshandelsrörelse
i Stockholm. Tiderna, då man brann af
intresse att genom utestängande af utländska
köpmän från att hit införa främmande varor uppmuntra
den inhemska handeln, voro synnerligen
gynnsamma för en man af P:s driftiga och företagsamma
skaplynne. Han blef ock en af de
första, som började på svenska skepp hit hemföra
utländska varor, och valdes med anledning
häraf 1738 till direktör i Levantiska kompaniet.
Redan 1727 vald till en af hufvudstadens 48
äldste, kallades han 1738 till en af dess representanter
i borgareståndet och bevistade i denna
egenskap alla riksdagar till och med 1751–52.
Med hela sin själ förbunden med det parti, Hattarnes,
hvars inre och yttre politik i så hög grad
gynnade hans egna intressen, kastade sig P. genast
med stor ifver in i politiken och visade sig
som en af frihetstidens mest hänsynslösa partigängare.
Redan vid sin första riksdag insatt i
sekreta utskottet, åtog han sig att mot en kontant
penningsumma hålla den franske ministern
tillhanda den vacklande majoriteten i borgarståndet,
hvilket ock lyckades, och i och med
detsamma kommo Hattarne till seger. Som
belöning för sitt nit valdes han vid riksdagens
slut till bankofullmäktig och fullmäktig i generaltullarrendesociteten.
Under 1740–41 års riksdag,
då han var medlem af såväl sekreta utskottet
och dess mindre sekreta deputation som
af det »sekretissimum», som hade att handlägga
den utrikes politiken, var han en af de verksammaste
krafterna för den obetänksamma krigsförklaringen
mot Ryssland. Han försummade ej heller att
rikligen tillgodose sina egna intressen genom att
låta sekreta utskottet tilldela sig åtskilliga förmånliga
affärsföretag. Till följd af händelsernas
för hans parti mindre förmånliga utveckling
tvangs han till en viss försiktighet vid 1742–43
års riksdag, men skydde icke att genom mindre
lojala medel, såsom falska föregifna instruktioner
för den med Mössorna i förbund stående
engelska ministern, sätta allmänna opinionen i
harnesk mot sina motståndare. Vid 1746–47
års riksdag sutto åter Hattarne i mera förlig
politisk vind och försummade ej heller att efter
tidens sed hugga för sig vid maktens köttgrytor.
I all synnerhet blef P., hvilken som vanligt haft
plats i sekreta utskottet, ej lottlös. Han erhöll
plats i det bolag, som under namn af växelkontor
på för staten betungande villkor åtog sig att
»styra växelkursen», och blef äfven fullmäktig i
järnkontoret samt handelsborgmästare i Stockholm
med kommerseråds titel. Vid 1751–52
års riksdag var han talman i borgarståndet och
vid Adolf Fredriks kröning erhöllo hans barn
adlig värdighet under namnet von Plomgren.
Han afled icke långt därefter i Stockholm d. 21
juni 1754.

Om man utan tvekan måste tillerkänna
P. plats bland de dugligaste och skickligaste
inom sitt stånd samt som en af de i det
politiska spelet mest förfarne, handhade han detta
sitt inflytande på ett allt annat än berömligt sätt.
Liksom han var en af de första att rent af sätta
korruptionen i system, hyste han ock icke ringaste
betänkligheter att själf taga väl betaldt för
sina tjänster, såväl genom af sitt parti direkt
beslutade gåfvor som genom uppdrag, såväl i
och för sig lukrativa som genom med dem förenadt
inflytande å olika områden. Städse förande
fäderneslandets väl på läpparna, ha väl få eller
ingen mindre skytt att begagna sig af alla tillfällen
att på dess bekostnad se sina egna intressen
till godo, hvartill han ock som styresman
i flera penningförvaltande verk hade rikligt tillfälle.
Också efterlämnade han stor förmögenhet.
1739 led. af Vetensk. akad., skref han i dess
handlingar en uppsats om handeln.

Gift 1726 med Birgitta Kristina Funch.

Plommenfelt, Carl Anders, mystiker. Född

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:25:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbh/b0292.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free