Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Plommenfelt, Carl Anders - Polheimer, Anders - 1. Polhem, Kristofer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
d. 7 aug. 1750. Föräldrar: förenämnda
kommerseråd Anders
Plomgren och Margareta Björkman.
P., som erhållit en vårdad
uppfostran, ingick efter slutade
studier i Uppsala i Bergskollegium
och utnämndes till
vice notarie i detta ämbetsverk
1770. Året därefter företog han en vidsträckt
utrikes resa till de förnämsta bergverk i Norge,
England, Frankrike, Sachsen, Ungern och Italien
samt kallades därunder till ledamot i en mängd
utländska, vetenskapliga och vittra samfund.
Hemkommen till Sverige 1776, framdrogs han
af sin svåger, general Fredrik Horn, och lyckades
isynnerhet innästla sig hos hertig Carl, under
uppgift att han under resan i Italien kommit i
besittning af frimureriets djupaste hemligheter.
För faderns förtjänster redan 1770 upphöjd i
adligt stånd med namnet Plommenfelt, hindrade
ingenting hans upptagande vid hofvet, där han
1777 förordnades till vice och 1778 till verklig
ceremonimästare. Jämte sin befattning såsom
hoffunktionär sysselsatte han sig med att förslösa
sin förmögenhet och arbeta i den »högre
sciencen». Schröderheim, som var en af hans
bekanta, har beskrifvit en af P. anordnad »séance»
i följande ordalag: »Han bodde uti möbelhandlaren
Palins hus i Storkyrkobrinken. Klockan
elfva om aftonen – Långfredagen 1779 – samlades
hos honom konungen, bägge hertigarne och
åtskilliga af oss andra. Vi hade då fastat hela
dagen och hos höga vederbörande arbetade inquietuder
af alla slag. P. visade sig ej förr än
klockan slagit tolf, då han inkom uti ett hiskeligt
utseende, med håret omkring öronen, en
svart väst och skjortärmarna uppvikta till axlarna.
Framför sig bar han ett krucifix, införde oss i
sin sal, och placerade oss omkring en på golfvet
med kol dragen cirkel. Själf ställde han sig vid
bordet. Uti tre kvarts timme gjorde han allt
det kakalorum utaf den allmännaste necromancie,
som man känner af böcker, med kol, krita, blod,
spegel, linjer och heta stenar m. m. Stundom
syntes han konsultera sin spegel öfver något hvar
af oss särskildt, stundom sjunka uti recueillement.
Jag fann för min del ingenting af alltsammans
resultera; några starka slag hördes i väggarna,
hvilka sades vara annonser af närvarande andar,
dem vår sinnlighet och peccadiller hindrade
oss att skåda.»
Hans kredit hos Gustaf III
var eljest icke stor och rubbades alldeles vid
Plomgrenska husets bankrutt i början af 1780-talet,
då P. äfven afskedades från sin ceremonimästarsyssla.
Ett par år därefter hade han på
en fönsterruta i en af källarsalarna på »Claes
på Hörnet» under en teckning: »Gustave III
le premier citoyen» tillagt: »il y a été, mais à présent
le premier fourbe», och dömdes härför af
Svea hofrätt till halshuggning. Han hade likväl
redan satt sig i säkerhet, hvarför i tidningarna
tillkännagafs, att hans ätt vore på svärdssidan
utgången, hvarjämte hans vapensköld på riddarhuset
blef med ett svart kors öfverstruken. Han
skall efter åtskilliga irrfärder slutligen hafva
hamnat i Amerika och dött där, ogift.
Polheimer, Anders, bergsmekaniker. Född d.
31 aug. 1746 vid Stjernsunds järnbruk i Kopparbergs
län; brorson till Kristofer Polhem. Föräldrar:
bruksförvaltaren, sedermera arrendatorn af
Polhemska andelen af Stjernsunds bruk i Dalarna,
Anders Polhammar och Karolina Wiens.
P. begaf sig 1756 till Uppsala, där han var Torbern
Bergmans lärjunge i kemi och mineralogi och upptog
släktnamnet Polheimer. 1764 blef han auskultant
i bergskollegium, studerade några år grufmätning
m. m. i Falun, blef 1770 undermarkscheider
och 1773 markscheider för alla bergslag i riket.
1796 fick han bergshauptmans fullmakt och afled
d. 2 sept. 1811 på Fors i Väster-Våla församling
i Västmanlands län. Led. af Vet.-akad., Fysiograf.
sällskapet m. m.
P. var 1774–76 styresman
vid Åtvidabergs kopparverk, som då gick
betydligt framåt, inrättade i Falun med Gahn
och Hermelin ett vitriolverk efter ny metod,
företog 1787 undersökningar för tillgodogörande
af de skånska stenkolen samt fann 1793 stenkolslagren
och de eldfasta lerorna vid Höganäs,
hvarefter han ledde anläggningarna af de industriella
företagen därstädes. Han undersökte vidare
1795 hafsvattnet vid Bohuslän, anlade 1799–1801
ett järngjuteri i Helsingborg, förbättrade 1802–05
anordningarna vid Gustafs och Karlbergs kopparverk
i Jämtland, företog 1806 en studieresa i
Pite lappmark rörande landets uppodling och
undersökning af Nasafjällets silfvergrufvor, gjorde
1808–09 experiment för utrönande af möjligheten
att anlägga saltverk i Västergötland och
utförde 1810–11 undersökningar vid Sala silfvergrufva.
Han förbättrade äfven fyrbåkarnas konstruktion
m. m.
Gift 1776 med Anna Elisabet Polheimer.
Polhem, Kristofer, mekaniker.
Född i Visby d. 18 nov. 1661. Föräldrar:
handelsmannen Wulff
Kristofer Polhammar och Kristina
Schening. Farfadern hade
tillhört en österrikisk friherrlig
ätt, men i Pommern sökt en fristad
för religiöst förtryck. P:s
fader, som ursprungligen hette
Polheim, blef under en resa väderdrifven till
Gotland och kvarstannade därefter på ön.
När modern efter faderns död ingick nytt äktenskap,
upptogs den faderlöse gossen af en farbroder i
Stockholm, som någon tid höll honom i tyska
skolan. Då denne beskyddare snart afled, måste
den tolfårige P. söka sitt bröd hos andra och
tjänade i flera år på åtskilliga gods som gårdsskrifvare.
Under tiden använde han hvarje ledig
stund till slöjd och mekaniska uppfinningar men
insåg snart, att han föga kunde uträtta utan vetenskaplig
underbyggnad, och att han för att erhålla
sådan måste lära sig vetenskapernas då brukliga
tungomål, latin. En präst, till hvilken han vände
sig, gaf honom ett latinskt lexikon att lära sig
utantill, och en annan läxor i latinska grammatikan
men utan förklaring. Slutligen åtog sig
kyrkoherden i Sorunda, Dryselius, att lämna
honom ordentlig undervisning. P., som då hade
tjänst på Follnäs i samma socken, gick i sju
månaders tid, ofta i regn och oväder, dagligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
