Svenskt biografiskt handlexikon / II:303 (1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Precht, Burchard - Preis, Joakim Fredrik - Printz, Johan - Printzensköld, Carl

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Buchard Precht

Eleonora inkallade för att pryda
Drottningholms slott. Han hade
på något sätt blifvit känd af hofbildhuggaren
Nikolaus Millich,
hvilken hade skulpturarbetena vid
slottets dekorering på sin andel
och begärde den unge konstnären
till sitt biträde. P. blef på 1680-talet
hofbildhuggare. Då Tessin 1687 företog
sin resa till Frankrike och Italien, fick P. vara
honom följaktig och hemförde från utlandet en
mängd modeller och ritningar. Han kvarstannade
sedan för alltid i Sverige och afled i Stockholm
den 26 febr. 1738.

Ifrån att ha varit nästan
glömd, har P. i senare tider blifvit framhållen
såsom den begåfvade odlaren af barockkonsten i
Sverige. Han framstår vid närmare granskning
visserligen såsom en utmärkt skicklig man i sitt
fack men också utan de högre vyer, som betinga
den verklige konstnären. Sin mest betydelsefulla
verksamhet utvecklade P. också som
ledare af en verkstad, från hvilken en mängd
kyrkoprydnader utgingo. Häribland märkas kungsstolarna
och predikstolen i Stockholms storkyrka,
altarprydnaden i Västerviks kyrka, marmorepitafiet
öfver frih. K. Leijonhufvud i Riddarholmskyrkan,
minnesvården i marmor öfver k. rådet
grefve J. G. Stenbock i Stockholms storkyrka.
Af hans senare arbeten märkas minnesvården
öfver Carl XII i Riddarholmskyrkan, predikstolen
och altarprydnaden i Uppsala domkyrka
o. s. v. Från hans verkstad utgingo också prydliga
porträttramar, skulpterade bord, speglar,
o. s. v. till slotten och herregårdarna.

Gift 1: 1679 med Birgitta Standoph och 2: 1693 med
Susanna Krüger.


Preis, Joakim Fredrik, diplomat. Född i
Dorpat 1667. Föräldrar: superintendenten i Livland
Georg Preisius och Hedvig Schoultz.

K. rådet grefve Hastfehr, som var generalguvernör
öfver Livland, upptog P. såsom gosse i sitt hus och
lät inöfva honom för kansligöromålen. Sedan P.
1689 blifvit inskrifven i k. kansliet, begaf han sig
1692 utomlands, studerade vid universiteten i
Leyden, Cambridge och Oxford och promoverades
på det sistnämnda stället till juris doktor.
I Paris, dit han sedan ställde färden, arbetade
han under flera år i därvarande ministerresidentens
Palmqvists kansli och förordnades, då den
senare utnämndes till svenskt utomordentligt sändebud
i Haag, att följa honom dit såsom kommissionssekreterare.
Vid Palmqvists rappel därifrån
och befordran till hofkansler kvarstannade
P. såsom chargé d’affaires och skötte sin grannlaga
befattning med den skicklighet, att han
1719, efter att ha blifvit upphöjd i adligt stånd,
utnämndes till ministerresident och 1725 erhöll
kreditiv såsom envoyé. Af utmärkelser och belöningar,
som frihetstidens maktegande tilldelade
den förtjänte mannen, må nämnas hans utnämning
1723 till hofråd, 1725 till kansliråd och
hans upphöjelse till friherre 1756. Död i Haag
d. 22 dec. 1759.

»Han var» — skrifver Tessin
i Tessiniana — »en flitig, öfvad, arbetsam, redlig,
ordentlig och foglig man, som väl tjänt och var
riket tillgifven». P:s förnämsta statsskrifter äro
tryckta i Lambertis Mémoires pour servir à
l’Histoire du XVIII:e Siècle.

Gift 1726 med Maria Elisabet Reijnders.


Printz, Johan, ämbetsman. Född i Bottnaryds
prästgård i Småland d. 20 juli 1592.

Johan Printz

Föräldrar: kyrkoherden
Björn Hansson, eller, såsom
han enligt tidens sed på latin
skref sitt namn, Bero Johannis,
och Gunilla Svensdotter.

P:s ungdom utgjorde en sammanhängande
kedja af de mest vidunderliga
äfventyr. Sedan han af Gustaf II Adolf
erhållit ett understöd för att besöka utländska
högskolor, blef han i Schwaben jämte några
kamrater öfverfallen af en skara krigsfolk och
tvingad att medfölja till Italien, där han instacks
i ett värfvadt regemente. Då detta efter en tid
upplöstes, ingick han i kejserliga österrikiska
armén och anstäldes därefter som fänrik vid ett
braunschweigskt regemente. Sedan detta tillika
med grefvens af Mansfeld armé blifvit besegradt
af spanska generalen Cordova, tog han anställning
som löjtnant vid danske öfversten Rantzaus
regemente och kamperade med detta halftannat
år i Frankrike. Återkommen till Sverige 1625,
utnämndes han till löjtnant och följde Gustaf
Adolf till Preussen, där han efter åtskilliga tapperhetsprof
befordrades till kaptenlöjtnant i fältmarskalken
Totts regemente. Sedermera deltog
han i Sveriges tyska krig, avancerade därunder
till öfverstlöjtnant vid Västgöta kavalleri 1638
och adlades 1642, då han upptog namnet Printz
efter sin morfader. Sistnämnda år sändes han
af svenska regeringen såsom guvernör till Nya
Sverige i Amerika, där han förde styrelsen i elfva
år, anlade staden Nya Göteborg samt gjorde
svenska namnet ansedt och aktadt i den nya
världen. Hemkommen till fäderneslandet, utnämndes
han till öfverste 1654, tjänstgjorde som
kommissarie vid utskrifningarna till polska kriget
1655, blef 1658 landshöfding i Jönköpings län
och afled den 3 maj 1663.

Gift 1: 1622 med
Elisabet Boch och 2: 1642 med Maria von
Linnestau.


Printzensköld, Carl, ämbetsman, politiker.
Född d. 1 mars 1796 på Hellby i
Värmlands län.

Carl Printzensköld

Föräldrar: majoren
Axel Johan Printzensköld
och Eva Magdalena Qveckfelt.

Student i Uppsala 1810, aflade
P. därstädes kansliexamen 1816
och hofrättsexamen 1817. Efter
att ha passerat igenom de lägre
graderna vid åtskilliga ämbetsverk, utnämndes P.
1829 till protokollssekreterare i k. m:ts kansli och
blef 1834 vice advokatfiskal i kammarrätten samt
1835 ordinarie innehafvare af dylik tjänst. I denna
egenskap handlade han med stor berömmelse
åtskilliga ärenden, bl. a. ett på sin tid ryktbart
tullbalansmål.

Tillika ägnade sig P. med stort
nit och intresse åt förhandlingarna å riddarhuset,
bland hvars konservativa fraktion han var en af
dem, som mest gingo i elden för sina åsikter.
På Carl XIV Johans sista tid var ett dylikt
uppträdande allt annat än ägnadt att hämma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>