- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:307

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Pufendorf, Samuel von - 1. Puke, Johan - 2. Puke, Johan - Pyk, Louise

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

häfdateckningen. På uppdrag af Carl XI att
sammanskrifva hans fader Carl X:s historia,
författade han först Commentariorum de rebus
suecicis Libri XXVI
1686, som afhandla Sveriges
öden från 1630 till 1654, hvarefter han på
trenne år fullbordade Carl Gustafs historia, hvilken
under titel: De rebus a Carolo Gustavo
rege gestis commentarii Libri VII
utkom i
Nürnberg 1696. 1682 blef P. drottningens handsekreterare
och adlades 1684, hvarpå han 1687
erhöll tillåtelse att begifva sig till Berlin, dit
han blifvit inbjuden för att sammanskrifva Fredrik
Vilhelms (den store kurfursten) historia. Han
erhöll preussiskt adelskap, romersk riksfriherrevärdighet
samt stora löneförmåner. Han fortfor
likväl framgent att stå i vänskapligt förhållande
till Sverige och Carl XI, af hvilken han till och
med upphöjdes i friherrlig värdighet 1694, då
han afslutat Carl Gustafs historia och besökte
Sverige. Han afled i Berlin den 26 okt. 1694.
»Hvad Grotius, ledd af blott känsla och snille,
hade i allmänna ordalag framkastat, blef af P.
fotadt på vetenskapliga grunder samt ordnadt
och genomfördt i alla sina delar och följder.»
I detta hänseende har han utöfvat ett oerhördt
inflytande och kan anses som grundläggare af
den nyare tidens praktiska filosofi. Såsom häfdatecknare
utmärker han sig för pålitlighet, oväld
och sanningskärlek samt för en enkel och objektiv
framställning, men har lika litet som sina
föregångare förstått att behärska och samarbeta
materialet.

I en af sina skrifter omtalar han
sig själf som gift, men nämner ej med hvilken.


1. Puke, Johan, revolutionsman. Född 1726
å Gotland.

P., öfver hvars härkomst och barndom
hvilar ett visst dunkel, anställdes 16-årig i
krigstjänst och finnes i artilleriets rullor redan
1744 upptagen som sergeant. Under senare hälften
af 1740-talet begaf han sig i holländsk krigstjänst
och fann i grefve J. L. Hård (se I: 631),
som då var öfverste i holländsk tjänst, en välvillig
gynnare, med hvars förord han avancerade
till kapten. Hemkommen i medlet af 1750-talet,
fick han stå kvar å sin gamla plats som underofficer,
hvilket hos honom framfödde en sinnets
bitterhet, som gjorde honom villig att genom
politiska förändringar befordra sin egen fortkomst.
Sedan P. först 1756 på Hårds rekommendation
afsändts till Berlin, öfverförande drottning
Lovisa Ulrikas juveler för att genom pantsättning
skaffa medel till den påtänkta statshvälfningen,
gjordes han på försommaren af Hård
underkunnig om den detaljerade skriftliga planen
för revolutionen. Pukes inflytande beräknades
särskildt för bearbetandet af stämningen
inom artilleriet, och på Hårds uppmaning begaf
han sig till grefve Erik Brahes egendom Rydboholm,
där ammunition tillverkades till det
stundande upploppet. Hans speciella roll skulle
bestå i att bemäktiga sig artillerigården, dit de
sammansvurne hoppades, att konungen själf strax
skulle komma och öfvertaga befälet. För sitt
välförhållande skulle P. sedan befordras till kapten
med kompani vid regementet. Han var dock
nog oförsiktig att förtro sig till bl. a. löparen
och källarmästaren Angel, genom hvars lösmynthet
sammansvärjningen röjdes och P. jämte andra
arresterades. Enligt en obestyrkt berättelse skall
han ha lofvat sin välgörare Hård att uthärda
tortyren i Rosenkammaren, tills denne hunnit
fly. Huru som helst, utstod han de svåraste
plågor, under hvilka han väl bekände kulstöpningen
å Rydboholm men intet för Hård det
minsta graverande. »Själfva djäfvulen skulle
icke kunna förmå honom att beljuga sin välgörare»,
angifver han sig i biljett till Hård ha yttrat
under tortyren, och under tiden hade denne hunnit
fly ur riket. Af riksens ständers kommission
dömdes P. förlustig lif, ära och gods samt gick
med manligt mod sin halshuggning till mötes
d. 23 juli 1756 å Riddarholmen.

P. var ej gift men hade med Maria Regina Branting sonen


2. Puke, Johan, sjömilitär, statsråd. Född i
Karlskrona d. 27 febr. 1751;

Vid elfva års ålder begynte
P. göra längre och kortare
resor på handelsfartyg och hade
redan förvärfvat sig en
icke obetydlig praktisk skicklighet,
när han aflade examen
i sjöartillerivetenskap i Karlskrona
1770. Med vederbörandes tillåtelse ingick
han därefter i främmande nationers sjötjänst,
först i holländska och engelska flottan
och, sedan han 1777 blifvit befordrad till löjtnant,
i franska marinen, under hvars flagg han
bevistade åtskilliga drabbningar mot sina förra
lärmästare engelsmännen. Återkommen såsom
fransk skeppslöjtnant, utnämndes han 1783 till
kapten vid svenska amiralitetet, blef major 1785
och befordrades 1788 till öfverstlöjtnant. Med
synnerlig utmärkelse deltog han med linjefregatten
Freja i sjöslaget vid Hogland och ledde
såsom öfverstlöjtnant och chef på örlogsskeppet
Dristigheten en del af svenska flottan i träffningen
vid Öland, äfvensom vid reträtten ur Viborgska
viken. P. utnämndes 1793 till öfverste,
1794 till kontreamiral, 1797 till kommendant
och chef för sjöartilleridepartementet och svensk
adelsman, 1801 till högste befälhafvare vid örlogsflottan,
1802 till vice amiral. 1808 blef
han amiral, 1809 öfveramiral och friherre, samt
slutligen tid efter annan: en af rikets herrar,
generalamiral, statsråd och serafimerriddare samt
grefve 1814.

P. erhöll i juli 1809 öfverbefälet
öfver expeditionen till Norrbotten, som
slutade med slaget vid Ratan, erhöll 1812 öfverstyrelsen
vid embarkeringsförberedelserna i de
särskilda hamnarna och förordnades 1813 att å
rikets västra kust ombesörja sjöförsvaret samt leda
flottans expeditioner, som äfven skedde följande
året mot Norge. Han tog 1815 afsked från statsrådsämbetet.

Död i Karlskrona d. 21 april 1816.

Gift 1793 med Kristina Charlotta Gjertta.


Pyk, Louise, sångerska. Född å
Kulla vid Helsingborg d. 20 mars
1847. Föräldrar: sjökaptenen
Nils Pyk och Betty Nordell.

Efter studier vid konservatoriet i
Stockholm, för F. Arlberg,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:34:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0307.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free