Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Raab - 1. Raab, Carl - 2. Raab, Axel Arvid - 3. Raab, Adam Christian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ätterna med detta namn, genom sonen Carl R.
– se nedan R. 1 – som naturaliserades härstädes
1719 och introducerades å riddarhuset s. å.
Dennes ätt utgick på svärdsidan 1871 med djurmålaren
Carl Axel R. Den ännu blomstrande
friherrliga ätten R. – se nedan R. 3 och 4 –
härstammar från den förenämnda Carls brorson,
Adam Johan, f. 1703, d. såsom landshöfding i
Kronobergs län 1776, känd såsom utgifvare af
»Register och summariskt innehåll af alla k.
resolutioner etc. från 1737 till 1746. Naturaliserad
såsom svensk adelsman 1746, upphöjdes
han 1771 i friherrligt stånd.
1. Raab, Carl, sjöhjälte. Född i Stockholm
d. 14 juni 1659. Föräldrar: löjtnanten Axel Raab
och Françoise de la Moen.
Fadern hade, efter
växlande öden och militära befattningar i åtskilliga
land, aflidit såsom svensk kavallerilöjtnant.
Sonen, som från början ingick i svensk tjänst,
valde sjövapnet och inskrefs såsom frivillig vid
amiralitetet 1674. Sedan danska kriget 1675
utbrutit, deltog han som arklimästare och konstapel
i alla därunder utkämpade sjödrabbningar,
och ingick efter slutad fred i holländsk sjötjänst
1680. Hemkommen, utnämndes han 1686
till underlöjtnant, 1689 till löjtnant och 1697
till kapten, i hvilken grad han förde befälet på
skeppet »Wenden» vid landstigningen på Själland
och under arméns öfverförande till Livland 1700.
Omsider befordrad till kommendör 1710, kommenderade
han s. å. i sjöslaget vid Kjögebugt
skeppet »Wenden» i amiral de Prou’s eskader.
Tre år senare, d. 11 juli 1713, utförde han,
detacherad från vice amiral Lillies flotta, med
endast tre skepp, »Ösel», »Estland» och »Verden»,
ett i hög grad skickligt återtåg ur Finska viken,
undan en rysk flotta af tretton örlogsskepp och
en brigantin, af hvilken han angripits vid Hogland.
Oaktadt han under sin tjänstetid bevistat
elfva sjöslag och såsom befälhafvare alltid ådagalagt
både rådighet som sjöman och skicklighet
som taktiker, erhöll han aldrig flaggmans grad;
däremot blef han upptagen såsom svensk adelsman
på riddarhuset 1719.
Död i Karlskrona d. 1 mars 1724.
Gift 1680 med Ursila Wentzell.
2. Raab, Axel Arvid, militär, Bellmanssångare.
Född på Djurgården d.
22 juni 1793; den föreg. sonsons
sonson. Föräldrar: artillerikaptenen
vid flottan Axel Ulrik Raab
och Anna Johanna Westerlund.
R. blef student i Uppsala 1809
och ämnade först gå den prästerliga
banan samt tjänstgjorde till
och med såsom kanslist i prästeståndet vid 1812
års riksdag, men ändrade kort därefter lefnadsplan
och ingick s. å. som underlöjtnant vid
ingenjörskårens fältmätningsbrigad samt deltog
såsom sådan i norska fälttåget 1814. Hans vidare
befordringar på samma väg inskränkte sig till,
att han 1820 blef löjtnant och 1827 kapten vid
nämnda kår, där hans tjänst ganska mycket togs
i anspråk.
Död ogift i Stockholm d. 20 sept.
1836 och begrafven på nya begrafningsplatsen
utanför Norrtull, där sällskapet Par Bricole 1838
lät öfver hans stoft uppresa en vacker minnesvård.
Också hade han i lifstiden varit deputerad
stormästare för denna orden, i hvars anda han
äfven tillika med några liksinnade 1824 stiftade
Bellmanska sällskapet, i hvilket han var en verksam
ledamot, hvarjämte han sedan 1821 tillhörde
Götiska förbundet.
R:s utomordentliga talang
i att föredraga Bellmanssånger har gjort hans
namn odödligt. Hans röst utmärkte sig ej för
någon så ovanlig skönhet, men ägde en i deklamatoriskt
hänseende förvånande böjlighet, som satte
sångaren i stånd att till förvillande illusion härma
olika instruments klang, djurs läten och till
och med, när föredraget så fordrade, döda naturljud.
Mimikens konst hade han tillägnat sig i
den allra fullkomligaste grad »och hans snille
förlänade åt hans produktioner något demoniskt
öfverväldigande.»
3. Raab, Adam Christian, landthushållare,
politiker. Född på Marielund,
Blekinge d. 13 aug. 1801,
sonson af Johan Adam R. – se
släktöfversikten. – Föräldrar:
landshöfdingen, frih. Claes Jakob
Raab och Anna Beata Ehrenborg.
Fjorton år gammal, skickades
R. till universitetet i Uppsala
och inskrefs samtidigt vid Kalmar regemente,
där han 1816 blef fänrik, 1827 löjtnant och 1838
kapten samt kvarstod såsom sådan till 1845, då
han tog afsked ur krigstjänsten. Under samma
tid hade han inom hofvet 1827 blifvit kammarjunkare
och utnämndes tio år därefter till kammarherre.
Vid moderns frånfälle 1825 öfvertog
han Ryssbylunds egendom, som han, genom nyodlingar
och inköp af andra egendomar, förbättrade
och förstorade, så att han snart var en
af de största godsägarne i Kalmar län och tillika
gällde såsom en förgångsman för orten vida
omkring i fråga om idkande af ett rationellt
landtbruk. I följd häraf valdes han 1835 till
vice ordförande i länets hushållningssällskap,
där han sedermera blef ordförande och en lång
tid utgifvare af dess tidskrift. 1856 sålde han
Ryssbylund och inköpte egendomen Vårby i
Södertörn. Af Landtbruksakademien inkallades
han till ledamot 1845. I riksdagsarbetet deltog
R., hvilken städse i politiken intog en liberal
ståndpunkt, såsom medlem af riddarhuset, 1834–66
samt såsom representant för Kalmar
läns södra landsting i riksdagens Första kammare
från 1867 ända till sin död. Under det
första af dessa skeden var det trenne frågor,
hvilka han företrädesvis ägnade sitt intresse:
representationsfrågan, i afseende hvarå han 1865
varmt förordade det då föreliggande förslaget till
ny riksdagsordning, en förbättrad brännvinslagstiftning
och byggandet af järnvägar, hvarjämte han
i norska frågan häfdade norrmännens själfbestämningsrätt
i sina inre angelägenheter. Under
det senare skedet sysselsatte han sig mest med
den yttre politiken och hvad därmed ägde sammanhang,
såsom en nära sammanslutning mellan
de skandinaviska länderna, ett starkt nationalförsvar
m. m. R. var en ädel och varmhjärtad
man, lifligt intresserad för främjande af allt, hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
