- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:326

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Biography and Genealogy, Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Rehbinder, Bernhard Otto - 4. Rehbinder, Johan Adam - 5. Rehbinder, Robert Henrik - Rehn, Jean Erik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

anförvant i Sverige ville resa till Turin och bli
hans arfvinge. Han begrofs i kyrkan Santo Spirito,
där en präktig mausolé påminner om hans
storhet.

Gift med en fröken Neuburg af tysk adel.


4. Rehbinder, Johan Adam, biografisk och
genealogisk samlare. Född i Gottröra församling
i Uppland d. 29 juni 1733; den föreg. kusins
son. Föräldrar: kaptenen, friherre Carl
Herman Rehbinder
och Sofia Juliana Boije
af Grennäs
.

Student i Uppsala 1745, inträdde
R. 1755 i civilexpeditionen af konungens
kansli, där han 1756 befordrades till kopist, 1757
till kanslist och 1773 till registrator. 1777 erhöll
han fullmakt som sekreterare i kansliet och
1783 lagmans titel. Död ogift i Stockholm d.
28 jan. 1809.

Med förtjänsten att hafva bragt
registratorskontorets handlingar i ordning, har
R. hufvudsakligen väckt uppmärksamhet genom
biografiska och genealogiska samlingsverk, innehållande
åtskilligt värderikt material, hvilket
dock icke blifvit sofradt med önskvärd smak och
urskillning. Bland dessa må nämnas: Matrikel
öfver Svea rikes riddarskap och adel från 1755
till närvarande tid
, 1781, med fortsättningar
1782 och 1794, Biographisk, historisk och genealogisk
beskrifning öfver svenske landtmarskalkar
,
1784 och Biographisk, historisk och genealogisk
beskrifning Öfver svenske riks-canzlerer,
riks-canzliråd, hof- och justiæ-canzlerer jämte
en bifogad kårt canzlihistoria
, 1786.


5. Rehbinder, Robert Henrik, finsk statsman.
Född d. 15 juli 1777 på Viksbergs
säteri i Pomare socken; sonsons
sonsons son till R. 1. Föräldrar:
majoren friherre Reinhold
Johan Rehbinder
och Kristina
Margareta af Palén
.

Student i Åbo 1791, idkade R.
där studier under H. G. Porthans
ledning och blef 1795 auskultant i Åbo
hofrätt. Sedan han 1797 öfverflyttat till Stockholm,
tjänstgjorde han därstädes vid justitierevisionsexpeditionen
till 1805, då han blef adjungerad
ledamot af Åbo hofrätt, hvarefter han
1807 befordrades till assessor därstädes. Följande
året sändes han såsom representant för
Åbo hofrätt i den s. k. finska deputationen till
Petersburg. Här aflämnade han en promemoria
rörande justitieärendenas behandling under de
förändrade förhållandena och lyckades framkalla
ett särskildt kejserligt svar härå. Hans personliga
egenskaper tillvunno honom i sådan grad
Alexander I:s välbehag, att kejsaren sedermera
ständigt inhämtade hans råd vid de reorganisationsarbeten,
som blefvo en följd af Finlands
förening med Ryssland, Han fick för öfrigt rikligt
tillfälle att göra sina åsikter i antydda väg
gällande, i det han 1809 blef adjungerad hos
föredraganden af de finska ärendena i Petersburg
och samma år anställdes såsom tjänstgörande
hos kejsaren i och för de finska regeringsärendena.
Han deltog i utarbetandet af de
kejserliga propositionerna och förklaringarna till
landtdagen i Borgå 1809 och blef ledamot af
den då upprättade kommissionen för finländska
ärendena i Petersburg. Ifrigt arbetande på att
åt Finland, äfven efter dess skilsmässa från det
af honom städse med varm kärlek omfattade
Sverige, i möjligaste måtto bevara det därifrån
ärfda samhällsskicket, ansåg han detta mål i
väsentlig mån främjas genom ett lojalt iakttagande
af förpliktelserna mot den nya härskaren.
Förordnad 1810 till biträde åt prokuratorn
i regeringskonseljen, blef han 1811 hofrättsråd
och utnämndes mot slutet af samma år till statssekreterare
vid kommittén för finska ärenden i
Petersburg. I denna kommitté, hvars ordförande
var G. M. Armfelt, var R. den, hvars arbetskraft
förnämligast togs i anspråk. Finlands
närmaste representant vid tronen blef han, sedan
Armfelt, som 1814 aflidit, fått till efterträdare
K. von Troil, och denne 1818 erhållit
tjänstledighet samt 1821 afsked. Såsom sådan
erhöll han, sedan finska kommittén i Petersburg
1826 blifvit upplöst, 1834 titeln ministerstatssekreterare.
Städse i besittning af Alexander I:s
orubbade förtroende, förmådde han dock icke på
grund af den reaktionära anda, som under dennes
senaste regeringstid vann insteg, utverka finska
ständernas sammankallande. Sedan Alexander
vid sitt frånfälle 1825 efterträdts af sin broder
Nikolaus, förmådde han visserligen denne att
afgifva sin regentförsäkran till Finlands folk,
men han fann dock sitt inflytande efter hand
allt mer förminskadt. Dock lyckades han städse
upprätthålla Finlands författningsenliga ställning,
liksom han ock medverkade till den ekonomiska
förkofran, hvaråt landet hade att glädja sig en
tid framåt. Denna skildras bl. a. i en af honom
afgifven Underdånig berättelse angående storfurstendömet
Finlands tillstånd och förvaltning
ifrån och med 1826 intill närvarande tid (1836)
.
R., som 1826 blef vice kansler för finska universitetet,
upphöjdes s. å. i grefligt stånd. Hedersledamot
af kejserliga Vetenskapsakademien
i Petersburg, blef han heders-filosofie magister vid
Åbo universitets sekularfest 1840. Död i Petersburg
d. 8 mars 1841. För genom subskription insamlade
medel slogs öfver honom 1844 en minnesmedalj.

Gift 1805 med Anna Elisabeth Charlotta Hedenberg.


Rehn, Jean Erik, arkitekt, gravör, konstälskare.
Född d. 18 maj 1717.
Son af Erik Bure och Rebecka
Rehn
(af den gamla stockholmska
borgarsläkten), upptog R.
moderns släktnamn.

Efter idkade militärstudier, därunder
han lade sig särdeles vinn om
teckning, ingick han vid fortifikationen
och befordrades till löjtnant-dessinatör
vid nämnda kår. För att blifva i tillfälle
att lära etsningskonsten eller, såsom det då
hette, »skedvattensgravyren», reste han 1740
med offentligt understöd till Paris och utförde
där under Le Bas’ skickliga ledning åtskilliga
lyckade arbeten i antydda väg, däribland planscherna
öfver Ulrika Eleonoras bisättning och
begrafning efter Hårlemans teckningar. Nämnda
konstnär uppgjorde med honom 1745 ett
kontrakt, enligt hvilket han mot årlig lön

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:05:54 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0326.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free