- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:328

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rehnsköld, Carl Gustaf - Remmer, Johan Erik - Renhorn, Olof Bidenius - Renström, Sven

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och af grefve H. Hamilton författades 1878 en
minnesteckning öfver honom, intagen i akademiens
Handlingar, 53:dje delen 1878.

Gift 1697 med Elisabet Funck.


Remmer, Johan Erik, ämbetsman, författare.
Född i Söderbärkes prästgård, Dalarne, d. 20
januari 1770. Föräldrar: sederm. prosten och
kyrkoherden i Odensvi Johan Remmer och Elisabeth
Tillæus
.

Efter att 1797 hafva i Uppsala
aflagt kansliexamen, ingick R. i Krigsexpeditionen,
där han 1811 avancerade till expeditionssekreterare.
Från antydda befattning afgick han 1833.

Död i Stockholm d. 22 maj 1843.

Det är som skicklig öfversättare af främmande skaldeverk,
R. gjort sig förtjänt af att ihågkommas. I synnerhet
har han riktat vår dramatiska litteratur
med många värdefulla arbeten, såsom: Cæsars
död
af Voltaire, Den högfärdige af Destouches,
Marino Faliero af Delavigne, Tartuffe af Molière
jämte en mängd andra, utmärkta för versens
ledighet och lycklig behandling af språket.
För sina arbeten erhöll han tre gånger pris af
Svenska akademien.

Gift med Charlotte Anoinette Conté-Högberg.


Renhorn, Olof Bidenius, politiker. Född 1706.
Föräldrar: prosten och kyrkoherden
i Brunflo i Jämtland Sven
Bidenius Renhorn
och Brita
Steigman
.

Tidigt beträdande
tjänstemannabanan, var R. redan
1735 tullinspektor i Helsingfors,
där han ett par år senare blef
borgmästare. Vid 1738–39 års
märkliga riksdag representerade R. denna stad
jämte Kungsbacka i borgarståndet och framträdde
genast som en af Hattarnas mest fanatiska
och högröstade partigängare. Som medlem
af sekreta utskottet och mindre sekreta
deputationen, bidrog R. ock kraftigt till sitt
partis seger. Han var ock en af de sekreta utskottets
medlemmar, som på uppdrag utarbetade
det »bihang» till utskottets utlåtande, hvari
regeringen erhöll fullmakt att under vissa omständigheter
anfalla Ryssland. Äfven vid 1740–41
års riksdag, då R. ånyo var medlem af
sekreta utskottet, var han en af krigspolitikens
ifrigaste förespråkare. Under det följande årtiondet
vistades R. till större delen i Stockholm
som kommissarie i riksens ständers kontor men
blef 1747 genom tjänstebyte borgmästare i Arboga.
Vid följande riksdag 1751–52 intog han
åter sin plats i borgarståndet som ombud för
Arboga, Kungsbacka och Alingsås, äfven nu
placerad i sekreta utskottet, liksom vid alla efterföljande
riksdagar, och tog en framträdande del
i kampen mot hofvets sträfvan efter ökad konungamakt.
Än mera trädde han i förgrunden vid
1755–56 års riksdag. Han förordnades nu till
åklagare i den ständernas kommission, som sattes
till rannsakning öfver först de uppträden, som
ägt rum i bondeståndet på anstiftan af hofpartiets
anhängare och sedermera äfven öfver
1756 års upprorsförsök. Han framställde i
kommisionen de strängaste yrkanden och drog
icke i betänkande, att, där full bevisning tröt,
söka framkalla sådan medelst ett system af
spioneri, som hotade att fullständigt ödelägga
privatlifvets fred. Om också lyckligtvis ej hans
nit belönades med villfarande af alla hans yrkanden,
gjorde han sig dock härmed så behaglig
för det härskande partiet, att han tillerkändes
en gratifikation af 24,000 daler silfvermynt
jämte löfte om en bankokommissariesyssla. Vid
1760–62 års riksdag, då han var vice talman i
borgarståndet, trädde han manligt i breschen för
sina partivänner i rådet, Scheffer, Palmstierna,
m. fl. men kunde ej hindra deras fall. I öfrigt
gjorde han sig till målsman för de ofrälse ståndens
vid denna tid uppdykande kraf på likställighet
med adeln genom yrkandet, att alla ämbeten
endast till hälften skulle besättas med
adelsmän. De ofrälse stånden betygade honom
sitt välbehag genom förord till en ledig borgmästaresyssla
i Stockholm, hvilken dock, tack
vare stadens borgarskaps motstånd, gick honom
förbi. I stället erhöll han 1762 den utlofvade
bankokommissariebefattningen, men tog genast
afsked med bibehållande af hela lönen samt
pensionsrätt för enka och barn. Han dog ej
långt därefter i juli 1764 i Stockholm, där han
sina sista lefnadsår vistats.

Under mera ingående
studier af utländska statsinrättningar än
flertalet af sitt stånd, hade R. bildat sig ett abstrakt
frihetsideal af nästan republikansk prägel,
för hvilket han städse var färdig att bryta en
lans.

Gift med Maria Kristina Welamson.


Renström, Sven, kommunalman, donator. Född
3 febr. 1794 på Uggleberg
i Näs socken af Värmland.
Föräldrar: landtbrukaren Anders
Renström
och Lisa Rudberg.

Från sitt femtonde år
måste R. sörja för sig själf och
antogs att börja med till s. k.
»kolskrifvare» hos en brukspatron
Uggla på Svaneholm. Sedermera befordrad till
bruksbokhållare, fick han tidtals för brukets räkning
vistas i Göteborg, där han 1813 antog en
kontoristplats hos grosshandlaren C. F. Wærn,
men redan efter omkring ett års förlopp, 1815,
öppnade han handelsaffärer för egen räkning. Utmärkt
för lika mycken redbarhet och punktlighet
som omtanke, i förening med sällspord skicklighet
och arbetsförmåga, hvartill för öfrigt äfven kommo
gynnsamma konjunkturer, såg han sig i stånd
att ganska snabbt utveckla sin affärsverksamhet.
Sålunda blef hans affär, som väsentligen var anlagd
på järnexport, inom kort en af landets förnämsta
firmor i antydda bransch och inbragte
R. en betydande förmögenhet. Med ökadt anseende
som köpman, begynte han jämväl anlitas
i kommunens värf, där hans klokhet och ordentlighet
lika litet sparades, som i hans enskilda
angelägenheter. Sedan 1828 invald i handelssocieteten,
blef han 1832 en af borgerskapets
äldste, var 1829–39 medlem af fattigvårdsstyrelsen
och kassör i barnhusdirektionen samt
insattes 1842 i drätselstyrelsen, där han utöfvade
ett gagneligt öfverinseende å stadens finanser.
Gifvetvis blef han vid den nya kommunalförfattningens
införande 1863 insatt bland Göteborgs
stadsfullmäktige, i hvilken egenskap han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:34:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0328.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free