Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Retzius, Magnus Gustaf - 6. Retzius, Anna Vilhelmina Hierta - Reutercrantz, Mårten - Reuterdahl, Henrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mångårig styrelseledamot lifligt intresse och har
jämte sin maka kraftigt understödt de stockholmska
arbetsstugorna.
Gift 1876 med Anna Vilhelmina Hierta.
6. Retzius, Anna Vilhelmina Hierta.
Född i Stockholm d. 24 aug. 1841.
Föräldrar: redaktören af Aftonbladet,
sederm. grosshandlaren
Lars Johan Hierta (se I: 494)
och Vilhelmina Fröding.
Efter att hafva erhållit en
synnerligen vårdad uppfostran,
visade dåvarande fröken Hierta
tidigt sig hafva af fadern erhållit i arf intresset
för samhällsnyttig verksamhet. Redan 1864 stiftade
hon en skola, som under namn af »torsdagsskolan»
drog till sig kvinnor ur den tjänande klassen
samt flickor, hvilka afgått ur folkskolan, och
i hvilken skola undervisning lämnades i räkning,
skrifning, historia och geografi, bl. a. af fröken H.
själf, som tillika var skolans föreståndarinna. För
att underlätta afsättningen af konstnärliga slöjdalster
tog hon 1870 initiativet till uppsättningen af
försäljningsaffären »Bikupan». Äfven i fråga om
arbete för upplysning och bildning arftagarinna
af faderns traditioner, tog hon en väsentlig del
i stiftandet af »Stockholms läsesalong» och i åstadkommandet
1876 af Palmgrenska samskolan, som
väsentligt banat väg för samskoleidéens framgång
i Sverige och Finland, samtidigt som densamma
blef en föregångare för sträfvandet att låta boklig
undervisning och slöjd gå hand i hand i skolorna.
Sedan hon 1876 ingått giftermål med
professor Gustaf Retzius (se ofvan), erhöll hon
i denne ett verksamt stöd i sitt intresse för
undervisningsfrågor. Genom dels egna medel,
dels anslag från stiftelsen »Lars Hiertas minne»,
hvars ständiga styrelseledamot hon är, har hon
tagit initiativ till en metallslöjdskola å Kungsholmen,
Hygieniska muséet för Karolinska institutet
i Stockholm, undervisningen i huslig ekonomi
vid högre lärarinneseminariet i Stockholm,
matlagningskursen för utbildande af lärarinnor
vid skolkök m. m. Det var ock på hennes förslag,
fröken Hulda Lundin 1881 utsändes att i
utlandet studera handarbetsundervisningen, hvilken
resa på ett välsignelsebringande sätt resulterade
i ordnandet af den kvinnliga slöjden vid
hufvudstadens folkskolor. Likaledes beviljade
samma stiftelse 1886 på hennes hemställan ett anslag
af 2,000 kr. till upprättande i Stockholm af
»arbetsstugor för barn». Vidare tog hon både
själf i Norge kännedom om dylika anstalter och
åvägabragte samtidigt utredning i ämnet genom
andra personer. Den första arbetsstugan öppnades
ock i Adolf Fredriks församling i Stockholm i jan.
1887. Undervisningen i dessa arbetsstugor, för
hvilka intresset sedermera spridt sig till skilda
delar af vårt land, pågår i allmänhet om aftnarna
och åsyftar företrädesvis: korgmakeri, skomakeri,
väfnad, borstbinderi, nätknytning, spån- och
borstflätning.
Lifligt intresserad för kvinnosaken,
tog fru R. 1873 initiativet till »Föreningen
för gift kvinnas äganderätt», hvars styrelseledamot
hon var under en följd af år. Hon är ock
ordförande i »Svenska kvinnornas nationalförbund»
och har bevistat en mängd utländska
kvinnokongresser, ofta tagande en framskjuten
del i förhandlingarna. Tillika med sin syster,
fröken Hedvig Hierta, har hon till Karolinska institutet
skänkt en stipendiifond å 10,000 kr. för
kvinnor, som ägna sig åt medicinska studier.
Sannolikt var det ej minst hennes intresse, som
1884 förmådde Lars Johan Hiertas arfvingar att
genom köp återbringa majoriteten af Aftonbladets
aktier å den frisinnade sidan och till 1887
tog hon vid sin mans sida äfven del i redaktionen.
Den mångsidiga och gagnande verksamhet,
fru R. utöfvat å skilda områden, förtjänar icke
minst erkännande ur den synpunkten, att ekonomiskt
understöd och eget arbete städse gått hand
i hand.
Reutercrantz, Mårten, Carl XI:s lärare och vän.
Född i början af 1630-talet. Föräldrar:
hofstallmästaren vid Ulfvesunds och Strömsholms
stallstat Esbjörn Mårtensson – adlad 1649 under
namnet Reutercrantz – och Emerentia Svahn.
Anstäld som lärare i ridning för den unge Carl
XI, förvärfvade R, sig konungens synnerliga ynnest,
och sedan denne blifvit myndig följde ock
befordringarna tätt på hvarandra. Hofstallmästare
1672, utnämndes han 1677 till häradshöfding i
Tjust och Tuna län i Småland och s. å. till landshöfding
öfver Nerke och Värmland. Följande
år förenades äfven härmed den ofvannämnda
häradshöfdingsposten.
Den afvoghet mot högadeln,
Carl XI tidigt insöp, tillskrefs bl. a. R:s
inflytande, och han erhöll 1671 af rådet en
skarp varning för en del af honom tillstådda
yttranden, i hvilka han rådt konungen att själf
göra sig myndig och sammankalla riksdag. Vid
1675 års riksdag framträdde han ock som en af
ledarne för den mot högadeln fientliga tredje
klassen å riddarhuset. Än större roll spelade
han som sådan vid 1680 års stormiga händelser.
Bland lågadeln var han den, som mest villigt
ställde sig till förfogande för Carl XI:s maktutvidgningsplaner
samt häftigast tog till orda
för reduktionen och förmyndareräfsten. Af
konungen insatt i sekreta utskottet, förstod han
förträffligt att underhålla den splittring mellan
hög- och lågadeln, som beredde konungen seger,
bl. a. genom framhållande af dennes löfte, att
innehafvare af smärre förläningar skulle vara
befriade från reduktion. Innan riksdagens afslutande
afled R. hastigt i Stockholm d. 15 nov.
1680, och ett af danske ministern Juel till sin
regering återgifvet rykte pekade på förgift.
Gift 1671 med Vendela Hammarskjöld. Ätten
utslocknade 1753 med R:s son.
Reuterdahl, Henrik, ärkebiskop, teologisk författare,
historieforskare. Född
d. 10 sept. 1795 i Malmö, där
fadren var hårfrisör.
Tidigt föräldralös, framlefde R. sina
ynglingaår i ytterst torftiga omständigheter,
men »Gud och goda
människor kommo till hjälp»,
säger han i sin själfbiografi.
Sedan han 1811 blifvit student i Lund, blefvo
utsikterna likväl ljusare, ehuru han med ansträngdt
arbete måste bereda sig möjlighet till
egen fortkomst. Efter att 1817 erhållit den
filosofiska lagerkransen, kallades han s. å. till
docent vid teologiska seminarium och blef 1824
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
