Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reutersköld, Alexander Fabian Zephanias - Reuterswärd, Patrik Oscar - Rhyzelius, Anders Olofsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till andra makter hade att antaga en neutral
eller i nödfall en defensiv ställning, blef en af
hans viktigaste åtgärder att afböja alla förslag
om Sveriges uppträdande vid Danmarks sida i
striden mot Preussen och Österrike, hvarjämte
han med den kännedom, han under en mångårig
vistelse i landsorterna förvärfvat sig om den
indelta armén, städse yrkade på, att denna måtte
bibehållas såsom en pålitlig stam för beväringsmanskapet
såsom reserv, dock med bådas utbildning
i den riktning, nutidens stridssätt kräfver.
Varm vän och befordrare af skarpskytteväsendet,
ville han hafva detta utveckladt till ortförsvar.
Med ifver och värme, om än stundom i ett väl
kärft och mindre hofmannamässigt språk, bekämpade
han på riddarhuset motståndarna till denna
sin älsklingsidé. Emellertid hade han under
sin ministertid den tillfredsställelsen att se skarpskyttekårens
styrka uppgå till närmare 50,000
man. Då år 1867 förslag framkastades, som
ingrepo i den indelta arméns bestånd, begärde R.
sitt entledigande från statsråds- och departementschefsämbetena,
samt befordrades den 5
juli s. å. till generallöjtnant och generalbefälhafvare
i 2:a militärdistriktet. Här verkade
han till 1872, då han efter femtio års militärtjänst
sökte och erhöll sitt afsked. Ledam. af
Krigsvet. akad. 1860. Död i Stockholm d. 26 dec. 1891.
Gift 1833 med Anna Charlotta Schenström.
Hans sonson Carl Ludvig
August Axel, född d. 12 jan. 1870, son af öfversten
Axel Magnus Otto Reuterskiöld och
grefvinnan Charlotte Amalia Gustava Matilda
Wrangel, blef student i Uppsala 1888 och 1893
fil. doktor samt docent i statskunskap. Han ägnade
sig därefter åt juridiska studier och aflade jur.
kandidatexamen 1897, hvarefter han s. å. blef
docent i statsrätt och folkrätt vid Uppsala universitet.
1901 e. o. professor därstädes i romersk
rätt, juridisk encyklopedi och internationell privaträtt
har R., som utgifvit åtskilliga afhandlingar
inom sitt fack, mest gjort sig känd med märket
Rld i Göteb. Aftonblad m. fl. tidningar signerade
artiklar i skarpt utpräglad konservativ riktning.
Gift 1895 med Gerda Sofia Kristina Odenius.
</b>Reuterswärd, Patrik Oscar,</b> bruksidkare, politiker.
Född på Ribbingshof i
Östergötland d. 22 nov. 1820. Föräldrar:
öfverstelöjtnanten Fredrik
Anders Reuterswärd och
Hebbla Carolina Ridderborg.
Underlöjtnant vid Första lifgrenadjärregementet
1839, lämnade
R. 1855 den militära banan
med kaptens afsked för att ägna sig åt vården
af de vidtomfattande bruksegendomar i Västmanland,
i hvilka han var intressent. Han har
som sådan stått i spetsen för sjö- och myraftappningar
samt vägbyggnader, bildat Porla
brunnsaktiebolag m. m.
Redan 1844 började
R. sin politiska bana å riddarhuset, i hvars förhandlingar
han deltog under alla efterföljande
ståndsriksdagar, från och med 1856–58 års riksdag
placerad i bevillningsutskottet. Efter den med hans
understöd genomdrifna representationsförändringen,
tillhörde han Första kammaren under den
långa tiden 1867–99, till och med 1875 representerande
Kopparbergs och därefter Västmanlands län.
Ledamot af bankoutskottet 1867, af
bevillningsutskottet 1878–83 och 1886–91 samt
af konstitutionsutskottet 1884–85, hade dock ej
R. spelat någon mera betydande roll, förrän han
i medio af 1880-talet framträdde som en af den
framstormande protektionismens mest öfvertygade
banerförare. Hans långa riksdagsmannaverksamhet
och framskjutna sociala ställning förde honom nu
i meningsfrändernas led till en position, hvilken
knappast rättfärdigades af hans intellektuella egenskaper.
Under det decennium, som närmast följde
1887 års tullstrid, torde han nämligen kunna
betecknas som åtminstone den utåt framträdande
ledaren för Första kammarens majoritet, hvilken
med till fanatism gränsande tilltro till protektionismens
välsignelser förenade afgjord obenägenhet
mot rubbningar i den politiska och kommunala
rösträtten och mot tillmötesgående af
norska önskningsmål i den unionella frågan men
däremot varmt nitälskade för ett stärkt försvar.
Han hedrades ock med plats i talmanskonferensen
vid alla riksdagar från 1892 års urtima
till och med 1899 samt i 1895 års hemliga utskott.
Ledamot af Västmanlands läns landsting
1866–96, var R. 1872–73 dess vice ordf. och
1874–96 dess ordf. Ledamot af kommittén för
utredning af frågan om väghållningsbesvärets
utgörande å landet 1876 och under flera år ordf.
i Västmanlands läns hushållningssällskap, blef R.
1881 ledamot af Landtbruksakademien. 1878
erhöll han hofmarskalks titel.
Gift 1: 1852
med Augusta Jacobina Holmqvist, 2: 1856 med
Anastasia Charlotta Therésia Rouget de S:t Hermine.
Rhyzelius, Anders Olofsson, biskop, krönikeförfattare.
Född i Ods prästgård
i Västergötland d. 4 okt.
1677. Föräldrar: kyrkoherden
Olof Andersson Rhyzelius och
Sigrid Andersdotter Odhelius.
Sedan R. 1707 vunnit magistergraden
i Uppsala, föreslogs
han till filosofie professor i Pernau
och kallades 1711 till teologie professor i
Åbo. Men emedan ryssarnas infall i Finland
vid samma tid hindrade hans ditflyttning, förordnades
han af ärkebiskop Spegel till underkyrkoherde
(vice pastor) vid Storkyrkoförsamlingen
i Stockholm, hvarjämte han erhöll fullmakt
som teologie adjunkt i Uppsala 1712. Han
kallades emellertid redan året därefter af Carl
XII till hof- och drabantpredikant, i hvilken
egenskap han först tjänstgjorde vid hofvet i Stockholm
och efter Carls hemkomst hos honom i
fält. År 1717 utnämndes han till konungens
konfessionarius och præses i hoffältkonsistorium
och följde honom sedermera på fälttåget i Norge
till den 30 november 1718. Efter ett par års
tjänstgöring vid hofvet i Stockholm, befordrades
han 1720 till domprost i Linköping, blef teologie
doktor 1732 och slutligen 1743 biskop öfver
Linköpings stift.
Död i Linköping den 24 mars 1761.
I Sveriges litteraturhistoria har
R. efterlämnat talrika minnen såsom historisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
