- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:350

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Roberg, Lars - Roberg, Paul Emil Richard

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Daniel Roberg och Ingrid Meinich.

Fadern undervisade
själf sin son i farmaci, och då gossen härvid
ådagalade mer än vanligt snabba fattningsgåfvor,
skickades han 1678 till Uppsala, hvarest han
flitigt afhörde de medicinska föreläsningarna. Förloppet
af hans studiebana var för öfrigt den vanliga.
Sedan han i några år vistats i Uppsala, anträdde
han en resa utomlands, hvarunder han besökte
Tyskland, Frankrike, England och Holland och
promoverades till medicine doktor i Leyden 1689.
I Stockholm, där han nedsatte sig efter hemkomsten,
uppehöll han sig i början med att
föreläsa anatomi, troligen i arkiater Durietz’
medicinska läroanstalt och blef 1696 assessor i
collegium medicum. Året därefter kallades han
till professor i anatomi och praktisk medicin
vid universitetet i Uppsala, en befattning som
han innehade i fyrtiotre år eller till 1740, då
han på egen begäran erhöll tjänstfrihet. Nitisk
i sitt kall, verkade han för läkarebildningens
höjande och utveckling. Genom hans bemödanden
lades under hans ämbetstid grunden till inrättandet
af ett akademiskt sjukhus – förslaget
därom godkändt af konungen 1706, – hvarjämte
han bragte det därhän, att medicine studerande,
utan att behöfva söka legitimation utomlands, promoverades
till medicine doktor i Uppsala. Den
första medicine doktorspromotionen därstädes anställdes
d. 10 maj 1738, då en vid namn Hamnerin,
som sedan blef provincialläkare i Värmland, var
den förste promoverade.

R. var känd såsom god
latinare, filosof samt skicklig tecknare. Oaktadt
sin lärdom, sin praktiska bildning och sitt lärarenit,
uträttade han emellertid i själfva verket föga
till att höja medicinens studium ur det förfall,
hvari det nedsjunkit genom hans företrädares
liknöjdhet. Orsakerna härtill kunna varit flera,
men en ganska viktig var R:s egen personlighet,
snålhet och cyniska väsen, som hindrade
honom att medelbarligen, som sig borde, inverka
på den studerande ungdomen. Träget verkande
äfven med pennan, författade han en mängd
skrifter, bland hvilka må förutom 42 disputationer
nämnas Lijkrevnings tavlor 1718, Characteres
morborum
1729, Grundval til plante-känningen
1730, CLIII aphorismi chemici 1733,
Artis chirurgicæ conspectus brevis 1740, öfversättningar
af Guffers Lille hus-apotheque 1709
och Beynons Barmhertige samaritanen s. å.

Han afled i Uppsala d. 21 maj 1742.

Ogift.


Roberg, Paul Emil Richard, scenisk dekorationsmålare.
Född i Stockholm
d. 3 jan. 1821 och son af bokhållaren
J. P. Roberg.

illustration placeholder
Paul Emil Richard Roberg


Vid tolf års ålder moderlös, upptogs
R. af en änkefru Eggers, i
hvars hus han under sina barnaår
åtnjöt den moderligaste omvårdnad.
Med stor fallenhet för
teckning och målning samt lifligt intresserad för
allt, som rörde teatern, ingick han efter slutade
skolstudier i lära hos en målare Hammar och
kvarstannade i dennes tjänst, tills han förvärfvat
gesällbrefvet. För att stärka sina af en bröstsjukdom
medtagna krafter företog han sommaren
1839 en resa till Småland och Bleking, hvarunder
han fick tillfälle att åt sin förre, då i
Kalmar bosatte, mästare utföra några finare arbeten.
Om hösten s. å. hann han omsider målet
för sina önskningar, att få ägna sig åt dekorationsmåleriet,
i det han antogs till elev hos dekorationsmålaren
vid k. teatern Müller. Här arbetade
han med all flit till 1843, då han erhöll
i uppdrag att utföra några dekorationer att användas
vid öppnandet af den samma år färdiga
Nya (nuv. Dramatiska) teatern, till hvars dekoratör
han sedan antogs. Flera af de dekorationer
han här utförde, såsom till »Slösaren»,
»Chevalier de Maison rouge», »Klostret Castro»,
A. Blanches lustspel m. fl. ådrogo sig konstkännares
lifliga uppmärksamhet och banade i
sinom tid för honom vägen till ateljén vid k.
teatern. Han kvarstannade emellertid vid Nya
teatern till 1850, då ett nytt anfall af hans bröstlidande,
ådraget genom öfveransträngning, gjorde
en vistelse i varmare luftstreck för honom nödvändig.
Med understöd af Nya teatern och
några konstvänner, anträdde han i juli sistnämnda
år en resa till Algeriet, dit han anlände i
augusti, och kvarstannade omkring en månad
samt besökte under hemvägen Rom och Paris,
njutande i fulla drag, hvarhelst tillfälle gafs, af
allt det sköna i natur och konst, som framträdde
för hans konstnärsöga. Särskildt hade han af
teatrarna i Paris mycket att lära för fullkomnandet
af sin konst och drog i riklig måtto däraf
gagn. Det var ock i Paris, han fick mottaga
kallelsen att vara dekoratör och dekorationsmålare
vid K. teatern i Stockholm. Lämnande
den franska hufvudstaden, anträdde han skyndsamt
hemresan öfver Dresden och Berlin samt
återkom till Stockholm pingsttiden 1852. Genast
efter hans återkomst uppdrogs honom af K. teaterns
d. v. direktör, frih. K. Bonde, att måla
dekorationerna till operan »Profeten». Det sätt,
hvarpå han löste denna uppgift, grundlade för
alltid det rykte, han sedan ärorikt försvarade
genom sina arbeten till »Don Juan», Trollflöjten»,
»Friskytten», »Oberon», »Violetta», »Axel
och Valborg» samt en mängd andra sceniska
framställningar. 1850 hade han erhållit Konstakademiens
högsta pris, den kungl. medaljen, och
invaldes fyra år därefter till hennes ledamot.
Det kan i sammanhang härmed nämnas,
att R., utom dekorationsmåleriet, äfven ägnade
sig åt målning i olja, akvarell och gouache. En
allt mer tilltagande sjuklighet lät emellertid hans
beundrare och vänner med oro ana hans snart
förestående bortgång, hvilken likväl allt för plötsligt
inträffade på Drottningholm den 25 febr. 1859.

I ledet bland europeiskt ryktbare dekorationsmålare
intog R. obestridligt en plats
och skulle, om hans lifstid blifvit längre, gjort
de flesta af dem företrädet stridigt. Det var honom
»förbehållet, att med en, sedan Desprez’
dagar icke anad makt fortsätta denne mästares
verk och genom natursanning i form och färg,
i förening med beträdande af en ny väg för
uppställningen af dekorationerna, gifva en lyftning
åt sin konst, som i betydlig mån bidrager
till åskådarens införlifvande med de vidt åtskilda
situationer, hvilka skådespelen framställa.»


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 15:43:11 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0350.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free