Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Rosenhane, Johan Scheringsson - 5. Rosenhane, Schering, d.y. - 1. Rosenheim, Johan von - 2. Rosenheim, Vilhelm Fredrik Joakim von - Rosenius, Carl Olof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
helt andra, undvek jag detta samtal, och efter
min tanke har jag valt bästa utvägen, och den
gode Guden har bistått mig».
Gift 1: 1677
med friherrinnan Kristina Wrangel, 2: 1687
med friherrinnan Märta Sparre, 3: 1701 med
grefvinnan Eleonora Lillie, 4: 1706 med grefvinnan
Eleonora Oxenstierna, dotter af kanslipresidenten
Bengt Oxenstierna.
5. Rosenhane, Schering d. y., ämbetsman,
historisk författare. Född på
Torp i Södermanland d. 6 jan.
1754; den föregåendes brorsons
sonson. Föräldrar: kammarherren
friherre Fredrik Bengt Rosenhane
och grefvinnan Eva Sofia Stenbock.
R:s offentliga bana
tog sin början 1772, då han, efter
i Uppsala aflagda examina, antogs till e. o. kanslist
i Kanslikollegium. Sju år därefter utnämndes
han till andre sekreterare i Presidents-kontoret
(det n. v. Kabinettet för utrikes brefväxlingen)
och befordrades därstädes till förste sekreterare
och byråchef 1786. Såsom sådan hade han ej
blott att föredraga utrikesärenden utan äfven en
mängd andra, hvilka Gustaf III ansåg böra hemlighållas
och därför uppdrog åt honom. 1792
utnämndes han till kansliråd, hvilket ämbete han
bibehöll, äfven sedan han 1800 tagit afsked från
kabinettssekreterar-tjänsten. Efter Kanslikollegiets
upplösning 1801 blef han ledamot af Kanslerskollegiet.
Sedan efter revolutionen 1809 kanslistyrelsen
upprättats, blef han däraf ledamot med
fullmakt såsom statssekreterare. 1812 förordnades
han att öfvertaga öfverpostdirektörsämbetet,
men afled på Torp redan den 6 nov. s. å.
Ledam. af Vet. akad., Vitterh. hist. och ant.
akad. De lediga stunder, R. kunde undandraga
en trägen tjänstebefattning i statens värf, använde
han till förökande och ordnande af de betydliga
historiska samlingar, han redan i ungdomen
påbegynt, hvarjämte han utvecklade en ganska
betydande verksamhet som historisk författare.
Bland hans många skrifter förtjäna företrädesvis
nämnas: Svea Rikes konungalängd 1789, Afhandling
om Svea Rikes råd, dess upphof, ämbete,
tidhvarf och öden (i C. H:son Ugglas rådslängd
1791), Afhandling om de fem höga riksämbeten
uti Sverige, ny upplaga 1799, Utkast
till Kon. Adolf Fredriks och dess gemåls
lefvernesbeskrifning, i anledning af de öfver
dem slagna skådepenningar 1789, Afhandling om
Rikets jarlar 1791, en mängd minnesteckningar,
tal och afhandlingar i Vetenskaps- och
Vitterhetsakademiernas handlingar m. m.
Ogift.
1. Rosenheim, Johan von, militär, konstvän.
Född i Stockholm den 4 aug. 1725. Föräldrar:
assessorn i Svea hofrätt Olof Olofsson Rozelius
och Katarina Margareta von Krafft.
R. ingick 1744 vid fortifikationen, men sina militära
meriter samlade han såsom officer i fransk, holländsk
och hessisk tjänst, i hvilken sistnämnda han
1750 steg till majors grad. Vid sin återkomst
till Sverige adlades han 1758 och befordrades
två år därefter till regementskvartermästare vid
Dalregementet. På krigarbanan fortgick han
sedermera till stabskapten vid Liewens regemente
1761, blef 1768 öfverstlöjtnant i holländsk tjänst,
1770 i svenska armén och 1775 vid Jämtlands
regemente med öfverstes afsked 1781, hvarjämte
han någon tid var kommendant på Gustafssvärd
(Sveaborg) 1774 och vice landshöfding i Västernorrlands
län 1776. I ungdomen hade R., som
från morfadern, hofintendenten D. von Krafft,
ärft konstnärliga anlag, njutit undervisning i
målarkonsten af den berömde pastellmålaren
Gustaf Lundberg. Ehuru han aldrig gjorde anspråk
på att anses för annat än konstälskare,
bragte han sin konstutöfning till en ganska aktningsvärd
höjd, hvarom samtiden lämnade honom
ett erkännande genom hans inväljande till hedersledamot
af Målare- och bildhuggareakademien.
R. afled i Stockholm d. 16 april 1803.
Gift 1754 med Clasina de Graff från Haag.
2. Rosenheim, Vilhelm Fredrik Joakim von,
vitterhetsidkare. Född under faderns vistelse i
holländsk krigstjänst i staden Tournay i Flandern
d. 31 mars 1755; den föregåendes son.
Anställd 1775 såsom page i Gustaf III:s
hof, inskrefs R. året därefter såsom e. o.
kanslist i Utrikesexpeditionen, utnämndes 1785
till hofjunkare och förordnades s. å. till
legationssekreterare vid engelska hofvet men
lämnade sistnämnda befattning 1786 i anseende
till något missförstånd mellan honom och svenske
ministern. Efter sin återkomst till Sverige
erhöll han 1788 en lifstidspension på Gustaf
III:s enskilda aflöningslista och sysselsatte sig
sedan mest med historiska forskningar och litteratur.
Hans tragedier Frode 1789 och Drottning
Öda 1816 vittna om stor förmåga i formens behandling
men tillika, att författaren vid deras
sammanskrifvande uteslutande haft franska mönster
för ögonen. Han har äfven författat flera
smärre poem, införda i samtida tidskrifter,
gjort öfversättningar för teatern m. m. Död i Åbo
d. 18 mars 1822.
Gift 1: 1785 med Henrietta
Schmidt, 2: 1795 med Anna Terserus.
Rosenius, Carl Olof, väckelsepredikant. Född
i Nysätra församling af Västerbotten
den 3 febr. 1816. Föräldrar:
d. v. adjunkten, sedermera
komministern i Burträsk,
Anders Rosenius och Sara Margareta
Norenius.
Sedan R. genomgått Lule och Pite skolor
samt Hernösands gymnasium, anlände
han 1838 till Uppsala, i afsikt att blifva präst.
Men en öfverhandtagande sjuklighet tvang honom
att afbryta studierna och antaga en informatorsplats
i Uppland. Vintern 1839–40 uppehöll han sig
i Stockholm, där han lärde känna den af Samuel
Owen inkallade metodistpredikanten Georg Scott.
Under de häftiga inre strider, för hvilka R. vid
denna tid var ett rof, och dem han skildrat i
en liten broschyr Om de hemska tviflen på allt
heligt, sökte han upplysning och tröst hos Scott,
blef under hans ledning lugn och fast i sin tro
samt, utan att eftergifva något af de lutherska
dogmerna, dennes medhjälpare och efterföljare.
Efter att 1841 ha blifvit antagen till sekreterare
i den biträdesförening för missionsverkets befrämjande,
som då stiftades i Stockholm, gjorde han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
