- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:384

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rudberg, Fredrik - Rudeen och Rosenschöld - 1. Rudeen, Thorsten - 2. Rudenschöld, Carl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

uteslutande ägna sig åt fysikens studium. Af lyckan
försatt i en oberoende ställning, företog han på egen
bekostnad 1824 en resa genom Danmark och Tyskland till
Paris, där han uppehöll sig halftannat år och gjorde
bekantskap med flera den tidens utmärktaste lärde –
Arago, Biot, Fresnel o. a. Efter hemkomsten blef han
1827 ledamot af Vet.-akad. och året därefter framför
äldre medsökande utnämnd till professor i fysik
vid Uppsala universitet. Föröfrigt var han ledamot
af Krigsvetenskapsakad., Vetenskapssocieteten i
Uppsala och Polytekniska societeten i München.

Död i Uppsala vid endast trettionio års ålder den 14 juni
1839.

Själf genomträngd af rastlös forskningsifver,
lifvade han andra till kärlek för sin vetenskap och
var, vid sina föreläsningar i experimentalfysiken,
alltid omgifven af ett stort antal intresserade
åhörare. Sina vetenskapliga upptäckter har han
meddelat dels i Vetenskapsakademiens handlingar,
utgörande ett 30-tal och berörande olika delar af
fysiken, särskildt värmeläran och optiken, och dels i
Poggendorfs Annalen der Physik und Chemie. »Om också
hans namn icke är fäst vid någon verkligt epokgörande
upptäckt, har han dock genom sina undersökningar på
mer än en punkt bidragit till fysikens utveckling.»

Ogift.


Rudeen och Rudenschöld. Äldste kände stamfader,
Torsten, var bonde å hemmanet Rud i Lysviks socken
i Värmland. Hans son kallade sig Rudenius och dennes
son, biskopen Thorsten Rudeens – se R. 1. – hustru och
barn adlades 1719 med namnet Rudenschiöld. Sonen Carl
– se R. 2 – erhöll 1774 friherrlig och 1770 greflig
värdighet, men tog ej introduktion å riddarhuset
för den senare värdigheten. Ättens medlemmar skrifva
sig Rudenschöld.


1. Rudeen, Thorsten, biskop, vitterhetsidkare. Född
d. 9 mars 1661 i Lysviks socken af Värmland. Föräldrar:
kaplanen därstädes Haquin Thorstensson Rudenius och
Kristina Falk.

R. studerade från 1670 i Karlstad
och ifrån 1678 i Uppsala, där han blef fil.
magister 1691. Två månader efter
promotionen utnämndes han till professor i Åbo samt
erhöll 1699 Pemars prebendepastorat, hvilket han
1701 utbytte mot Pikis. Han befordrades sedermera
till teologie professor vid nyssnämnda universitet
1706 samt till domprost och kyrkoherde vid svenska
församlingen i Åbo s. å., förordnades 1708 till
superintendent i Karlstad och utnämndes 1716 till
biskop i Linköping. Vid teologie doktorspromotionen
i Uppsala 1719, med anledning af drottning
Ulrika Eleonoras kröning, innehade han första
hedersrummet, besvarade å de promoverades vägnar
doktorsfrågan, samt erhöll s. å. adelskap för hustru
och barn. Prästeståndets talman vid riksdagarna
1723 och 1726.

Död i Linköping d. 9 sept. 1729.

»Genom sin gudsfruktan, sitt flärdfria väsen, sitt
ostraffliga lefverne och sitt ämbetsnit gjorde han
sig älskad i lifvet och saknad efter döden.» Svenska
litteraturhistorien bevarar hans namn såsom författare
till Finska Helikons underdåniga
Fägnesånger öfver Konung Carl XI:s och
Kon. Carl XII:s infallna födelsedagar
1704 samt
några erotiska dikter, hvilka sistnämnda täfla med
det bättre, som samtidens skaldekonst frambragte.

Gift 1: 1692 med Anna Brunell, 2: 1696 med Magdalena
Wallvik
, hvilken jämte barnen upphöjdes i adligt
stånd med namnet Rudenschöld.


2. Rudenschöld, Carl, riksråd, vitterhetsidkare. Född
i Åbo d. 12 okt. 1698; den föregåendes son i andra
giftet. I Uppsala, dit R. skickades 1713, idkade han
under inseende af domprosten O. Celsius sina studier
till 1719. Tre år därefter, 1722, fick han åtfölja
fadern till riksdagen i Stockholm och begynna
sin bana såsom ämbetsman, i det han ingick i
Kansliet såsom e. o. kanslijunkare. Redan s. å. hade
han den lyckan att få följa riksrådet, grefve
T. G. Bielke, på dennes beskickning till Wien,
hvarefter han snart fick åtskilliga diplomatiska
uppdrag att utföra på egen hand. Hemkommen 1727,
sändes han 1729 med generallöjtnanten Zülich såsom
kommissionssekretare vid dennes ambassad till Polen,
vid hvars hof han 1733–34 var anställd såsom
Sveriges chargé d’affaires. Utnämnd sistnämnda år
till minister i Konstantinopel, afsade han sig
denna plats. Vid den viktiga 1738 års riksdag var
han medlem ej blott af sekreta utskottet utan äfven
af mindre sekreta deputationen. Förordnad året
därefter till svensk minister i Berlin, upphöjdes
han 1747 till friherre. Hans ställning vid preussiska
hofvet förändrades 1741 till den af envoyé, och han
kom där i ett synnerligt förtroligt förhållande
till den kort förut på tronen uppstigne Fredrik
II. Till denne fick ock R. 1744 framföra den svenska
tronföljaren Adolf Fredriks frieri till hans syster
Lovisa Ulrika. Utnämnd 1747 till statssekreterare vid
utrikesexpeditionen, blef R. 1756 hofkansler och två
år senare president i Kommersekollegium. Vid 1761 års
riksdag inkallades han af Hattarna i rådet men måste
redan 1765, då Mössorna vunnit öfvertaget, afkläda
sig rådspurpurn. Hans kungliga gynnare Fredrik II
skyndade vid underrättelsen härom att erbjuda honom
bostad i Sanssouci och ett passande underhåll, men
med uttryckande af sin tacksamhet afböjde R. det
frikostiga anbudet. Däremot mottog han af Frankrike
en årlig pension af 15,000 livres och erhöll 1768
rådspension. Han invaldes vid partiförändringen
1769 ånyo bland rådsherrarna och upphöjdes 1770
till grefve, en värdighet, hvilken dock hvarken
han eller hans efterkommande genom introduktion
togo i anspråk. Då Gustaf III uppstigit på tronen,
öfvertog R. 1771 efter honom kansleriatet öfver
Uppsala universitet, afgick för andra gången ur rådet
1772 och afled i Stockholm d. 10 juni 1783.

R. var därjämte en af de första ledam. i Lovisa Ulrikas
Vitterhets-akad.; ledam. af Vet.-akad.; Musik.
akad; Vetensk.-societ. i Uppsala m. m. Af sin samtid
skattades R. högt såsom vitter författare. Han
har likväl blott efterlämnat några mindre poem (i
Sahlstedts samling) samt i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:25:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbh/b0384.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free