Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rudolphi, Israel Asmund - Rugman, Jöns - 1. Rundbäck, Abraham - 2. Rundbäck, Jöns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sive vermisem intestinolium historia naturalis</i>,
1808–10, är märkligt såsom grundläggande för den
nyare läran om inälfsdjuren, åt hvilken han äfven
ägnat den 1819 utkomna liksom det föregående arbetet,
med illustrationer försedda afhandlingen Entozoorum
synopsis. Af betydenhet är äfven hans Anatomie der
Pflanzen 1807 och Grundriss der Physiologie, 3 bd,
1821–28, det sistnämnda innehållande en sammanfattning
och skildring af det material, den fysiologiska
forskningen dittills åvägabragt.
Rugman, Jöns, häfdaforskare. Född d. 1 jan. 1636
på gården Rugstadr i Holums socken på Island,
där fadern, Jón Gudmundi, var präst. Han besökte
skolan i Holum men blef därifrån relegerad.
År 1658, under kriget mellan Danmark och Sverige,
hade R. begifvit sig på ett handelsfartyg från Island
för att fortsätta sina studier i Köpenhamn. Fartyget
uppsnappades af svenskarna och fördes som pris till
Göteborg, hvarest mäcenaten Per Brahe händelsevis
befann sig. Denna obetydliga omständighet blef af
icke oväsentlig vikt för svenska litteraturen och
historien. Den fångne isländaren vanns af Brahe för
det land, han så oförtänkt kommit att beträda. Han
sattes i skolan å Visingsö och idkade därefter
studier i Uppsala, där han varmt omhuldades af
Verelius och erhöll ett anslag för att gå honom till
handa. På Brahes och förmyndareregeringens förslag
besökte R. efter krigets slut 1660 sin fäderneö,
för att samla isländska handskrifter. Anställd 1667
såsom adjunkt och translator vid det nyinrättade
Antikvitetskollegiet, ålades han att hvarje sommar
tillsammans med tre andra studerande besöka Norge och
Island i nyssnämnda syfte, men denna plan strandade
mot danskarnas förbud för främlingar att på Island
samla handskrifter. R. fortfor emellertid att
innehafva sin befattning vid Antikvitetsakademien
i fjorton år eller till sin död, som inträffade i
Uppsala d. 24 juli 1679.
R:s inflytande på vår historiska litteratur
består egentligen däri, att de handskrifter,
han med stor flit samlade, och af hvilka han
själf utgaf ett par, snart kommo under de lärdas
bearbetning och längre fram föranledde en
fullkomlig omskapning af den äldre svenska historien.
Gift 1671 med Brigitta Bring.
Rundbäck, Abraham, skolman, politiker. Född
i Barnarps förs. af Jönköpings län d. 30
jan. 1827. Föräldrar: smedsmästaren och
kyrkovärden Jonas Rundbäck och Sara Elisabet
Abrahamsdotter.
Student i Lund 1848, blef R. 1853 fil. doktor därstädes
med första hedersrummet och utnämndes 1856 till lektor
i matematik vid Växiö h. allm. läroverk. Utgifvande
några läroböcker i sitt ämne, förlade dock R. snart
lejonparten af sin uppmärksamhet å ett annat område,
sedan han 1861 förordnades till folkskoleinspektör i
Växiö stift, hvilken post han på ett förtjänstfullt
sätt förvaltade till 1892. Han lämnade ock sitt
biträde till de förberedande utredningarna för
grundandet af folkskollärarnas pensionsinrättning
1864 och samma lärares änke- och pupillkassa
1874.
1870 gjorde R. sitt inträde i riksdagens
Andra kammare, som han tillhörde till och med
januaririksdagen 1887, och där han snart, tack vare
sin dialektiska förmåga och förfarenhet i spelet bakom
kulisserna, kom att spela en betydande roll. Ehuru
tillhörande landtmannapartiets motståndare, hade
dock R., tack vare sitt folkliga ursprung och
praktiska anläggning, en mera förstående syn å dess
sträfvanden än flertalet af sina meningsfränder
och kom af detsamma att flerfaldiga gånger anlitas
för utskottsarbete. Bl. a. var han ledamot af
läroverksutskottet 1873, af bankoutskottet 1876–77
och af försvarsutskottet 1877. Sedan gammalt vän
af indelningsverket och motståndare af de Posseska
planerna att ersätta detsamma med en värfvad stam,
associerade han sig, som förtroendeman i »nya
centern», vid början af 1883 års riksdag med de
missnöjda inom landtmannapartiet under ledning
af brodern Jöns om uppgörande af en lista till
försvarsutskottet, som, bl. a. innehållande R:s
namn, afgick med seger. Det var den första bräckan
i landtmannapartiets allmakt i Andra kammaren och,
tack vare icke minst »gruppen Rundbäcks» oförtrutna
arbete, strandade ock vid samma riksdag den Posseska
ministärens härordnings- och skatteplaner. Gruppen
rustade sig ock att för framtiden upptaga striden
mot landtmannapartiet, men ehuru åtskilliga af dettas
medlemmar ledo nederlag vid 1884 års val, voro dock
»Rundbäckarnas» framgångar för få att därpå bygga
något varaktigt välde i Andra kammaren, där R. under
den följande perioden började uppträda i afgjordt
konservativ riktning, särskildt i unionsfrågan,
och därjämte framträdde som en ifrig målsman för
protektionismen. Vid valen till maj riksdagen 1887
vållades häraf R:s nederlag i hans gamla valkrets,
men på hösten s. å. invaldes han af Göterborgs
och Bohus län i Första kammaren, som han tillhörde
till och med 1890 års riksdag, efter hvilken han af
sjuklighet drog sig tillbaka. Vid riksdagarna 1888–90
tillhörande konstitutionsutskottet, harmonierade
han fullständigt med den ytterligt konservativa
prägel, som då utmärkte detsamma. Mångårig medlem af
Kronobergs läns landsting, var R. 1887–90 dess vice
ordf. Död i Växiö d. 12 juni 1893.
Gift 1859 med Johanna Fredrika Sofia Wennberg.
2. Rundbäck, Jöns, riksdagsman. Född i Barnarp
d. 21 okt. 1830; den föreg. broder.
Efter aflagd folkskollärareexamen erhöll R. 1850 ordinarie
anställning i Växiö och, sedan han vid Musikaliska
akademien genomgått organistkurs, blef han organist
och klockare i Säfve församling å Hisingen vid
Göteborg. I besittning af icke föraktliga, om ock med
betydliga luckor försedda, själfstudier, väckte
R. genom sin fyndighet och frispråkiga talegåfva
uppmärksamheten vid sin person och representerade
sin hembygd, först i bondeståndet vid 1862–63 och
1865–66 års riksdagar samt sedermera i Andra kammaren
1867–90. Ledamot af expeditionsutskottet 1862,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
