Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Salmson - 1. Salmson, Johan - 2. Salmson, Axel Jakob - 3. Salmson, Hugo Fredrik - Saloman, Elias - 1. Saloman, Siegfrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till Stockholm och afled där som hofgravör 1822. Han
hade tolf barn.
1. Salmson, Johan, medaljgravör. Född i
Stockholm 1799 och son till hofgravören S. Salmson.
S. hette ursprungligen Isak, men lät döpa sig och
antog då namnet Johan. Han ägnade sig som elev
vid konstakademien åt skulpturen och utställde
åtskilliga basreliefer m. m. Vid den af Götiska
förbundet utlysta pristäflingen 1818 vann
S. pris för basreliefen Tors strid med jättarne. Men
han öfvergick sedan till gravyrkonsten och studerade
densamma i Paris, där han lär haft i uppdrag att
utföra flere arbeten så väl för konung Ludvig Filip
som kejsar Napoleon III, och där han vistades
till sin död 1859.
Han utförde äfven medaljer öfver
excellensen De Geer 1823, öfver d. v. kronprinsen
Oscar 1822 m. fl. arbeten samt tillämnade ett
medaljgalleri öfver Sveriges store män, hvilket
företag dock veterligen aldrig sattes i verket.
S. blef 1820 agré i konstakademien och uppbar därifrån
1822–29 ett resestipendium. I Paris sysselsatte
han sig mest med sigillgravyr.
2. Salmson, Axel Jakob, litograf. Född i
Stockholm 1807, den föregåendes bror; hette,
innan han antog kristna läran, Sem Jakob.
Liksom brodern ingick S. vid konstakademien men ägnade
sig inom kort åt den konstnärliga litografien,
på hvars område han utgifvit flere på sin tid
populära arbeten såsom: Svenska konungar och deras
tidehvarf, med text af A. L Arvidsson 1830–43;
Trettioåriga krigets märkvärdigaste personer,
med text af densamme 1844–56, båda efter
egna teckningar, Gripsholmsgalleriet m. fl. Han
grundlade i Stockholm omkring 1854 ett rätt
betydligt litografiskt tryckeri, men, saknande eget
kapital till dess rätta bedrifvande, råkade
han ut för ekonomiska bekymmer, gjorde sig skyldig
till brottsligt förfarande och rymde 1862
från fäderneslandet till Nordamerika, där han
afled d. 20 jan. 1876.
3. Salmson, Hugo Fredrik, målare.
Född d. 7 juli 1843 i Stockholm; den
föreg. brorson. Föräldrar: grosshandlaren Ludvig
Salmson och Matilda Perlberg.
S. blef 1862 elev vid Konstakademien i Stockholm, målade några
historietaflor och små konversationsstycken,
och erhöll 1867 k. medaljen. Han var sedan till
1873 akademiens resestipendiat, i det att han uppehöll
sig i Paris och i två år var elev hos Ch. Comte. Å
»salongen» utställde S. 1870 Upptäckten, med sceneri
från Dalarne – en zigenarkäring, som spår i kort,
afslöjande husets unga dotters hemlighet – och
två år senare Odalisk. S. målade vidare omvexlande
dalataflor och genrebilder med mondäna unga damer
eller figurer från rococotiden, däribland den
spirituella En repetition af Tartuffe vid hofvet,
1881. Redan ett par år förut hade S. emellertid
vändt sig till folklifsbilder med franska typer, och
hans Hvitbetsrensare i Picardie, 1878, som förgäfves
hembjöds åt svenska staten och köptes af Göteborgs
museum, ställde honom i främsta ledet bland de samtida
svenska figurmålarne.
På »salongen» 1879 vann S. tredje medaljen för
Arrestering i Picardie, hvilket verk liksom
Konfirmander, 1882, och Vid grinden i Dalby,
1884, inköptes af franska staten. S. som flera
somrar vistades i Skåne, blef 1884 representerad å
Nationalmuseum med Lilla axplockerskan. Han utförde
vidare åtskilliga taflor med svenska ämnen, De
fader- och moderlösa, Hos arrendatorskan, Efter
eldsvådan, Vid spinnrocken, 1885, Fürstenberska
galleriet, Besöket hos mormor, Axplockerskorna 1885,
o. s. v. »De äro målade bredt och djärft, men på
samma gång vårdadt och elegant, interiörerna visa
duktigt lösta belysningsproblem med en kärleksfull
behandling af målningens hufvudsakliga delar, men
bisakerna helt lätt och flyktigt skisserade.» Under de
senaste åren af sitt lif var S. förnämligast verksam
som porträttör, men målade då väl »sött». Led. af
konstakademien 1880. Död för egen hand i Lund d. 1
aug. 1894. »I samtidens svenska konstutveckling
fick S. sin gifna plats som den ibland de våra, som
först hemma angaf programmet för det moderna franska
friluftsmåleriet och den bland våra emigranter,
som förde med sig hem den mest genombildade teknik.»
Ogift.
Saloman, Elias, läkare. Född i Stockholm d. 9 mars
1751. Föräldrar: badareåldermannen Ernst Diedrich
Saloman och Sofia Elisabet Schiller.
Vid tjugu års ålder antagen till lärling hos stadsfältskären
Stützer, åtnjöt S. från 1775 Acrels undervisning
och användes af honom emellanåt såsom biträde vid
mindre operativa förrättningar. Under något af sina
sjukbesök på hofvet blef S. känd af Gustaf III, som
lät för honom utfärda assessors fullmakt, och, fastän
S. aldrig aflagt någon universitets-examen, år 1783
utnämna honom till förste lifkirurg i survivance och
till regementsfältskär vid Svea garde. Under konungens
italienska resa året därefter var S. honom följaktig
och blef i Bologna upphöjd till förste lifmedikus och
assessor i Collegium medicum. Efter sin hemkomst 1785
utnämnd till medicine hedersdoktor, förordnades han
1787 till regementskirurg vid k. lifregementet och
blef s. å. tjänstgörande förste lifmedikus. I denna
egenskap följde han Gustaf III 1788–89 under kriget
i Finland och fortfor att som läkare uppvakta honom
till hans död. Kort därefter anklagades han af några
afundsmän, hufvudsakligen bergsrådet N. Dahlberg,
att genom afsiktligt vårdslös behandling af konungens
skottsår ha varit vållande till hans död. Anklagelsen,
framkastad utan den ringaste skymt af bevis, beröfvade
den anklagade icke heller förtroendet hos Gustaf IV
Adolf, som 1803 antog honom till sin tjänstgörande
förste lifmedikus, utnämnde honom till vice præses i
collegium medicum och tillade honom namn, heder och
värdighet af arkiater. Afskedad från sina tjänster
1807 afled S. i Stockholm d. 19 febr. 1808.
Gift 1785 med Maria Katarina Dellvik.
1. Saloman, Siegfrid, kompositör. Född d.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
