Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Santesson, Carl Gustaf - 3. Santesson, Carl Gustaf - Scarin, Algot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2. Santesson, Carl Gustaf, läkare, kirurg,
den föreg. brorson. Född på säteriet
Säfvenäs vid Göteborg den 7 nov. 1819.
Föräldrar: komministern i Örgryte och
Majorna Carl Gustaf Santesson och Maria Margareta
Blix.
I Uppsala, där S. blef student 1836,
aflade han med. fil. kand. examen
1838, hvarefter han begaf sig till Köpenhamn,
studerade anatomi under Stein och Ibsen samt
tjänstgjorde såsom frivillig vid kirurgiska
afdelningen på Fredriks hospital. Återkommen till
Sverige, fortsatte han de medicinska studierna vid
Karolinska institutet, hvarest han samtidigt 1840–41
var biträdande prosektor, samt blef med. kand. i
Uppsala 1842. Under det han genomgick de föreskrifna
praktiska öfningarna vid hufvudstadens kliniker,
förestod han ånyo 1842–43 prosektorstjänsten
vid Karolinska institutet, samt aflade därpå
med. lic. ex. i Uppsala 1844. Kort därefter antagen
till underkirurg vid Serafimerlasarettet, förordnades
han innan årets slut till biträdande öfverkirurg,
förestod någon tid 1846, hvilket år han blef
med. d:r, anatomie adjunkt- och prosektorstjänsten
vid Karolinska institutet samt utnämndes till
ord. prosektor s. å. Ungefär samtidigt anträdde
han en vetenskaplig resa till Tyskland, Schweiz,
Italien, Frankrike, Belgien, Holland, England, Irland
och Skottland, erhöll efter sin hemkomst förordnande
såsom lärare i rättsmedicin vid Karolinska institutet,
blef 1849 t. f. öfverkirurg vid Serafimerlasarettet
och kirurgie professor vid ofvannämnda institut samt
1850 öfverkirurg vid Serafimerlasarettet. Under
dansk-tyska kriget 1864 tjänstgjorde han som
frivillig fältläkare i danska armén med station vid
Augustenborgs sjukhus på Als och företog 1868–69
en ny vetenskaplig resa, som utsträcktes till
Tyskland, Holland, England och Skottland. Ledamot af
Vet. akad. 1852, Krigsvet. akad. 1873, Vet. soc. 1876,
Fysiogr. sällskapet 1878. Hedersledamot af Svenska
Läkaresällskapet 1875 och af Vet. och vitt.-samhället
1878 samt led. af flera utländska medicinska
och vetenskapliga samfund. Fil. hedersdoktor
vid jubelfesten i Köpenhamn 1879. Sedan 1856
var S. led. och sedan 1872 ord. i direktionen för
Gymnastisk-ortopediska institutet, sedan 1867 led. af
styrelsen för Stockholms sjukhem och sedan 1878
led. af styrelsen för Stockholms högskola. 1885 afgick
S. som pensionsmessig från sin professur och afled
i Stockholm d. 21 jan. 1886. Såsom praktisk operatör
och klinisk lärare hade S. ett namn, som lyser bland
de allra förnämsta, Sveriges läkarehistoria har att
uppvisa. Äfven som vetenskaplig författare utmärkte
han sig, och samtida medicinska tidskrifter innehålla
flera eller färre afhandlingar – Hygiea t. ex. mer
än femtio – af hans hand. I Hygiea publicerade
han sålunda 1853 Anteckningar rörande de förnämsta
medicinska skolorna uti Italien, Frankrike, Holland
och England. Han har dessutom författat uppsatser
i Vet. akad. handlingar; i Skandin. läkare- och
naturforskarnes mötesförhandlingar samt
särskildt utgifvit: Utkast till bestämmandet
af den topographiska anatomiens begrepp, dess
studium och förhållande till öfriga hithörande
kunskapsarter. Akad. afh. 1844. Om höftleden
och ledbrosken uti anatomiskt, pathologiskt och
chirurgiskt hänseende, jämte kritisk öfversigt öfver
några bland inflammationslärans vigtigaste punkter
1849. Bidrag till homæopathiens sednare historia,
1852–54 m. m.
Redogörelse för sjukvården vid
k. Serafimer-lazarettet under en följd af år; Utdrag
af årsrapporterna från k. Serafimer-lazarettets
chirurgiska afdelning; Berättelse om Stockholms
sjukhem och dess verksamhet m. m.
Gift 1853 med friherrinnan Lovisa Ulrika Vilhelmina von
Düben.
3. Santesson, Carl Gustaf, medicinsk
vetenskapsman. Född d. 5 juli 1862 i
Stockholm, den föreg. son.
S., som 1880 aflade
mogenhetsexamen, blef 1886 med. kand., 1890
med. lic. och 1891 med. d:r. S. å. förordnades
S. till docent i experimentel fysiologi vid
Karolinska institutet och företog såsom
innehafvare af Ljungbergska resestipendiet okt. 1891–juni
1893 en utländsk studieresa, hvarunder bedrefvos
hufvudsakligen studier i experimentel farmakologi i
Strassburg och Leipzig. 1893–94 var S. t. f. lärare
i farmakologi vid Uppsala universitet, innehade
följande läsår motsvarande förordnande vid Karolinska
institutet samt utnämndes 1895 till e. o. professor
i farmakodynamik och farmakognosi därstädes. S. har
från trycket utgifvit en stor mängd uppsatser, i
Hygiea, Skand. Archiv für Physiologie, Archiv für
experim. Pathologie und Pharmakologie, o. s. v.
Gift 1892 med Hedvig Karolina Lovisa Lovén, dotter
af professor Chr. Loven (se II: 94).
Scarin, Algot, universitetslärare, lärd. Född
i Skara d. 26 nov. 1684. Föräldrar: skolrektorn
Asmund Scarin och Kristina Clevera.
I Uppsala, där Celsius, Benzelius och Rudbeck d. y. ledde
hans håg till fäderneslandets häfder, förordnades S. till
amanuens vid akademiska biblioteket 1714 och blef
magister 1716. Sedan han några år uppehållit sig
vid universitetet som privat docent, befordrades
han 1722 till histor. et moral. professor i Åbo,
hvilket ämbete han innehade till 1761, då han tog
afsked med kansliråds titel. 1747–63 innehade han
bibliotekarietjänsten vid universitetet. Han afled
i Åbo, den 5. nov. 1771. Led. af Vet.- societet. i
Uppsala.
Sällan har Åbo universitet haft en
mer samvetsgrann lärare än S. Han ägde, utom en
vidsträckt beläsenhet i latinska litteraturen,
en för sin tid ovanlig insikt i de nordiska
häfderna. Hans tryckta skrifter utgöras däremot
nästan ensamt af disputationer, hvaraf de, som
behandla historiska frågor, äro märkliga, på grund
af att de, i motsats till den föregående rudbeckska
riktningen, ådagalägga en riktigare blick för den
historiska utvecklingen. S. förklarar sålunda bl. a.,
att svenskarna vid det första korståget till Finland
landstego vid Åbo, samt att ryska rikets grundläggare
härstammade från Sverige.
Gift 1729 med Anna Katarina Roland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
