- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:423

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schauv, Arvid - Scheele, Carl Vilhelm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kandidat till talmansplatsen men erhöll endast
55 röster mot 77. Då motpartiet på ett despotiskt
sätt utöfvade sin makt, slöt sig S. med
sin tätt sammanhållna fraktion närmare till konungen.
1778 hugnade honom Gustaf III med
kommerseråds titel, antagligen i afsikt att vinna
honom för den s. å. sammanträdande riksdagen,
där han dock uppträdde som en af märkesmännen
i sitt stånd för det s. k. landtpartiet. 1786 var
han åter vunnen för konungens önskningar, uttalade
sig i bankoutskottet för det af denne
önskade kreditivet å 50 tunnor guld, arbetade
för propositionen om passevolansen samt uppträdde
som en af anklagarne mot Kewenter (se
I: 574). Sina sista år tillbragte han i sitt gästfria
hem å Uranienborg, där han afled 1788, som
sin stads styresman efterlämnande ett länge fortlefvande
aktadt minne.


Scheele, Carl Vilhelm, kemist. Född i Stralsund
d. 9 dec. 1742. Föräldrar:
köpmannen i Stralsund Johan
Kristian Scheele
och Margareta
Warneeross
.

S:s stilla, tillbakadragna väsen togs i barndomen
af dem, som kände honom, för tröghet, och då han
tillkännagaf sin håg för apotekaryrket,
åt hvilket en äldre bror förut ägnat
sig, sågo föräldrarna endast häri en barnslig lust
att likna sin broder, eller på sin höjd en plan
att vinna utkomst, utan att behöfva besvära sig
med några djupare studier. Då den nämnda
brodern oförmodadt afled, fick S. följa sin böjelse
och blef hans efterträdare såsom lärling på ett
apotek i Göteborg. Här kvarstannade han i sex
år. Drifven af sin omotståndliga vetgirighet,
använde han hvarje ledig stund till studier, särskildt
i kemi. 1764 fick S. anställning i Malmö,
där han utförde sina första kemiska undersökningar
öfver oxalsyran, hvarom han 1768 inlämnade
en afhandling till Vet.-akad. Vid denna
tid isolerade han vinsyran. Från 1768 hade S.
anställning på apoteket Korpen i Stockholm,
men flyttade 1770 till Uppsala som laborant på
apoteket Upplands vapen. I Uppsala sammanträffade
han med Bäck, Schulzenheim, Bergius,
Gahn, Bergman m. fl. den tidens utmärktaste vetenskapsmän
och kemister, bland hvilka de två
sistnämnda med S. slöto ett vänskapsförbund,
som varade för lifvet.

1770 visade S., att
fosfor kan framställas af ben, och 1771 upptäckte
han fluorvätesyran. 1772 och 1774 utförde
han sina allenastående undersökningar öfver
brunsten och blef härigenom upptäckare af klor
samt metallerna mangan och barium. I samband
härmed stå hans upptäckter af arseniksyra
och arsenikväte. Vet.-akad. invalde S. 1775 till
led., men detta var också den enda utmärkelse,
som den snillrike kemisten erhöll af sitt fosterland.
S. å. flyttade S. till Köping, där han
förestod apoteket, som ägdes af änkan efter
apotekaren Pohl. Det såg dock en tid ut, som
om S., hvilken önskade stanna i Köping, skulle
få afstå apoteket åt spekulanter härpå. Genom
borgerskapets, magistratens och landshöfdingeämbetets
bestämda förklaring, att de icke ville
ha någon annan än S. till apotekare, uppfylldes
dock hans önskan om att få förbli i den lilla
staden.

Redan 1775 hade S. fullbordat manuskriptet
till sin berömda afhandling om luft och
eld, Chemische Abhandlung von der Luft und
dem Feuer
, efter att före sin flyttning till Köping
ha utfört de där beskrifna försöken, men tryckningen
i Leipzig slutade först 1777, och genom
det långa dröjsmålet gick S. miste om företrädesrätten
till flere viktiga upptäckter, bl. a. af
syrgasen, som af S. sannolikt var känd redan,
då han utförde undersökningar öfver brunsten.
S. visar i nyss nämnda afhandling, som 1780
utkom på engelska och 1781 på franska, att
luften är en blandning af eldsluft (nu syrgas)
och skämd luft (nu kväfgas). Icke blott elden,
utan andningen hos djuren, ja hela lifvet har,
förklarade han, sin källa i eldsluften (syret). S.,
som tillhörde den flogistiska riktningen i kemien,
förklarade förbränningen på sådant sätt,
att under densamma förenas syret med flogiston
i de brinnande ämnena till värme och ljus. Det
blef sedermera fransmannen Lavoisier, som insåg
hela innebörden af syrgasens upptäckt.

Från forskningarna öfver ljusets natur kom S. till
undersökningen öfver fosforescerande ämnen,
såsom flusspat, öfver solljusets inverkan på
klorsilfver, öfver svafvelväte och knallguld, hvilkas
rätta sammansättning upptäcktes af honom.

1776 visade S., att lerjord och kiseljord
verkligen äro olika ämnen. Han upptäckte vidare
vinsyra och cyanursyra, grundämnet molybden
i mineralet molybdena 1778 och visade 1779,
att grafit utgöres af kol, samt att tackjärn innehåller
grafit.

1780 började han ånyo på med
sina i Malmö begynta forskningar öfver de organiska
ämnena, upptäckte härvid mjölkens beståndsdelar,
lärde känna mjölksyra och slemsyra
1780, o. s. v. Vidare upptäckte han blåsyra
1782, glycerin 1783, citronsyra och äpplesyra,
oxalsyrans allmänna förekomst i växtriket 1784,
sockersyra och galläpplesyra 1785. Han lämnade
icke heller den oorganiska kemien å sido; 1781
upptäckte S. nämligen metallen volfram och visade
1785, att kallbräcka hos järn förorsakas af
en halt af fosfor.

Vet. akad. i Turin, Medicinska
societeten i Paris, Naturforskarsällskapet
i Berlin, societ. i Verona, vetensk. societ. i Erfurt
m. fl. lärda samfund skyndade att tillägna
sig den berömde svensken såsom ledamot. Det
enda land, där hans namn var nästan okändt
för alla utom några vetenskapsmän, var Sverige,
som han hedrade genom sina snillrika upptäckter.
S. stannade hela sitt lif på den anspråkslösa
platsen såsom apotekare i Köping. Hans
verksamma, ärorika lif blef emellertid icke långt.
Ansträngande arbete och måhända inflytelsen
af de giftiga ämnen, med hvilka han ofta sysselsatte
sig, undergräfde hans hälsa, så att han
febr. 1786 måste intaga sjukbädden. Han afled
i Köping den 21 maj 1786.

Hans vetenskapliga
skrifter blefvo efter hans död samlade och
utgifna i Leipzig under titeln: Opuscula physica
et chemica
1788–89, och på tyska i Berlin 1793
samt 1786 på engelska. S:s Efterlemnade bref
och anteckningar utgåfvos 1892 af A. E.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:25:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbh/b0423.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free