- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:426

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Schefferus, Johannes - 2. Scheffer, Henrik Teofilus - 3. Scheffer, Carl Fredrik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

statens tjänst. På det de adliga adepterna alltid
skulle befinna sig under professorns vård och uppsikt,
var öfre våningen i skytteanska huset inrättad till
ett slags adlig kasern, där de i anstalten inskrifna
hade sin bostad. Enligt stiftarens föreskrift skulle
hufvudämnena för undervisningen utgöras af statslära
och vältalighet, men enär båda dessa vetenskaper
ännu då stodo i närmaste samband med de klassiska
auktorerna, gjorde S. studiet af dessa samt af
svenska historien till hufvudsak för sina arbeten
både såsom författare och föreläsare. Han ägnade
sig äfven åt kritiska undersökningar af svenska
antikviteterna, men kom härigenom i häftig tvist med
åtskilliga andra vetenskapens stormän, Verelius, Olof
Rudbeck d. ä. och sin egen svärfader Loccenius samt
förde mot dem ett pennkrig ända till sin död. Hos
hofvet och aristokratien stod han däremot i stor
ynnest och åtnjöt från bägge hållen många bevis på
bevågenhet. Då han en gång i de kungligas närvaro i
Uppsala hållit ett tal öfver regementsförändringen
1654, hängde drottningen på honom en guldkedja och
tillade honom en pension af 1,000 r:dr specier. 1665
utnämndes han till »professor honorarius juris
naturæ et gentium» samt blef följande året, när
antikvitetskollegium inrättades, en af dess första
ledamöter. För ett sitt tal till Carl XI erhöll han
1673 en belöning af hundra dukater, utnämndes 1677
till universitetsbibliotekarie, med bibehållande af
sina förra befattningar, hvarjämte tvenne af hans
söner adlades, dock först efter faderns död. Han
afled i Uppsala den 26 mars 1679.

Ehuru till födseln främling, gjorde sig S. högt förtjänt om
sitt nya fädernesland genom hvad han verkade till
främjande af dess odling och utredande af dess
forntids häfder. Antalet af hans skrifter är
högst ansenligt. I afseende på innehållet kunna
de hänföras till följande hufvudgrupper: kritiska
upplagor af klassiska författare; afhandlingar i
grekiska och romerska antikviteterna; arbeten i svensk
häfdaforskning; disputationer; retoriska skrifter,
orationer och parentationer samt smärre skrifter af
blandadt innehåll.

Gift 1648 med Regina Loccenia,
dotter till den namnkunnige Johan Loccenius.


2. Scheffer, Henrik Teofilus, kemist. Född i Stockholm
d. 29 dec. 1710, den föregåendes sonson. Föräldrar:
sekreteraren i bergskollegium Ivo Scheffer och
Gustafviana Sofia Ehrenstierna.

Tidigt föräldralös, upptogs S. af sin farbroder,
presidenten Peter Scheffer, och skickades af honom
till Uppsala, där han studerade 1725–31. Det sistnämnda
året ingick han såsom auskultant i bergskollegium
men fortsatte på egen hand sina kemiska studier,
hvarvid hans bemödanden i synnerhet gingo ut på
att göra kemien till en tillämpningsvetenskap
för bergsbruket, fabrikerna och den allmänna
hushållningen. När Swab 1738 upptäckt Ädelfors’
guldgrufva, förordnades S. 1739 till direktör för
det nyanlagda guldverket. Men då grufvan visade
sig ej gälda de på henne nedlagda kostnaderna,
nedlades verket, och S. antog 1748 anställning på
manufakturkontorets stat, att undervisa ynglingar
i färgerikonsten och för dem hålla föreläsningar i
detta ämne. Redan förut 1740 hade han af bergskollegium
blifvit antagen till proberare; 1752 utnämndes han till
myntproberare och blef 1756 naturaliserad svensk
adelsman.

Död i Stockholm den 10 aug. 1759.

1747 kallades han till ledamot af Vetenskapsakademien, i
hvars handlingar hans mesta skrifter äro intagna. Hans
bortgång beklagades såsom en stor förlust för landets
näringar. Att hans upptäckter varit af betydelse,
bevisas bland annat däraf, att Torb. Bergman utgaf
hans Kemiska föreläsningar 1775, som inom kort
upplefde trenne upplagor.

Gift 1737 med Ulrika Maria Clerck.


3. Scheffer, Carl Fredrik, riksråd,
skriftställare. Född i Nyköping d. 28 mars 1715; den
föreg. kusin. Föräldrar: landshöfdingen, sedermera
presidenten i Svea hofrätt, Peter Scheffer och Helena
Maria Ehrenstierna
.

Vid sexton års ålder inträdde
S. såsom extra ordinarie tjänsteman i k. kansliet och
erhöll, blott sjutton år gammal, det viktiga och vid
så unga år nästan exempellösa förtroendet att föra
protokollet vid rådsherrarnas sammanträden. Under
fyra års resor i främmande land öppnades för honom
tillfälle att ännu mer öka sina kunskaper och utbilda
sin personlighet. Hemkommen till Sverige, deltog han i
1738 års riksdag, med lif och själ anslutande sig till
det parti, Hattarnas, som gaf så rundliga löften att i
hast upprätta Sveriges storhet och ära. Han hedrades
ock med förtroendet att som legationssekreterare
åtfölja C. G. Tessin å beskickningen till Paris 1739
samt blef 1741 vid hemkomsten kanslijunkare, å hvilken
post han af kanslipresidenten Gyllenborg användes
vid beredningen af de hemligaste ärenden. S. å. blef
han äfven kammarherre. Vid 1742–43 års riksdag
verkade han med ifver för att skydda sitt parti från
efterräkningarna för det lättsinnigt började kriget
genom att åvägabringa Carl Peter Ulriks val till
svensk tronföljare och betroddes med den grannlaga
beskickningen till Ryssland i och för att erhålla
dennes samtycke till valet, och tillika utrustad
med fullmakt att uppgöra fredspreliminärer. När
denna mission misslyckats, motarbetade han med stor
energi planen att i stället kora danska kronprinsen
till tronföljare, såsom innebärande ett upphäfvande
af Gustaf Vasas verk. 1743 utnämnd till minister i
Paris, verkade han där med heder till 1751, då han
utnämndes till riksråd. I de följande årens strider
mellan rådet och konungamakten hvässade S. mer än en
gång sin fina penna till sin korporations försvar och
förordnades, till konungafamiljens stora missnöje,
i febr. 1756 till guvernör för kronprinsen. Hans
franska synpunkter förledde honom att ansluta sig till
de rådsherrar, hvilka 1757 genomdrefvo det krig mot
Preussen, hvars snöpliga utgång sedermera föranledde,
att S. i febr. 1761 af ständerna »licentierades»
som riksråd. När vinden sedermera under fortgången
af 1760–62 års riksdag började blifva Hattarna mera
gunstig, återkallades S. till sin plats i rådet.

Hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:25:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbh/b0426.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free