- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:433

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Schnack, Erik - Scholander - 1. Scholander, Fredrik Vilhelm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

konung August, med mindre han ville anses för
riksförrädare, I denna nöd vände han sig till
riksrådet grefve Fab. Wrede och bad honom åt sig
utverka en plats under Carl XII:s fanor samt blifva en
förespråkare hos fadern. Huru Wredes mission utföll,
känna vi icke, men sommaren 1704 besökte S. sin fader
i Stockholm samt afled ogift före honom.


Scholander. Släkten härstammar enligt släkttraditionen
från en folkskollärare i Blekinge, hvilken af latinska
ordet schola antog namnet Scholander.


1. Scholander, Fredrik Vilhelm, arkitekt,
akvarellist, skald. Född i Stockholm d. 23 juni
1816. Föräldrar: köpmannen därstädes Fredrik Georg
Scholander
och Katarina Rebecka Nyström.

Sedan S. studerat vid Strängnäs trivialskola, ingick
han 1831 som elev vid konstakademiens
byggnadsskola. Han skulle nämligen på tillrådan af
sin morbroder, intendenten P. A. Nyström, utbildas
till arkitekt. Med allvar arbetade han ock mot detta
lefnadsmål, oaktadt hans anlag egentligen låg mera åt
måleri och diktning. Såsom blifvande arkitekt tog han
anställning som simpel murare och blef 1836 gesäll i
murareämbetet. Efter tioåriga studier vid akademien
och intendentskontoret samt efter att ifrån 1834
ha uppträdt såsom utställare i akademien och sedan
1836 ha varit anställd såsom e. o. konduktör vid
öfverintendentsämbetet, äfvensom vid slottsbyggnaden
och riksmarskalksämbetet, företog han, som 1840
blifvit agré vid akademien, följande år i egenskap af
akademiens stipendiat en studieresa till Frankrike,
där han vistades i två år såsom elev af H. Lebas, och
hvarifrån han sedan begaf sig till Italien. Men under
arkitekturstudierna gaf sig hans kallelse för måleriet
mäktigt tillkänna, i det färgen blef för honom ett
allt starkare framträdande element vid aftecknandet
af byggnader och monument. Så »växte småningom
arkitekturstudierna ut till bilder i rik färgskiftning
med växlande och karaktäristiskt figurstaffage.»
Från Paris hemsände S. 1843 en förslagsritning till
det vid denna tid påtänkta nationalmuseet. Projektet,
som af S. uppgjorts blott såsom ett studieprof utan
någon verklig uppfattning eller beräkning, af hvad
Stockholm ägde i samlingsväg, framdrogs utan täflan
inför riksdagen af Anckarsvärd och Nyström samt
försågs af öfverintendentsämbetet med ett alltför
lågt tilltaget kostnadsförslag. Ritningen skulle
dock underkastas nödiga ändringar, och S. kallades
att för öfverläggning därom möta sina båda
gynnare i München. Trots sin motvilja för all
befattning med museifrågan, hemkallades S. 1846
för att uppgöra ritningar till det nu beslutade
Nationalmuseum. Vid ritningarnas aflämnande följande
året erhöll kommittén för museibyggnaden konungens
befallning att lägga grunden i enlighet med den af
öfverintendentsämbetet gillade planen, men att låta
ritningarna granskas af någon i dylika värf förfaren
utländsk byggnadskonstnär. Emellertid blefvo både de
ursprungliga och de
omarbetade ritningarna underkända, nya ritningar
uppgjordes af preussiska geheime-byggnadsrådet
Stüler, och museibyggnaden anförtroddes åt en
fortifikationsofficer, d. v. öfverstlöjtnanten
Kleen. I stället förordnades S. 1851 till
hofintendent och blef 1864 intendent vid
öfverintendentsämbetet. Vid Fria konsternas akademi
hade han 1847 blifvit kallad till vice professor
och 1848 till professor i byggnadskonst. 1851–53
var han akademiens t. f. direktör och 1851–66 dess
skattmästare samt utnämndes 1868 till akademiens
ständige sekreterare. Sedan han öfvertagit högsta
ledningen af undervisningen i byggnadskonst satte
han sig till mål att lyfta den svenska arkitekturen
ur det lägervall, hvari den vid denna tid onekligen
befann sig. Utrustad med förmåga att själf kunna
framträda såsom en föresyn för sina lärjungar vid den
praktiska tillämpningen af sina konstnärliga idéer,
fullföljde han sitt mål med all flit och energi samt
hade äfven tillfredsställelsen att efter hand se
sina bemödanden krönta med framgång. Hvarken plan
eller utrymme medgifva att här uppräkna alla de
många och omfattande byggnadsverk, som varit honom
uppdragna, utan inskränka vi oss till att nämna
några af dem, såsom följande i Stockholm, nämligen:
Teknologiska institutets (n. v. Tekniska högskolans)
hus vid Drottninggatan, Bernadotteska grafkoret
vid Riddarholmskyrkan, Barclayska (Wallenbergska)
huset
vid Carl XIII:s torg, Warodellska huset
vid Drottninggatan, Mosaiska Synagogan vid
Näckströmsgatan, samt utom Stockholm Ulriksdals
kapell, Gerdhems kyrka, Wasamonumentet i Utmeland
,
ombyggnaden af slotten Sörby och Vik m. m. Såsom
akvarellmålare innehade S. på sin tid obestridligen
ett framstående rum bland svenska konstnärer, lika
tilltalande vare sig hans pensel hade att återgifva
arkitekturens mästerverk, historiska situationer
eller de känsligaste interiörer. Emellertid voro
dessa akvareller liksom hans mångfaldiga ritningar,
penn- och kolteckningar åstadkomna hufvudsakligen
för att bereda honom själf nöje och vederkvickelse
under de stunder, han hade lediga från allvarligare
sysselsättningar. Men ej till dessa områden ensamt
inskränker sig hans rika begåfning. Äfven såsom
vitter författare har han under pseudonymen Acharius
gjort sig ett namn, dels genom särskildt utgifna
poetiska verk, såsom: Luisella en kvinnomodells
öden
1867 och Noveller, berättade på ottave rime
1868, m. fl., samt prosaberättelser i romantiska
skolans stil, dels genom den versifierade text,
han låtit åtfölja sina förträffliga pennritningar
Sagan om trähästen och Fjolners saga 1867 äfvensom de
romantiska akvarellserierna Den blödande rosen 1881,
samt Sagor s. å. och Pennteckningar 1882. De icke
utgifna akvarellerna till Erik Böghs »Sanningens
pilgrimsfärd
» kunna i vissa afseenden betraktas
såsom det yppersta af hans hithörande verk. S.,
som var ledamot af Vitt., hist. och ant.-akad., af
danska konstakademien, Académie des beaux arts och
Royal institute of british architects, var äfven
korresponderande led. af Franska institutet och
nämndes till hedersdoktor vid Uppsala universitetets
jubelfest 1877.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:34:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0433.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free