- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:440

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Biography and Genealogy, Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Schulzenheim, David von - 2. Schulzenheim, Carl Fredrik von - 3. Schulzenheim, David von - 1. Schück, Martin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Thorkil Knutsson 1812.

Gift 1762 med Katarina Eleonora Svedenstjerna.

Sonen David, f. d. 13 maj 1766, f. d. understallmästare
hos konungen, var en af de häftigaste
oppositionsmännen vid 1800 års riksdag
och afsade sig adelskapet vid samma tillfälle som Hans
Järta (se I: 561). Han kallade sig sedan Schultz och
afled ogift d. 6 mars 1837.


2. Schulzenheim, Carl Fredrik von, läkare,
kirurg. Född på Svartskär nära Falun d. 17 juli
1745; den föregåendes broder.

I Uppsala, där
S. började sina medicinska studier 1762, gjorde
han sådana framsteg och visade så stora anlag för
läkarekonsten och isynnerhet kirurgi, att han, efter
att 1766 ha blifvit antagen till underkirurg vid
Serafimerlasarettet, 1767–68 fick förestå den
anatomisk-kirurgiska professuren i Stockholm och
1769 hålla de obstetriska föreläsningarna. Sedan
han i Uppsala aflagt föreskrifna examina s. å.,
företog han en resa till Tyskland, hvarunder han
erhöll medicine doktorsdiplomet i Greifswald samt
anställdes, efter sin hemkomst, 1772 såsom Acrels
medhjälpare vid Serafimerlasarettet, hvilken
befattning han sedan innehade i trettiotre år.

Antagen 1780 till medicus i arméns flotta och
s. å. assessor i Collegium medicum, erhöll han 1782
adelskap på sin bror David von Schulzenheims nummer
samt anställdes 1798 som lifmedikus hos hertigen
och hertiginnan af Södermanland. Efter Acrels
afsked 1800 utnämndes han till generaldirektör för
lasaretten i riket och blef, sedan Acrel aflidit,
1806 öfverkirurg vid Serafimerlasarettet och direktör
för frimurarbarnhuset. Med sitt allt omfattande
nit för den medicinska vetenskapens lyftning
och förkofran, inrättade han, i samråd med några
andra af hufvudstadens förnämsta läkare, 1807 ett
medicinskt läsesällskap, som blef första upphofvet
till det sedan så ansedda Svenska läkaresällskapet.

Led. af Vet. akad. 1799, tillhörde han äfven såsom
medlem flera andra vetenskapliga samfund.

Död på sitt landställe Hummelsberg invid Stockholm d. 2
sept. 1808.

I besittning af vidsträckta kunskaper,
säker urskilning och mycken rådighet, var S. på
sin tid en af Stockholms förnämsta läkare. Genom
att upptaga och använda Gerys metod vid behandling
af kräftsjukdomar, förvärfvade han först sitt
egentliga rykte som kirurg, ett anseende, som
han alltjämt häfdade genom öfvad hand och säkert
öga. Hans vidsträckta medicinska praktik medgaf honom
väl någon tid till egna studier men hindrade honom att
ägna sig åt författareverksamhet, hvari hans äldre
bror så fördelaktigt utmärkte sig.

Gift 1795 med Sara Antoinetta Elisabet Linderstedt.


3. Schulzenheim, David von, ämbetsman. Född
på Grönsö i Uppland d. 27 aug. 1788; den
föregåendes brorsons son och sonson af S. I. Föräldrar:
kaptenen vid Upplands regemente Carl Jakob
von Schulzenheim
och Eva Eleonora Salvius.

Sin ämbetsmannabana började S., som 1802
blef student i Uppsala,
vid tjugu års ålder såsom e. o. kanslist i Inrikes
civilexpeditionen, samt befordrades redan året
därefter till andre sekreterare i Kabinettet för
utrikes brefväxlingen. Sedan han 1814 tjänstgjort
såsom ambassadsekreterare i Paris, blef han
på ett och samma år (1817) förste sekreterare i
kabinettet och kammarherre, 1824 t. f. hofkanslär,
med statssekreterares fullmakt, 1825 ord. hofkanslär,
i hvilken egenskap han flera gånger förestod utrikes
statsministerns portfölj, samt erhöll 1830 friherrlig
värdighet. 1838 kallades han till ledamot i konungens
konselj, men lämnade rådkammaren 1840 och utnämndes
s. å. till president i Bergskollegium.

Död i Stockholm den 4 jan. 1848.

Gift 1: 1818 med sin
faders kusin Virginia Charlotta von Schulzenheim och
2: 1842 med friherrinnan Ebba Lovisa Ulrika Martina
von Schwerin
.

S:s son i första giftet David Theodor, född d.
17 nov. 1820, student i Uppsala 1838, där han
aflade juridisk examen, godsägare å Vestsundaholm
i Västmanland under en följd af år och slutligen
öfverkontrollör vid brännvinstillverkningen
i riket 1875–89, var ledamot af Andra kammaren
1867–75. Utrustad med en lycklig talegåfva
och mångsidiga insikter, spelade S.,
som var öfvervägande konservativt anlagd, en
ganska betydande roll inom landtmannapartiet
under dess första skede. Han var 1868–69
ledamot af bevillningsutskottet och 1873 af
konstitutionsutskottet, 1869 statsrevisor och
1875–78 suppleant i riksgäldskontorets styrelse.

S., som afled i Stockholm d. 18 okt. 1896, var
sedan 1852 gift med Ida Sofia Cederborgh, dotter af
den bekante författaren Fr. Cederborgh (se I: 172).


1. Schück, Martin, skolman, skriftställare. Född. d. 1
maj 1819 i Stockholm, där fadern Heyman Schück, af
mosaiska trosbekännelsen, var handlande.

Sedan S. i Uppsala 1843 blifvit fil. magister, återvände
han till Stockholm, där han 1843–56 sysselsatte sig
med publicistiskt skriftställeri, öfversättningar
för k. teatern samt lärareverksamhet vid mosaiska
församlingens gosskola. År 1859 öppnade han jämte
några andra af hufvudstadens lärare en »Lärokurs
för fruntimmer», hvilken anstalt, sedan staten
1860 tagit den om hand, utvidgades och förändrades
till ett Seminarium för bildande af lärarinnor. –
1875 omorganiseradt och sedan 1878 benämndt högre
lärarinneseminarium. – Här tjänstgjorde S.
några år, först såsom lärare, sedan som
tjänsteman (kamrerare), men öppnade 1864 en ny
enskild läroanstalt, indelad i »Nya elementarskolan
för flickor» och »Förberedande lärokursen till
lärarinneseminariet och telegrafverket», hvilken
han ledde till inemot sin död, i Stockholm, d.
6. jan. 1872.

Såsom skriftställare har han, utom
en mängd öfversättningar, bland hvilka må nämnas:
flera af Moliéres komedier, »Kohls resor i Danmark»
o. s. v., utgifvit: Praktisk lärobok i tyska språket
1851: Ordbok öfver främmande ord i svenska språket
1854, <i>Vägledning till undvikande af de vanligaste
felen i svenska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 19:44:47 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0440.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free